Det manus som jag har redigerat sedan i mitten av februari, som har rest till London och hemlig ort för att författaren har behövt det, som har varit en tuff utmaning och som emellanåt har kämpats fram, har nu lämnat min dator och åkt till Teresas.
Jag är skitstolt.
Min författarresa har varit enkel. Tiddelipom, så har jag skrivit ett manus. Förvisso har jag fått jobba med dem, men inte särskilt mycket. Oftast med att lägga till. Berätta mer om karaktärerna. Något gång har jag fått lägga till ett träd. För syns skull. Det har aldrig varit ett svårt jobb.
Men det här.
Jag har tagit bort massor, lagt till lika mycket
och mycket, mycket mer.
Det har varit tufft, lärorikt och ibland har jag tänkt att jag hivar hela skiten, men så har det kommit en bra skrivdag, och då har jag ändå fortsatt.
Jag är så glad för det idag.
På den sista hemliga resan lossnade det och jag är så tacksam för att jag tordes åka själv.
Det kan ni lita på att jag ska göra igen, redan i höst skulle jag tro.
Nu tänker jag vara ledig tills jag får besked av min förläggare om next step.
1:a juli påbörjar jag nästa roman som ska vara klar i december.
Men idag tänker jag bara, bara vara superstolt.
Grymt Hellberg, grymt!