Vaknade av mig själv,

och medan jag gick på toa ringde larmet (5.15)

Tror jag somnade 21.30, så nästan åtta timmar sömn. Selma fattade ingenting när jag drog upp henne så tidigt och om jag lyfter henne från sin sovplats morrar hon (enda gångerna hon gör det) så istället lockade jag henne upp med lite godis, för står hon på benen morrar hon inte.

Men väl ute gjorde hon det hon skulle, och sedan skjutsade vi grannen till bussen coh tankade bilen. Bra morgon!

Jag har plockat ihop ren tvätt, sorterat strumpor och ska snart stryka byxor. Sedan ska jag packa alla kläder, har jag tänkt. De ligger och hänger runt det stora bordet just nu.

Nu är det så fullt att stolarna snart välter. Ansiktsmasker (man vet aldrig), engångshandskar om jag vill smörja in händerna och inte kladda ned något, våtservetter, näsdukar, mediciner (muskelavslappnande, just in case) Lite sånt duttidutt.

Just nu verkar det bli runt 20 grader, plus minus ett par, så jag måste verkligen tänka på vad jag packar. För varmt är hemskt, för kallt likaså.

MEN, jag får ha två väskor med 32 kilon i varje, så jag kan packa på. Tjohej. 

Jag drömmer ju om att min deckarserie ska bli lång och att den ska utspela sig enbart på Koster tror jag inte. Den måste på Åsavis ut i världen också. Alltså om den blir lång. HOPPAS. 

Min plan är just nu 5 böcker, men jag skulle gärna gärna skriva fler. Så har jag aldrig tänkt tidigare. Men varje bok är ju ett nytt "mysterium", och det gör att man kan förnya sig. Det är nog det viktigaste för mig så att jag inte blir uttråkad. Tidigare har jag ju max skrivit tre böcker i varje serie (några fler i Sonja) och det har känts som om det har räckt. 

Idéer som jag får mejlar jag till mig själv. Det kan vara för bok 3 eller bok 4.

Just nu, bok 1 och 2, är fokus att sätta huvudkaraktärerna. Man ska ju vilja följa Vega och Leopold, och ju mer man lär känna dem desto mer intressant blir serien, hoppas jag. Så fokus är mycket på dem. Men det finns fler karaktärer att lära känna och just därför kan serien bli lång om läsarna (och förlaget) vill. 

Så himla glad att jag valde att gå en ny väg. Det är bra för mig och mitt författarskap. Jag har alltid känt lust att jobba, den har inte ökat för det går liksom inte, men vad som är adderat nu är en känsla av att vara NY. Och den känslan, i kombination med att veta att jag har rutin, är härlig. 

Om bok 1 inte funkar blir jag förstås besviken, men jag behöver kanske ha tålamod. Det är det svåra. Därför är det skönt att vara igång ordentligt med nästa (äntligen har jag hittat helt rätt, känns det som). Är glad att jag vågade rensa första utkastet även denna gång. Det är ju som en redigering nu fast ändå inte. Jag har ju skrotat det mesta. 

Eftersom jag har bytt hela mitt team mitt i allt, så känns det bara bra att skriva om och göra nytt. Tjohooo.