Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 10 juli 2017

Jag slutade att använda näsdroppar

för något år sedan, men när Misse dog gick det inte att låta bli dem eftersom jag grät så att jag inte kunde andas annars.
Och sedan dess har de hängt med, även när jag INTE gråter.
Alltså är det dags för avvänjning igen.
Det gick bra senast, man får stå ut med obehaget att inte kunna andas genom näsan ett par dagar, men sedan brukar de mesta - inte allt - vara över.

Förra gången började jag med att trappa ned med svagare barndroppar ett par dagar, och det är så jag ska göra nu också.

Ps, andra vanor jag har slutat med genom åren är ju cigaretter och nikotintuggummin (och därefter vanliga Extra). Nikotintuggummina kan jag fortfarande sakna, men är glad att jag inte återgick till något sådant när jag var ledsen utan "bara" näsdropparna.


3 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Jag fick ett (som jag tycker) jättebra tips av en pharmaceut: istället för att vänja båda näsborrarna samtidigt, så slutar du bara att spraya i den ena. När den sedan är avvand, då slutar du spraya i den andra också.

Åsa Hellberg sa...

Smart, tack!

Simona sa...

Och jag använde saltlösning. Och började avvänja mig dagtid. Tog bara till natten nån dag eller två. Finns även nåt som heter rhinocort, tror jag, som hjälper.