och sedan var det liksom ingen idé att somna om. Och inte ville jag det heller, förresten. Jag drömmer för mycket just nu. Inte mardrömmar, men de är tillräckligt intensiva för att vilja slippa.
Men jag har en känsla av att det alltid är så i sluttampen av ett romanprojekt. Huvudet får väl jobba för mycket kanske.
Anyhow.
Roman och tvätt, i den ordningen.
Sju-åtta kapitel kvar.
Kämpa, Hellberg!
2 kommentarer:
Vissa drömmar följer ju liksom med en hela dagen också!
Exakt!
Skicka en kommentar