Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 13 augusti 2024

Jag planerar ju för att ta ut pension,

 samtidigt som jag oförtrutet jobbar vidare. Det känns som om jag behöver göra en plan framåt för det. Allt kan förstås omkullkastas om jag skulle bli sjuk, skada mig på något sätt, så att jag inte kan fortsätta att samtidigt arbeta, men det går ju inte att tänka in i en plan. Utan den är istället baserad på att jag kommer att må finfint de närmaste tio åren.




Det är då jag ska flytta till stan, är min tanke. Bo litet, billigt, och inte ha en bil. Istället hyra när jag behöver. Här är jag helt och hållet beroende av den, jag bor mitt i skogen på landet, men i stan eller närförort behövs det egentligen inte om man bor nära kommunikationer. 

Drömmen är en lika välplanerad lägenhet som den i Fjällbacka var. 70-talshus är grejen De byggdes med väggar istället för öppet, och jag gillar väggar. Här hos mig är det en halvvägg och det är helt okej. Många andra nya lägenheter upplever jag är otroligt svåra att möblera.

Att jag tänkte på det nu är för att vi pratade lägenheter igår när Jonathan fyllde 30 år. Min lilla plutt som numera är 190 cm vuxen människa. Vilken ynnest! De vill gärna bo större, men har inte fått till rätt byte än. 


Vi åt middag på AG i stan, så gott och trevligt. Sedan delade vi ut presenter i BILEN, för om jag skulle följa med dem hem blir Selma så otroligt ledsen när jag går. 




Alltså körde vi födelsedag i bilen istället. Han blev superglad för alla paket och allra mest för det som Linnea och jag gav tillsammans: en tvånättersresa till Amsterdam för honom och Linnea.

Selma var hemma ensam (pluttan) i 3,5 timma och det hade gått bra. Hon blev förstås överlycklig när de kom hem igen. 

Jag lämnar henne ju aldrig, det behövs inte än så länge. Men kanske borde jag ändå träna på det här också. Inte minst om jag kommer att ha henne mer framöver. Det är inte aktuellt just nu, men kommer det barn en vacker dag så blir det säkert så. 

Fin dag, 12e augusti 2024. 





2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Är det lätt att hitta litet, billigt boende i stan?
Man får ju planera efter hur man känner nu, sen kan allt hända, men det vet man ju inte.
Bra tänkt! God kväll!

Åsa Hellberg sa...

Haha, nej, det är svinsvårt, men lite lättare som pensionär eftersom det finns en separat kö då. Om tio år kanske?