Emellanåt önskar jag att jag i någon intervju fick höra att någon blev ledsen, men just det där ordet stökas över så snabbt att det nästan inte har nämnts.
Det gäller allt.
Dåliga recensioner (inte alls ledsen), skilsmässor (inte alls ledsen), sparken från jobbet (inte alls ledsen), näthat (inte alls ledsen), sjukdom (inte alls ledsen, vill inte vara utan.)
Sårbarhet, detta svåra, svåra.
För er som skriver manus och vill göra era karaktärer attraktiva, så måste ni göra dem sårbara. De måste ha soft spots.
Det är ingen skillnad på karaktärer och människor i det verkliga livet; de som vågar visa sårbarhet är dem vi gillar.
Sedan är det en fin gräns innan vi börjar tycka att någon är patetisk, men det är ett helt annat blogginlägg.
Nu ska jag och Nisse skriva en stund.
Hurra!
3 kommentarer:
Tror att jag inte döljer min sårbarhet - särskilt inte det senaste året sedan min debut.
Om någon skulle fråga - så skulle jag säga som det var/är.
Du har verkligen bidragit med att visa din sårbarhet.
Tack Ebba, jag har nog lite att jobba på där också, men det känns skönt att inte vara så himla rädd för att visa det som gör ont. Det får ofta andra att öppna sig också; en fin effekt tycker jag.
Kram!!
Tror att jag är sårbar … mina karaktärer också …
Ibland önskar jag att jag kunde se mig själv i ett utifrån-perspektiv. Se hur andra uppfattar mig.
Skicka en kommentar