Så sorgligt att läsa att Michael Nyqvist är död.

Han var bara något år äldre än jag och jag har en känsla av att jag såg honom som ung; som en skådis mitt i sin gärning på något sätt. En sådan som skulle bli en Sven-Bertil, eller kanske Wollter, och som skulle gestalta män upp i hög ålder.
Men cancer skiter i hur gammal man är.

Jag har aldrig träffat honom men i mitt Sonjafilmprojekts uppstartsdagar fick jag en lista på skådespelare som filmbolaget ville ha med. Michael Nyqvist var en av dem. Stod högst på listan. Det betydde inget, såklart. Inget mer än att det gav en hint om hur deras funderingar gick.  Men jag tog fram den där listan nu. Jag har sparat den och har alltid tänkt att den ska ramas in en vacker dag.

Vad märklig sorg är. En familj förlamas samtidigt som en annan äter makaroner och sätter på sig skorna, bråkar lite om kommande semester och går sedan visslande ut i solen eftersom det är en ny dag.

Vila i frid.