Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 8 april 2025

Det tar alltid lite tid att sätta början,

 tycker jag.

Vad ska komma först? I deckare är det ofta en prolog, kanske med en hotfull känsla från en mördare, eller ett mord. Få smyger igång. Den femte dagen börjar med att ett lik hittas. 

Men så var det inte från början, som jag minns det. Det är otroligt hur fort jag glömmer äldre versioner av mina böcker, men jag tror att jag började med (efter att ha strukit allt och börjat om) ett bakåtkapitel (från 1998). 

Efter första input av förläggaren (Teresa) hittade jag sedan helt rätt. Små inputs som gav mig rätt riktning. Nu förstår jag inte hur jag kunde börja på annat sätt än jag gjorde :)

Förmodligen blir det samma sak nu. Men det viktiga är att jag får det på pränt. Vilket kapitel jag sedan lägger först spelar ingen roll. 

Idag vaknade jag halv sex, gick upp en halvtimma senare och strax därefter kom Selma och hoppade upp på sin plats i fönstret bakom mig i kökssoffan, där hon fortsatte sova. Jag hann gå på toa och dricka två koppar kaffe innan hon såg upp och ut genom fönstret, och skällde på en hund som gick förbi. Då först var det dags för hennes promenad.

Tidigare har jag gått ut med henne så fort hon lämnade sängen, men har insett att hon inte behöver det. Hon har nog visat det hela tiden, när hon direkt hoppar upp och lägger sig på sin plats i soffan, men jag har inte fattat det förut. Jag har lockat henne att gå ut istället för att vänta på att hon självmant hoppar ned.





Hon vilar hakan på leksaken.


Det är så skönt att få starta med kaffe och SEN gå ut. Matte och hund är helt överens om den saken, som det verkar. 

Vi blir uppenbarligen ett allt bättre team, den lilla loppan och jag. 


Inga kommentarer: