Jag hade verkligen längtat efter mitt godis,

men det gick ju lite år fanders. Vid 15.30 skickade chauffören en bild på att de hade ställt det utanför dörren och jag slängde mig över telefonen när jag såg att det var utanför min GAMLA dörr på Ingarö! 

Först 19.00 kunde jag hämta det i Hammarby sjöstad, och då åt jag upp en godispåse i bilen, och sedan var jag nöjd. När vi kom hem gick vi och la oss, istället för att smaska i oss mer. 

Jag vet inte hur jag kom in på IcaNacka, istället för IcaHaninge, men gjort är gjort och nu har jag tagit bort Ingaröadressen permanent. Alltid lär man sig något. (Jag hörde av mig till min gamla granne, men hon var på jobbet, annars hade hon ju tagit in varorna.)

En gång när Ica skulle till Ingarö (när jag officiellt bytt adress för att köpet hade gått igenom), men ändå inte hade flyttat åkte de hit, så nu har jag gjort misstag åt båda hållen. 

Men med EN ADRESS kan det ju inte bli fel.

Idag ska jag jobba pyttelite, jag ska titta på timings inför bok 3. Och, kanske, faktiskt, starta upp en ny dator. Det är dags. Hög tid, till och med. Jag minns inte hur lång tid det tar, men säkert en bra stund. Man kopierar ju över allt från den ena till den andra. Nu har den nya legat sedan förra året och bara väntat på att jag ska ta tag. 

Så får det bli! Idag eller i morgon. 

Idag och i morgon måste jag också träna Selma på att vara lite ensam. Måndag morgon, 8.15, ska jag till doktorn och då blir det ju kanske en timma som hon behöver vara ensam. Och nu har vi inte tränat på det på jättelänge. Det är svårt att få till det regelbundet.

Mello ikväll och jag håller på Greczula. Annars röstar jag som Jonathan ber mig eftersom hans skivbolag har många artister i fältet. Men Greczula är en av dem, alltså kan jag rösta på min favorit. Älskar Half of me. Den går ständigt i mitt huvud. 

Typ så, när hunden gömmer sig under soffan eftersom jag svor över något och då blir hon rädd, pluttan. 

Framme och nödig. Nu går vi ut!

Då har vi tränat på att jag lämnar och hon blev helt förtvivlad. Det räckte med att jag sa att hon skulle stanna hemma så började hon gråta och sedan grät hon tills jag gick in i hissen och inte hörde henne längre.

När jag kom upp, efter att ha slängt en kartong, grät hon inte längre, hon satt på mattan och väntade och blev förstås så himla glad. I morgon ska jag lämna henne, slänga ännu en kartong men också gå och skicka ett paket. Det tar ju en lite längre studn. Hon kan vara ensam hos Jonathan, jag håller det i huvudet. (Hon kanske gråter där med, det vet jag faktiskt inte.)

Pluttan.