Att hänga i taket - över Bonniers monter -

är rätt surrealistiskt (dessutom med min gamla idol Mia Törnblom), och jag är glad att jag fångar de ögonblicken på bilder. 

Att jag jobbar med det jag gör idag är ibland svårt att  ta in. Kanske också för att det aldrig har varit min dröm. Jo, en del med det: att jobba hemifrån. Just det drömde jag, om speciellt när Jonathan var liten. Men aldrig om att jag skulle skriva på heltid, inte ens på deltid. Skrivandet gjorde jag till mitt först när jag skrev Casanovas kvinna. Jag har lärt mig allt sedan dess, och gör förstås fortfarande.

Och jag är en hungrig elev, tycker att det finns ett smörgåsbord av bra saker att ta till mig nästan jämt.

Så kan det tydligen gå.

Jag är förstås tacksam så att jag vill gråta när jag tänker på det.

Idag ska jag tvätta och i morgon åker jag till Vimmerby via Söderköping där jag ska göra research hade jag tänkt.

Häpp!