Just nu har jag inte en tanke på att ge upp. Det händer så mycket på både ut- och insidan
Min kropp har alltid varit lättränad och muskulös och det finns fortfarande kvar, inuti det nya, under det medelålders utseendet.
Hur jag ser ut gör inte så mycket (även om det också förändras lite), det är att jag känner igen hur den funkar som är häftigt. Att den får lite bättre kondis från gång till gång. Att jag orkar lite mer. Att musklerna inte är förtvinade.
Armstyrkan återstår förstås att träna och det går inte riktigt än, men den tinar mer och mer, vecka för vecka, vilket i sig är rena rama magin.
Idag ska jag inte träna, bara jobba.
Jag väcktes av Misse väldigt tidigt, så nu är jag mer än redo att sätta igång.
Tjohoo. Wohoo.
Jag förmodar att jag stupar igen ungefär vid tolv.
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
1 kommentar:
Så skönt att din arm börjar vilja vara med igen!
Skicka en kommentar