Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 10 februari 2016

Ich bin hängig.

Jag vet inte riktigt vad som är på gång, om det ens är något.
Men seg, trött, en sträckning i nacken och det kan ju vara några nätter av inte åtta timmar som kommer ikapp.
I natt ska jag försöka sova gott och så hoppas jag på en piggelindag i morgon igen.

Så inget jobb på manus idag. Jag har däremot gjort annat, innan Misse och jag somnade på täcket en timma.

Nu trodde jag en stund att jag var så sugen på socker att jag skulle AVLIDA om jag inte fick lite av det för första gången sedan 1 januari.
En sked chokladsås över två matskedar minimarschmallows räckte och blev över,  för det var faktiskt inte var så vidare gott längre.
Däremot har jag varit sugen på bröd hela dagen. Det har jag inte heller ätit sedan 1 januari. Idag tänkte jag på danskt bröd, ni vet sådant där mörkt osötat.
Med ost.
Det hade varit fantastiskt gott.
En annan dag ...

Men nej, jag har inte gått ned ett gram, inte ett enda. Inget bröd, pasta, potatis eller andra sådana kolhydratrika livsmedel. Inget socker alls. Fisk, kyckling, grönsaker, bra fetter, är min kost sedan första januari och nu tänker jag inte väga mig igen (och nej, jag har inte gått ned i centimeter heller.)

Kroppen gillar att träna, känns tajtare och smidigare.
Jag nöjer mig med det.



4 kommentarer:

Snäckskalsdalen. sa...

Äsch, röra sig mer och äta allt men lite mindre och mindre animalier, mer fibrer och ta bort så mycket vitt som möjligt, det är vad jag tror på. Kroppen ändrar sig med åren, så är det bara.
Hoppas du är piggelin i morgon igen!
Kram

Ezter sa...

Pigga på dig!

Agneta sa...

Huvudsaken är hur kroppen känns. Kanske har du fått muskler, som sägs väga mer än fett? Jag går upp i vikt när jag tränar … :)
Hoppas du sover gott i natt, det är gräsligt att sova för lite och för dåligt.

Åsa Hellberg sa...

Tyvärr kan jag inte äta allt men mindre, det är inte riktigt så jag funkar, men det är ju drömmen såklart.
Mycket (tio bullar) eller inget alls är mer jag:), svårt att sluta när jag börjar.

Ja, kanske er muskler men då skulle jag å andra sidan ha minskat i centimeter?

Jag kör på, mår finfint, så får vi se var det landar i maj när jag ska "utvärdera!:)