Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 29 mars 2016

Tisdag, fast ändå måndag.

Det är en väldigt knepig dag, dagen efter annandag påsk.
Well.
Jag har skrivit upp vad jag ska göra, och först ska jag trääääna mina stumma stockar till ben. Jag kan inte förstå att jag inte får igång dem trots all bensyra de fylls med några gånger i veckan.
Grr.

(Jag tillhör den där sorten som fortfarande använder papperskalender, tycker att det fungerar alldeles utmärkt.
Stor som en pocket, och rymmer varenda lite grej man ska göra vilket inte är särskilt mycket just nu.)

Ungefär så.
Vad gör ni?


8 kommentarer:

Ezter sa...

JAg har också stumma ben! Provar magnesium, ibland tycker jag det hjälper, ibland inte. Jag ska hämta barnbarn idag :)

Anonym sa...

Jobber.
I Bollnäs jobber man.
Jag bor inte här, men tycker hälsingemålet är rätt gulligt.

Anonym sa...

Jag har ledigt - antingen blir det en promenad eller också blir det lite "egentillverkad" vattengympa.
Sedan posta ett kort och köpa en present.
Jag har tagit semester efter påsk - tio dagar ledigt men bara 4 tagna semesterdagar - det är en bra deal, tycker jag.

Jag önskar dig en fin dag - även om den är lika grå som hos mig.
Sanna

Simona sa...

Jag jobbar och jobbar. Gött så.

Elisabet Nielsen sa...

Har just varit och köpt en papperskalender för 2016. Litet sent kanske, men det var ungefär så här långt reservbladen räckte. Och en ny väckarklocka - jag lyckades ta kål på min gamla vid omställning till sommartid.

Åsa Hellberg sa...

Ezter; tack, det måste testas. Har ju kvar sedan jag åt det för armen/axeln.

Anonym; det är väldigt gulligt:)

Sanna; smart! :)

Simona; Hurra!

Elisabet; haha, slog du ihjäl den?:)

Elisabet Nielsen sa...

Ja, faktiskt!

Jag gjorde som jag brukar vid de årliga omställningarna, jag tog väckarklockan med mig in i vardagsrummet och satt framför tvn med textfönstret uppe för att ställa om klockan enligt en rättgående klocka. Så långt allt gott och väl, det gick lika bra som vanligt. Det var när jag skulle bära in den i sovrummet igen det gick åt skogen när jag lyckades slå i den där ömma knölen på utsidan av handleden mot dörrkarmen. Det gjorde så ont att fingrarna för ett ögonblick paralyserades. Och öppnades, så väckarklockan for ur mitt grepp innan jag hann hämta mig.

Efter det hade den separerat i en fog och gick bara när andan föll på - och bara någon timme åt gången. När jag försökte sätta den på ringning, sade den bara ett patetiskt "Pjäpp! Pjäpp! Pjäpp!"

Det finns många sätt att slå ihjäl tid...

Åsa Hellberg sa...

Elisabet; haha