Misse försvann och sorgen kommer över mig emellanåt och då gråter jag, som nu, hejdlöst. Sedan är det bra igen.
Det känns bra att det är så. Han står i hyllan och är på sitt sätt närvarande.
Men häromdagen hittade jag en bild där han ligger ihopsnurrad som en boll och då kände jag fysiskt hur mina händer höll på honom och då blev jag förtvivlad igen. Så går det upp och ned.
När jag pratade med min gamla Fjällbackabästis och grät, frågade hon om det var så vettigt att ha askan i hyllan. Och det är det verkligen. Det är lite av en tröst, faktiskt.
Well. Jag ska sluta gråta nu om en stund
Oftast är jag glad är bäst att säga så att ni inte tror att det är alldeles hemskt i min förort, för det är det verkligen inte. Det går bättre och bättre, precis som det ska göra.
Idag ska jag jobba.
Och sola en stund om det blir väder till det. Jag är ju en snabbsolare. En timma, en och en halv räcker gott och väl. Då får jag lite fräknar och det är ungefär det jag är ute efter.
I morgon måste jag skaffa den där skrivbordsstolen som saknas. Men förmiddagar står jag i gympadojor och det funkar jättebra. Hur det blir sen när jag ska skriva ett nytt manus återstår att se, men det känns bra att skriva nu i alla fall. Jag hoppas att inte kreativiteten satt i soffan och blev kvar där när jag reste mig.
3 kommentarer:
Känns helt mindboggling att det är en månad sen.
Fattar att det är sorgligt. Det är sorgligt.
Jo, det är mer än vettigt att ha urnan kvar på hyllan ... enligt mig som haft några stycken.
Din sorg låter sund, 'uppåt-å-neråt' som min son sa som liten.
- Endera dagen lär jag vara vid tjärnen där min hund Razz är strödd ... han stod i vitrinskåpet under tre år, sedan var jag mogen och klar över beslutet.
- Ang. kreativiteten - se efter om du står mitt i ett 'fält' där energin rusar ut för snabbt. Som ex mellan ett fönster och en spegel. Jag har testat. Nu vet jag att du har en massa fönster, en fördragen gardin är ju bra då.
Hur som - lycka till med allt!
Tack Simona
Tack Ebba!
Skicka en kommentar