Grannar.

 Jag har den bästa, måste jag säga. Lika stort behov av ensamhet som jag, men som gillar våra promenader och en fika ibland. Jag vet att jag kan ringa på och direkt få hjälp om jag skulle behöva. 

Däremot finns det ju andra, som varken hälsar eller gillar att Selma springer runt och leker på gräsmattan och dem kan jag ju klara mig utan. Men de är bra karaktärer att ta livet av i en bok, moahahaha. 

Man är liksom inte anonym här, känns det som, och det kan jag sakna från Farsta. 

(Och balkongen i Fagersjö, den lägenheten var så bra planerad. Stor tvåa, 67 kvm, stor balkong i västläge. Problemet var att det var skottlossning i lägenheten under, annars hade jag kanske bott kvar.)

Kolla min katt! Hans sista sommar, 2016. 

Jag jobbade ute, och åt frukost där varje dag. Jag fick verkligen till den balkongen. Det var lika mycket plats åt andra hållet, där jag hade min solstol. 

JAJA. Igår blev knappt något gjort så idag är det gaspedal, men några tiotusen blir det förstås inte, istället reviderar jag målet till 8 tusen. Det är inte tippetopp, men good enough. 

Alltså min engelska, jag undrar hur den mår? Jag har ju varit grym på det, kunnat använda både brittisk engelska och amerikansk. Men numera vet i fan. Jag pratar det så sällan. En gång om året i Amerika, och sedan en halvknackig variant på Cypern eftersom min engelska tenderar att få samma brytning som i landet jag åker till.

Förr jobbade jag med språket varje dag, dels var det officiellt språk på mitt dåvarande jobb och vi hade dessutom många från andra länder som jobbade på kontoret, alltså det blev naturligt att prata engelska. 

JAJA2, jag klarar mig förmodligen bättre än många andra. Om drygt en och en halv vecka vet vi hur det står till med kunskaperna den här gången. Det är ju sällan jag "pratar" med någon på mina resor. Jag kanske frågar något, eller svarar på var jag har köpt min "fabulous coat", säger ett par ord på en teater till den som sitter bredvid, men så mycket mer är det ju faktiskt inte. 

Och på tal om teater, så ska jag ju se Gypsy. Jag bokade enbart för att få se och höra huvudrollsinnehavaren Audra McDonald. Oprah hyllade musikalen häromdagen, helt tagen av föreställningen, så mina förväntningar är skyhöga! Och som alltid är det ju en lektion i dramaturgi. Det är otroligt nyttigt att se både scenföreställningar och filmer/tv-serier, om man är intresserad av berättarkonst. 

På min födelsedag ska jag äta lunch på favoritrestaurang, Gramercy tavern, som ligger vid den lilla parken, Gramercy park, där "Carry Bradshaw" numera bor (i And just like that, uppföljaren till Sex and the city.) Det visste jag dock inte då, även om jag var medveten om att inspelningen till nästa säsong pågick runt om i staden och jag så gärna hade gått rakt in i den. Åh, vad kul det hade varit.

Anyhow, som vi säger over there; Jag ryckte i dörrarna till parken förra året, för jag var tidig till min restaurangbokning, men den var låst.

Eftersom jag gillar New York och lägenheter såg jag ett tv-program som pratade om Gramercy Park och fick lära mig att bara de som bor på adresserna runt om har tillgång och nyckel till den. Möjligtvis en information man kunde googla sig till. Men jag var glad att lära mig något nytt via tv-programmet och behöver ju aldrig rycka i grindarna igen. 

Där har vi söndagens lilla intro. Kaffet är urdrucket, jag har exakt noll ursäkter kvar. Nu kör vi!