På en annan blogg jag svepte förbi pratades det om curling av barn.

Det har jag ägnat mig mycket åt. Hämtat och lämnat, tvättat och städat (inte hans rum om han inte bad om hjälp. Jag har aldrig brytt mig om det har varit stökigt.)
"Man får vara medberoende till sitt barn", sa alltid Ewa - min terapeut på kliniken jag gick på i några år (och där jag sedan arbetade - ett jobb jag kan sakna.)

Jag var sämre på att hjälpa honom med läxor. Om han bad mig, men inte annars. Jag kanske borde curlat mer där, för till sist hade han skjutit ett berg av läxor framför sig.
Jag hjälpte honom att ordna upp det däremot. Sortera ut det viktigaste. Titta på hur mycket tid han behövde lägga på varje läxa. Men jag satt aldrig bredvid honom. Han fick göra dem själv i sitt rum.
Och sedan hade han svårt att stå ut med min o-pedagogik som mest fick honom att bli arg.

"Det är inte lätt att ha en mamma som har så höga förväntningar", sa han en gång. Kanske i sexan-sjuan. Jag tog för givet att han skulle klara skolan lätt som en plätt. Jag gjorde det, och han är min son och ska vara lik mig.
Well. Riktigt så enkelt gick det förstås inte. Och riktigt så enkelt kanske inte jag hade det heller. Det är så lätt att glömma trettio år senare.
Jag tror att vi båda led av det där att man hade lätt för sig men man måste läsa läxor också.

Curling var det.
Jag ägnar mig åt det fortfarande. Det är mer han som sätter gränserna.
Misse blev också curlad. Hur nu det är möjligt med en katt, men det är det.
Jag reste mig så fort han satte sig framför mig och det gjorde han så fort jag la mig ned i soffan. Jag tror att han ville bli borstad. I alla fall var det det jag gjorde när han såg bedjande på mig och han verkade nöjd efteråt.

Idag är jag ledig. Måste handla. Före det måste jag duscha och tvätta håret. Jag har precis ätit ett par kokta ägg. Såg sista avsnittet av SKAM igår och det slutade ju som en riktig Feelgoodbok gör.

Det var väl det.
Tisdag.