samma summa som Den femte dagen vid den här tiden förra året.
Den femte dagen har snart sålt 145 tusen men 60 tusen som gick till Postkodlotteriet räknas visserligen in i min total på Bonniers, men jag ser den bara som en bonus, alltså har jag sålt 85´av den. (De 60 räknas inte in i den officiella statistiken).
Gott så, verkligen!
Nästan 17 tusen pocket av "egen kraft", den har inte varit med på några stora butikskampanjer (som månadens pocket, eller hos pocketgrossisten, eller på Adlibris pocket). Istället har den tickat på lite för sig själv online, hos Bokus och Adlibris.
Man tryckte 10 tusen och det sa ju slurp, så var det slut, och sedan var det tomt i hyllan i hela 2,5 vecka. Den hade säkert sålt 20 tusen vid det här laget om de hade tryckt fler i första omgången. Men sådan kan man ju inte veta, såklart, och inget att gräma sig över (även om jag förstås har gjort det, hehe).
Det är roligt i alla fall, inför resten av serien, att ettan och tvåan går ut i ungefär samma takt. Så har det inte varit för mina tidigare serier.
Idag jobb med nummer 3.
Igår gjorde jag knappt hälften av det jag skulle ha gjort eftersom jag fick punktering och det tog en bra stund av min bästa skrivtid, att fixa. Men fixat blev det, tack vare snabb bärgare och snabbt fix på däckverkstaden. 800 kr, så var hålet i däcket lagat, tjohej.
7.21, en kopp till, sedan är jag redo!
Jag tänker också idag på Dolly Parton, och hur många år det tog mig att förstå att hela Amerika älskade henne. Jag trodde att man kanske tyckte att hon var fånig med sina peruker, operationer och konstiga kläder, men så var det aldrig. Hon fick alltid vara den hon ville vara, och hon verkade vara så trygg i sin identitet, klädde alltid upp sig för sin publik, visade sig aldrig utan peruker och smink, och var tydligen alltid snäll.
Hela landet sörjer henne idag och det är lätt att förstå varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar