Sedan sjunde januari har jag snittat på tre gruppträningar i veckan.

I torsdags var jag alldeles matt redan i trappan upp till lokalen, idag var mitt svettigaste pass hittills.
Kroppen var som vanligt igen, med det var det ett corepass med en ny ledare och inte det som kallas soft som jag har gått på hittills (ordinarie ledaren var bortrest.)

Jösses amalia vad jag kämpade. Svetten rann, benen domnade (alltså typ) och jag flåsade högt när vi gjorde situps. Efter 30 minuter var jag färdig att ge upp. Kände att jag bara orkade 7 av 10 upprepningar, och att det var för svårt.

Men vips var timmen slut och här är jag nu nyduschad, så himla stolt över mig själv och löjligt laddad för att jobba resten av dagen.
Man behöver inte kunna allt, bara hänga med så gott man kan, var lärdomen den här dagen.

En finfin lördag i förorten så här långt.