dotter, som går i trean på gymnasiet och som sedan hon var typ tio har sagt att hon ska läsa medicin och bli doktor.
Nu går hon tredje året på natur och har bara A i betygen. I alla ämnen. Alla!
Det hade hennes mamma också.
(Camilla Läckberg också tror jag.)
Själv hade jag dåliga betyg på gymnasiet. Men jag skulle kunnat nagla dem allihop, eftersom jag också hade den där bredden. Duktig i musik och gympa. Matte och Engelska. Teori eller praktik spelade ingen roll.
Den typen var jag. Inte ett svagt ämne.
Däremot ansträngde jag mig aldrig.
Medan min lägenhetskompis pluggade (man bodde borta under veckorna) så filade jag naglarna eller något jag tyckte var roligare än skolarbete.
Det som egentligen var enkelt för mig gjorde jag svårt med att inte bry mig.
Jag fick tenta gymnastik och naturkunskap för att få börja i tvåan på gymnasiet. Jag hade skolkat bort de lektionerna eftersom jag hellre åkte till Uddevalla och dansade på ondagskvällarna.
Till dansband. (Jag kan utan att skämmas säga att jag är en utmärkt buggare. För övrigt upplärd av mamman till A - studenten ovan.)
Där sov över hos kompisar.
Tåget tillbaka till Strömstad nästa morgon gick för sent för att hinna till lektionerna.
Jag har alltid ångrat att jag inte pluggade då eller senare.
Har skämts för min okunskap, obildning och har hukat mig för akademiker. Har känt mig korkad, som en andra klassens medborgare.
Inte fin nog, inte intellektuell nog, inte med i klubben.
Emellanåt inte ens noterad.
50 plus är fantastiskt.
Antingen är du ett hygglo eller så är du inte ett hygglo.
Är du inte ett hygglo så skiter jag i dig.
Ungefär så.
Något annat har vi väl inte tid med längre, eller?
Idag ska jag se På spåret.
Allt värdelöst vetande är jag bra på. Vem var gift med vem. Vilken musik spelas. Vem där, klarar jag oftast jättesnabbt.
Vart vi är på väg, är svårare.
Konstnärer , författare och sevärdheter omöjliga.
Men grejen med På Spåret är att alla poäng räknas.
Man behöver varken vara berest eller allmänbildad.
Jag satsar på 15 idag.
Okej?
4 kommentarer:
Jag gick bara grundskola, är också bara en fabriksarbetare. Har alltid haft jobb, när jag behövt det. Visst har kroppen tagit stryk, men jag skäms ALDRIG över min brist på utbildning. Jag har lärt mig genom livet!
Jag träffade exet innan nian och då la jag ner skolan. Dumt, men, så är det!
Härligt Ezter! Det är ju så man önskar att alla ska känna.
Nu hör vi, tut tut!
(Jag brukar få ungefär fem poäng.)
Jag är den första i mina familj som har gått på universitet. Tyckte länge att jag "inte passade in" i mina hemtrakter eftersom jag hade andra intressen... Det handlade aldrig om att jag såg ner på någon, bara att jag kände att jag var annorlunda.
Men när jag väl flyttade hemifrån och pluggade kunde jag se charmen i allt det andra. Och nu SKRYTER jag om min lillasyster som är bonde och tycker att den coolaste som finns är min mormor som jobbat som mattant. Har insett att jag har en släkt full av starka kvinnor som inte alls behövde fina betyg för att ta sig framåt och bli förebilder. Jag hoppas jag kan fortsätta ta över stafettpinnen....
Skicka en kommentar