Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 15 maj 2026

Hur går nya boken?

Det har jag inte den blekaste om. Systembytet fortgår på Bonniers och siffror är inget som går att få fram just nu. Förhoppningsvis tappas inget på vägen.

Jag fick en liten uppdataring igår men den kan inte stämma, så jag avvaktar och fortsätter jobba med nästa istället för att oroa mig för den här innan systemen är igång. På sätt och vis är det faktiskt rätt skönt. 

Min helg är jobb, sedan får vi se om jag följer finalen i Eurovision eller inte.

Vanligtvis älskar jag den, inte lika mycket som Mello som verkligen är min grej, men brukar se fram emot finalen och att heja på Sverige.

Men förra året kändes eländigt och ännu mer så i år. Naturligtvis håller jag på Felicia, inte minst för hennes mod att faktiskt ha en åsikt om Israels deltagande. Och så kommer hon ut på Jonathans skivbolag (alltså där han jobbar). 

Min tumme går inte att få ordning på på natten längre. I natt kom jag på att om den vilar uppåt på en kudde slutar den tappa all ledvätska, som det ju känns som den gör i övre leden. Dels gör det ont, men det är också väldigt obehagligt. Å andra sidan har jag har ju kommit på nya trick hela tiden som till sist inte funkar. Och att tro att handen ska ligga kvar uppåt är ju dömt att misslyckas när man somnar om. 

JAJA. Jag ska väl göra något åt det där någon gång. Men att sätta en kortisonspruta i handen, som verkar vara den första idén man har på vårdcentralen, känns som en dålig idé. En operation, som läker problemet, sker under lokalbedövning, tar tio minuter, men jag har inte riktigt fattat hur rehab ser ut efteråt, om man kan skriva eller inte. Det är ju höger hand, så den är ju galet viktig.

Fredag. Vaknade på dåligt humör, pga hand tror jag, men har skärpt mig och efter min frukost (kyckling och grönsaker) kommer jag att bli en bra människa igen. 



Soffan, såklart. När maten är klar (står i ugnen) flyttar vi över till matbordet i vardagsrummet; jag sitter i min gamla Winstonstol och Selma ligger bredvid i en stol från Miomöbler.



Inga kommentarer: