Selma och jag är lediga.

Jag tror att vi 1. ska tanka bilen, det skadar inte att den är fulltankad. 2. Åka till Bauhaus och fixa en tröskel att klistra mellan vardagsrum och kök. Jag hoppas hitta en i perfekt storlek som bara är att klistra (på något sätt som inte skadar nya parketten.) 

List behövs

Skulle jag lägga nytt golv nu låser jag in mig lite i hur en framtida köksrenovering måste se ut, eftersom de lägger golvet det runt 60 cm-skåpen där jag kanske drömmer om att ha lite smalare skåå, typ 30-40 cm ut från väggen istället (på den väggen där kyl/frys står.) 

60 cm golvskåp

Just nu tänker jag mig väggskåp (med spröjs) som sticker ut 40 cm från väggen, som går från golv till tak,  och bredvid ett högt skafferiskåp där jag vill bygga in micro, med utdragbara hyllor längst ned (finns det ens?), och bredvid det en 90 kyl/frys, med dubbla dörrar men inte så brett som två helt fristående enheter.

Det här tjänar man 30 cm på.

Plus riva städskåpet från 1960 som faller ihop på insidan och då har man 60 cm till. Om jag dessutom skulle stänga ingången har jag det perfekta cm jag behöver för precis allt och behöver inte köksskåp på motsatt sida, över diskbänken. 

Herrejössessnyggt!

På andra sidan, där jag har spisen, vill jag ha ETT väggskåp kvar, men det är allt jag vet just nu. Kolla hur snyggt med en kalkmålad vägg istället för kakel!

Allt kan ändra sig i morgon! Tur då att jag inte ska göra något nu, för idag myser vi som vanligt i soffan, Selma och jag. Vi var ute tidigt, för hon var väldigt upphetsad i morse över att vakna här. Det är alltid samma sak. Första morgonen skuttar hon runt i sängen som en lammunge och upp och ned på mig, glad som en lärka när hon kommer ihåg var hon är. 

Och av det glada skuttande blir hon ju kissnödig, alltså gick vi ut tidigare än vanligt. 

Nu ska hon vara här tills på Skärtorsdag.

Men i morgon ska hon och jag åka och hälsa på Linnea och Mio, leka och äta middag med dem eftersom Jonathan är ute med någon jobbgrej. Så mysigt! Mio skolas in just nu, plutten, och efter att ha varit sjuk ett par dagar förra veckan, vet jag inte om Linnea ska lämna honom alls den här, som var planen. De tar det lite lugnt, han är yngst av alla, många har långa föräldraledigheter nu för tiden, ju. 

När Jonathan började 1995, var många bara 1 år. Han kunde inte heller gå när han började, och Mio är visserligen ständigt på benen sedan gipset togs bort, men det är vingligt och det tar nog ytterligare några veckor innan han hittar balansen. Han förlorade ju en månads träning då. 

Nu ska jag morgonstretcha, såg en inspirerande video på Insta igår. Det svåraste där är att sitta på huk med platta fötter i golvet, det måste jag verkligen träna på. Det känns som om jag behöver sitta på tå när jag ska ned på huk numera om jag inte ska falla bakåt. 

Men jag har ju en ny jumpamatta, och den ska användas för att min höft ska bli bättre. Jag tror själv att stretch är en av lösningarna. 

På torsdag till fredag ska jag mäta blodtryck, tjohej. 

Typ så, en bra tisdag så här långt. Igår var jag lite trött och pipig efter att ha skickat manus, irriterad på väldigt mycket. Men det gick över under dagen, tack och lov.

Mitt humör är oftast jämnt, är så glad för det. Inga stora toppar och inga djupa dalar. Är jag deppig är jag det i tre timmar, är jag irriterad behöver jag oftast äta något. 

Vilken tur jag har att det var så jag blev. 

Jag upplevde att mormor var likadan, så jag har nog ärvt det av henne. Hur morfar var inners inne vet jag inte, han sa inte så mycket, men temperament hade han inte i alla fall, inte som jag såg. Båda var lugna människor även om mormor var mer pratglad än morfar. Ingen av dem sa ett ont ord till mig under alla år jag bodde hos dem (från bebis till 12, och därefter hela somrarna tills jag var 18). Mormor var sträng, men aldrig elak. Jag minns inte ett enda tillfälle där hon var dum mot mig. 

I år är det 25 år sedan mormor dog (2001, morfar dog 1987). 

Jag tänker på henne varje dag och önskar att hon kunde se hur bra det blev för mig och min lilla familj. Hon hade glatt sig åt det, det vet jag. Det var inte lätt för henne alla gånger, inte för morfar heller, men det var fina strävsamma människor som jag älskade. 

Nu ska jag också äta frukost, Selma har just svept in sin i munnen och svalt, det är så fort det går när hon äter.