Men mest ville jag ju hylla Denise Rudberg.

Jag tror att jag har berättat det här tidigare, men det tål att repriseras.

När jag jobbade på kliniken för anhöriga till sexmissbrukare, tyckte jag så oerhört mycket om alla som gick i de två grupper jag ledde, och det var nästan så att det blev märkligt, för i verkligheten ser det inte ut så. I alla fall inte för mig. En del är dryga, andra dumma och en tredje är kanske egoistisk.
Jag gillar definitivt inte alla människor.

Det tog en stund innan jag förstod vad det var som gjorde att jag tyckte så mycket om varje individ i grupperna:

Alla vågade visa sig sårbara.

Det är faktiskt rena magin att vistas i ett rum där alla masker är avlagda, när någon vågar visa vem de är bakom arbete, smink och andra fasader.

För den sårbara individen växer självkänslan med demaskeringen, det finns forskning som styrker det, och bara det borde göra att vi alla  - i trygga sammanhang - klär av oss det som skaver.
Jag tror att vi hade gjort det oftare om vi hade förstått hur väl mottagna vi blir.
Och omtyckta.

Så. Heja Denise. Det du gjorde var superviktigt och nu gillar jag dig ännu mer (Denise är en av branschens trevligaste människor redan från början. Ödmjuk, rolig och snäll.)