Igår var möjligtvis min första dag utan uppdatering

sedan jag började i januari 2009.
Istället la jag kontinuerligt ut bilder från 24-timmars resan till Vimmerby på Instagram.
Ni kan följa mig, klicka här.
Eller på min författarfacebook (mycket bättre än att bli vän med mig för jag uppdaterar mig sällan på den vanliga sidan.)

Att inte uppdatera bloggen är om inte oförlåtligt så dåligt.
Jag ska genast skärpa mig!


Igår: Jag skulle till Vimmerby och prata i bokhandeln. Nisse var ledig och kunde därför följa med. Vi gjorde det till Tour de Småland.
Urmysigt:
Resan gick först till Norrköping där vi åt lunch och vidare via en grav felkörning till Söderköping där jag dök in hos en av mina äldsta och bästa vänner Jein och hennes hundra hästar (närå, men nästan.) Hon var tyvärr inte hemma och vi hade inte tid att vänta.

(Eller nej, allra först åkte vi till JÖNÅKER! Nisse hade för sig att det låg en väldigt flashig restaurang där. Eh. Nej. Det gjorde det inte. En Sibylla, däremot. Och inget fel på varken det eller Jönåker, men Guide Michelin har säkert inte varit där i alla fall och var den där Nisse får all sin information ifrån kan man faktiskt undra.)

Efter lunchen i Norrköping åkte vi vidare mot Västervik. Nisse hade aldrig varit där, och jag minns det från förra årets författarevent som en fin stad vid havet. Jag körde och pratade så mycket att jag missade avfarten med en och en halv mil, men vi var ute i god tid och kunde vända. Vi hade ju liksom åkt lite omvägar för att komma dit.

Sju timmar efter vi startade från Stockholm gled Fårdan sedan in i Vimmerby där vi checkade in på hotellet, tog en kort paus, och sedan klev jag iväg till bokhandeln medan Nisse stannade på hotellet (han har hört mig några gånger).

Alltså, alla är så himla trevliga när man kommer på sådana där besök.
Jag föreläste (om mig själv ...) i en timma och sedan signerade jag böcker. Urtrevliga människor, de där Vimmerbyborna.
Jag fick biografin om Astrid Lindgren i present - Denna dagen, ett liv - och jag blev så himla glad. Jag älskade ju dokumentärserien som gick, och tycker säkert lika mycket om biografin skriven av Jens Andersson.

Sedan åt vi middag på hotellet, och sov till halv sju i morse. Vissa av oss sov sådär.
Jag vaknade mitt i natten av att Nisse prasslade med något. I morse fick jag veta att det var ÖRONPROPPAR som han tog ut från en förpackning som var svår att öppna. Jag hade småsnarkat och haft något visslande ljud för mig och till sist stod han inte ut.
Eftersom Nisse jobbar i eftermiddag åkte vi raka spåret hem så fort vi hade ätit och klockan elva, tre timmar och femton minuter efter att vi lämnade hotellet, parkerade jag utanför min port igen.

Misse och jag ska mysa i soffan resten av dagen. Ute blåser det storm och är jättemolnigt.
På p4 pratar de om åska senare.
Perfekt just idag.
Jag har ju varit vaken i natt för att Nisse prasslade med papper!