Då är bokprojektet igångsparkat

och jag behåller exakt noll ord av dem jag redan har skrivit. Nytt och fräscht, när jag nu har ett nytt team.

Nä, det handlar inte om det. Det handlar om att jag skrev del två (alltså extremt grovt, nästintill skissartat för att få in mitt manus i tid) innan ettan var klar. 

Allt förändrades ju tajmingmässigt när jag fick en möjlighet att bli Månadens bok i Bonniers bokklubb (tillsammans med Kristina Olssons nya). Projektet som skulle landsatts i september flyttades bakåt i fyra månader, vilket är mycket i den här branschen och av tvåan blev mest ett skal som blev liggande orört som jag inte är ledsen över att skrota alls. Nu kör jag framåt med det nya.

Allt detta har jag sagt men behöver påminna mig om var jag är och när jag börjar på det nya. Det gjorde jag igår, den 6e. Tjohej. 

Nu blir det Åsas tidsplan för bok 2 i Kostermorden (Bok 23 totalt, helt galet):

10 tusen ska jag nå den här veckan. Vissa hatar min ständiga räknande, men jag tänker att vi alla har olika sätt att gå mot målet. Mitt ordräknande är en del av repet jag drar mig fram på. 10 tusen är möjligt att se framför sig, ett helt manus (pust) är det inte. 

Jag byter däck på onsdag, det är det enda avbrottet i veckan. Veckan efter är det påsk, och nya 10 tusen.

Alltid en vanlig kalender. 

Men veckan efter det spricker det rejält för då åker jag till NEW YORK! 

Veckan efter det är release- och kursvecka, och då blir det inte heller mycket gjort. Allt jag gör i manus då är ett plus. Jag vill hålla kontakten med det och kommer ändå att plita ned något ord här och där, men det blir inga mängder som går att räkna. Men kontakten är så himla viktig när jag sätter fart igen när lanseringen är över.

Veckan därefter ska jag till Göteborg i två dagar, men borde få ihop 5 tusen.

Alltså har jag den18e maj "bara" skrivit en fjärdedel, typ. 

Då återstår sex veckor till min deadline den sista juni och på den tiden vill jag skriva 10 tusen i veckan.

Förhoppningsvis kan jag då få feedback av både förläggare och agent, så att jag kan dyka in i redigeringen under sommaren. 

Där har vi den: PLANEN!

You´ve gotta love it!

Efter att ha rensat i hallen är det nu bara Selmas jackor som hänger på krokarna på dörren. Hon har tre, varav två är rätt små och slitna men superbra eftersom kopplet går att fästa i jackan. Jag ska be skräddaren i Farsta fixa det på den större jackan också, för både sele och jacka blir för mycket.