Ny dator, minsann.

 Äntligen!

Jag vet inte vad jag ska göra med den gamla, jag sparar ju alla utan att varken tömma dem eller fixa till dem på annat sätt. Mest för att jag är rädd att något ska hända den nya och att jag därför behöver den gamla ... well, vi får se. 

I morgon ska jag till doktorn och jag måste bara ta upp min höft som just nu inte är ett dugg bra. Igår kväll kunde jag inte sova, så fick ta värktabletter. Det onda går från från höften in i rumpan, runt rumpan och emellanåt ned i benet. 

Det började med en öm punkt för många år sedan och sedan har det gått lite fram och tillbaka, till och med försvunnit när jag har varit stilla ett tag. Ned i rumpan är rätt nytt. 

Jag minns när vi var i London 2019, då hade jag ont i höften och så fort vi satte oss gick det bort och så kom det tillbaka när vi hade gått en liten bit igen. 

Så ingen vilovärk, mer än om jag ligger på sidan på natten. 

Tyvärr blir det bara sämre av mina hundpromenader. 

JAJA, antagligen inte artros (för då har man väl vilovärk också?) men vad vet jag. Det kan vara slemsäckar, ischias, allt möjligt ju, enligt dr google.

Kanske sjukgymnastik kan hjälpa? Jag har precis köpt en matta till det, men behöver ju rätt rörelser. Jag minns att jag har stretchat ljumsken (heter det höftböjaren, kanske?) tidigare och att jag har för mig att det har hjälpt. 

Grejen är ju att man vänjer sig vid att alltid ha ont, i alla fall har jag gjort det, men det skadar ju inte att fråga doktorn om det i alla fall.

Jag ska ju till New York om drygt sex veckor och i den staden går man dit man ska, hur långt det än är.

Slut på klag. Idag ser det ut att bli fint väder igen. Vi vaknade strax efter sex för då var det nästan LJUST ute. På bara ett par veckor har det helt vänt, känns det som. Idag ska jag sätta upp mörkläggningsgardinerna. De är i ljust beig, får se om jag gillar det eller inte. Det måste ju vara FINT också!

Mello igår gick precis som Jonathan ville. Hans skivbolag hade topp tre (eller om det till och med var topp fyra) i sitt stall. Han var på plats och skickade små filmer till sin melloälskande mamma i Farsta. Jag höll på Greczula, vilken låt! 

Jag har varit på finalen en gång, det är en kul och stor tillställning. Inte för att man ser så bra, vi satt på parkett, rätt långt fram, och tror att man ser bättre från läktarna, men det är ju stämningen och att hela arenan är med, som gör det. 

Där har vi det. Söndag. 

Selma och jag har inget direkt att göra idag, mer än att ensamträna. Jag ska skicka tillbaka ett paket, så det blir ju en superbra träning senare eftersom hon inte får följa med in i Farsta centrum ändå och det tar ungefär max15 minuter för mig att göra det ärendet. 

Det är tufft att vara en pluttig liten hund och så fixerad vid sin matte, men det ska gå. Tror inte att någon hund vill vara ensam egentligen.