Jag är lite för trött idag helt enkelt.

I morgon är jag säkert i en finfin bloggform igen.
Tjohej från soffan i förorten!

Vi väntar på bussen

Och jag fotar blommor utanför hotellet.
Hej så länge.

Mer fint

Vi har en väldans fin utsikt.

Jag fyller år idag.

54.
Jag har inga känslor för det alls, måste jag säga. Varken för dagen som sådan eller siffrorna.
Det lullar ofrånkomligen på och jag har resignerat inför det känns det som.

På Cypern fortsätter det fina vädret, just nu är det blåsigt men när man väl ligger i solstolen är det bara skönt.
Träningen håller jag igång med strandpromenader, fram och tillbaka och fram och tillbaka. Jag vet inte om det gör varken från eller till, men det är väl bättre än att ligga helt stilla i alla fall.

(Jag tänker inte prata om min obekväma säng som är för kort, för smal och för hård. Men jag har inget emot att lämna den på fredag, så mycket kan jag säga.)

En dagsbild kommer senare.
Tjoho.

Man sitter ute och äter.

Så värst mycket att berätta

har jag inte.
EXAKT så som en semester ska vara tycker jag.

Här görs inte många knop.

Vi lullar till badstranden och tillbaka. Äter, sover, läser och det händer att vi ser på Svt world på en tv med usel bild.
Vi har bränt en panna och en näsa, men det är nog allt hittills.

Nu är klockan halv nio här och jag ska väcka mamma.
Oftast brukar det vara tvärtom men jag vaknade tidigt idag trots att jag läste min bok till mitt-i-natten.
Den här.

Jag tycker väldigt mycket om den.

Ungefär så.

Hejsvejs från Cypern.

Här bor vi.

Där ligger havet.

Så här har vi det.

Ni då?

Ja men jo.

Det här funkar finfint.

Jasminen

En pysseldag,

med fläng hit och dit, innan jag möter mamma på centralen i eftermiddag.

Jag har packat, oroar mig för det där med 20 kilon inklusive handbagage, och har printat ut det som ska printas. Sådant ägnar inte sig min mamma år. Men hon surfar och det är gott nog.
Hon har dessutom fört över pengar till mitt konto så att jag kan växla på ett av alla växlingskontor som finns i mitt centrum (i alla fall två.) Smart va?

Det är inte så dumt att bo i en förort där det finns en stort centrum.
Jag tror att jag skulle ha svårt att bo i stan. Och på landet.
Det här är lite lagom mitt emellan, även om min stadsdel faktiskt har 50 tusen invånare.

Jaha. Det var väl det så länge.
Tjohej som vi i förorten gärna utbrister när vi är kolossalt ystra.

Och jag gissar på

Louis (Loi: fransk uttal inte amerikansk där man mer drar på oooet) som tilltalsnamn följt av något mer kungligt som Erik och Bertil (som tidningarna gillar.)
Louis Bernadotte.
Va?
Helt perfekt!

Jag gillar våra kungabarn,

särskilt när de får nya barn.

Då gråter jag ungefär som om det gällde en släkting (fråga mig inte vad jag tycker om monarki, för jag vill helst inte tänka på vad jag tycker om det egentligen.)

Igår var inget undantag och prinsen skötte samtalet med pressen med den äran.

Bild lånad från Sveriges Kungahus.

Fy fasiken vad det där måste vara svårt.

Med ett gäng kusiner i samma ålder kan de förhoppningsvis stötta varandra när det är deras tur att hänga framför presskamerorna om sisådär 30 år (det finns väl sådana då också, förmodar jag. Alltså kameror. OCH kungahus.)

Då är jag 84. 

Hoppas att jag får vara med då.

Det vore kul att se utvecklingen av kamerorna inte minst.

Idag ska jag till gyn (ny klinik för mig, bara kvinnliga läkare, tjoho på det!) och sen tvätta, beställa springtröjor till Vårruset, packa och måla naglar.

I morgon är det träning och städning, innan jag hämtar mamma på centralen. Sedan tar kidsen över hemmet och Misse i en vecka medan mamma och jag åker till Cypern.

Hurra!

Nu är hon hämtad

och mekanikern Janne visade mig en bild på ett nästan bränt omslagspapper från Subway, ett ställe som jag aldrig äter på, som låg i motorrummet.
Intill låg typ nötter.

Det betyder att ett djur, råtta mus eller ekorre, har tagit sig in i motorrummet och gjort det lite mysigt för sig. Fixat ett litet kök.
Janne frågade när jag öppnade huven senast och det var väl kanske tre veckor sedan när jag fyllde på spolarvätska. Då fanns det förstås inte där.
Papperet hade kunnat börja brinna, det var oerhört nära eftersom det var svett i kanterna, och läxan här är att öppna huven regelbundet.

Det blir dagens tips från verkstadsgolvet.
Det kan hända även dig!

Fårdan inlämnad

Jag har fått en morgonpromenad och har lyssnat på Värvet med Sven-Bertil Taube.
Nu väntar jag på bussen i Farsta.
Tjingeling

Jag har tagit tag

så till den milda grad idag att jag i chock upptäcker att klockan snart är halv fem.
Ibland bara händer en hel dag utan att man märker det.
Det är ju egentligen förskräckligt.
Men också ett tecken på hur trivsamt det är på mitt hemmakontor i soffan.

Jag har ägnat mig åt gästlistan till releasen, skrivit om en "omÅsa" till förlaget och pratat med min agent om filmgrejen och sedan mejlat filmbolaget vår feedback (= klang och jubel.)
Sedan har jag pratat med en författarkollega, och därefter med två kompisar som båda var med på helgens begivenheter. Det tog också en stund.

Well. Det var måndagen, det.
Vips.

En intensiv vecka börjar med en lista

som ska färdigställas.
Sedan ska jag boka tröjor till Vårruset och försöka komma på alternativa ställen att ses på om det nu skulle regna så att Gloriateamet inte kan sitta på en gräsmatta och ha picknick som jag hela tiden sett framför mig.
Igår hämtade jag upp grejer till goodie-bagen.
Hurra och tack, du snälla donator som måste vara hemlig än så länge såklart.

Sedan ska jag också skriva listor till Jonathan och Linnea så att de kan ta hand om Misse på bästa sätt. Jag kan inte åka en meter utan att veta att han är trygg och får det han behöver.
STÄNG INTE DÖRREN TILL TOA, är kanske inte en lista men i alla fall en uppmaning som jag ska sätta upp på insidan ytterdörren. Han måste förstås ha tillgång till sin toalett när de lämnar lägenheten och det där med att den måste stå öppen är lätt att glömma.

Sånt pyssel idag.
Misse och jobb.
Det som jag investerar mest i just nu.
Tjohej.

Jag är irro.

Hittade min byxdress, som jag köpte på HM i torsdags och fick för halva priset för att en knapp saknades och ett axelband var trasigt, på REA online.

Jag betalade 250 för en trasig, men hade fått en hel för 150.

Nä, jag har inte kvar kvittot. Sånt sparar jag bara tills jag har använt kläderna och jag hade på mig den på festen igår.

Bortsett från den irritationen så är jag trött, glad och så seg att det är helt galet.