Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 29 augusti 2016

Manus. Lååångt inlägg!

Jag har skrivit åtskilliga inlägg om hur jag bär mig åt, hur det blir något av det som inte är mer än en karaktär när jag sätter igång.

På torsdag är jag där igen. På den där dagen jag har pratat om länge.
Första september.
Ny bok som jag ska få läsa igenom i slutet av året. Det är just den första genomläsningen som jag skriver för. Om jag gillar det jag läser då, så vet jag att ni också troligtvis/förhoppningsvis gör det.

Jag säger gärna Bok istället för nytt manus. Bok är mer verkligt. Ett manus är visserligen grunden, men när jag börjar så är det inte på en grund. Jag börjar skriva en bok. Däremellan landar manus, redigeringar etc, men målet är en BOK!

(Och till dig som säger att du ska försöka skriva något. Ajabaja. Du ska skriva en bok. Punkt.)

Alla som är inblandade i mitt författarskap, främst min förläggare Teresa, vet hur jag vill ha det. Hur mitt författarår ser ut rent praktiskt. Hon vet att jag gillar struktur, tydlighet, deadlines, timelines, när var och hur.
Och exakt det får jag.

Höst och vinter är min skrivtid. Semester tar jag gärna tidig vår och redigerar gör jag jättegärna på sommaren. Småredigera kan jag göra när som helst och mixa med nya projekt.
Om detta går att varva så funkar min författartillvaro perfekt.

Så.
Första september.
Ny bok .
Förmodligen kommer den att innehålla 100 000 tusen ord innan jag är klar.
De första 20 brukar gå lätt, sedan går det tyngre fram till 50, medan det sedan börjar hända grejer med snabbheten och efter 60 brukar det rulla på jättebra mot slutet.

Jag har som målsättning att skriva 2000 ord om dagen, fem dagar i veckan.
Det betyder 10 tusen ord i veckan. Tio tusen i tio veckor, sedan är Boken klart.
Verkligen?
Njae, kanske inte.
Men målet är satt till sista november.
Då har jag inte räknat in att jag kanske behöver ytterligare två veckor på Nikki under hösten.
Målet är fortfarande sista november. Reviderar mål gör jag bara när jag är precis i närheten av att inte klara dem.
Jag har en enorm arbetslust just nu och den tänker jag utnyttja maximalt.

Det var bakgrunden.

Första september vet jag vem/vilka jag ska skriva om (det vet jag inte riktigt idag, två dagar innan ...) Då vet jag vet det mesta om karaktären/karaktärerna, däremot inte en enda dugg om vad de ska göra in min bok.
Jag vet ingenting om den så viktiga storyn och jag har verkligen verkligen försökt att komma på något bara genom att tänka (för det händer ju att förlaget vill ha ett synopsis innan jag har börjat- det vill säga storyn i korthet), men det är lönlöst. Jag måste ha fingrarna på tangenterna för att något ska hända.
(I den kontakten uppstår MAGIN som för mig är skrivbubblan. När timmarna bara flyger och jag har släppt allt runt om mig. Underbart tillstånd där känslan är att boken skriver sig själv.)

Jag har bättre koll när jag har skrivit första sidan. Den är superviktig för resten av boken och är själva avsparken. Tre kapitel in vet jag ännu mer. Sedan rullar det oftast bara på. Hjärnan och fingrarna i symbios fixar det mesta utan att jag behöver tänka så mycket.

Jag går sällan tillbaka och petar i det jag har skrivit, i alla fall så lite som möjligt, jag vill "glömma" så att jag kan överraska mig själv i första genomläsningen.
Jag är rätt övertygad om att det är just det som ger mig rätt flyt. MEN, det kräver ständig kontakt med manuset så att jag vet exakt var jag är.

Det är också mitt tips till dig som vill blir författare; skriv lite varje dag.
Avsluta dagens arbete mitt i en mening, då vet du precis var, och i vad. du ska börja nästa gång.

Så. Efter i runda slängar 12 veckor är Boken klar, men sedan börjar resten av jobbet.
Då ska den putsas så att den blir ännu bättre och då har fler än jag läst.
Putsen tar oftast längst tid. Dels görs det arbetet i omgångar, men det är också många gånger svårare. Nu krävs det tankeverksamhet, inget löser sig längre bäst med huvudet bortkopplat. Tvärtom.
Karaktärer kanske ska strykas, utflykter göras om. Små saker som kan påverka allt från början till slut. Då är det under rätt lång tid ett manus.
Bok blir det återigen när den är tryckt och ligger i min hand.

Har jag sagt att jag älskar mitt jobb?


So far. Sjuan redigerar jag nu, åttan börjar jag skriva på 1 september.

6 kommentarer:

Sofia Fritzson sa...

Det är så häftigt att läsa om din process! Lycka till med åttan på torsdag :)

Simona sa...

Åttan - wohooo!

Och så KUL det ska bli att ses!

Anonym sa...

Himla kul att läsa! Stort lycka till! Vet du redan nu vad boken ska heta? Och vad den ska handla om ;-)
Jeanette

cyndi sa...

Långt OCH inspirerande inlägg.
Spännande att höra hur du jobbar.
Jag älskar också ditt jobb.
Och mitt.

Åsa Hellberg sa...

Sofia; tack!

Simona: ja!!!

Jeanette; nope, som jag sa; vet inget mer än huvudkaraktärer:)

Cyndi; tack! :)


Elisabet Nielsen sa...

Spännande med nya boken och intressant att läsa om din skrivprocess.

Jag har hört det där om att sluta mitt i en mening många gånger men har aldrig vågat testa det. Är för rädd att glömma bort en bra formulering och få skriva om flera stycken bara därför, för att få det att fungera med den nya nödlösningen. Så många bra formuleringar har slunkit ned i någon obskyr hjärnvindling när jag skriver bara för att jag blivit distraherad. Jag brukar istället skissa på/stolpa upp nästa scen/nästa stycke. Typ:

- Ombord på skeppet har Alicia smitit från barnsköterskan och envisas med att försöka lära sig gå utan stöd men rullningarna skickar henne skenande tvärs över golvet.
- Katarina stiger in genom dörren. Kollision oundviklig.