Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 3 april 2025

Då börjar planen för lanseringen att ta form

 Som så många gånger förut är vissa grejer inte helt spikade och så får det vara. Annat är mer klart, som att nya boken förmodligen ska gå som följetong i den lokala tidningen (kanske båda) under sommaren. 

Och på tal om det ska Inte utan min syster följa med Damernas världs utgåva nummer 8, vilket är oerhört roligt. Jag har läst tidningen i evigheter, är galet intresserad av mode fortfarande och har drömt om att få bli pocket i deras sommarutskick. Hurra, för det!

Ett coachingsamtal kvar idag,  sedan ska vi åka och handla. Eller förresten, det kan vi göra i morgon kom jag på. Jag har havregrynsgröt, det räcker. Tror jag. Jag får se hur hungrig jag är senare, men om jag äter 17.15 (efter samtalet) så behöver jag ingen mer mat igen. 

Jag har stekt kycklinglårfilé över (som jag lagade till lunch) som jag tänker att jag tar till frukost i sötpotatissoppa i morgon bitti innan jag åker till stan och till coachingträffen. 



Solen skiner, jag har suttit på balkongen en stund. Någon längre promenad med Selma blir det inte idag.

Ikväll ska jag duscha och tvätta håret, så slipper jag det i morgon bitti. 

Ja, det är klart att jag har planerat sådant exakt. Jag vet också vilken tid vi måste åka i morgon, och när jag måste gå upp pga måste ha tid på mig pga hatar stress. Selma ska vara med Jonathan på jobbet och det ligger bara några gator ifrån Bonnierhuset där vi ska ha coachingträffen och hon måste ju lämnas i tid och jag hinna parkera efter det. Tänkte en stund att jag skulle åka kommunalt men det är för många byten och promenader emellan, och jag är rädd för att bli irriterad om Selma inte går som jag vill när det är mycket folk. Då är det bättre att köra. 

Typ så, denna – för MIG i min lilla värld–braiga (borde verkligen bli ett ord) torsdag. 

Inga kommentarer: