och jag flög upp ifall något (matta, skor eller kontakter) skulle behöva räddas, och sedan kunde jag inte somna om.
Det i sin tur beror alldeles säkert på att jag är upphetsad över att jag är på sluttampen av manuset, sex - sju rena skrivdagar återstår innan några dagars redigering.
Jag har mer research att göra, men den handlar om detaljer som hur det ser ut i en viss lokal, på en särskild gata, hur lång tid det tar att gå från A till B (jag går förstås sträckan själv och klockar. Nisse får hänga med.)
Man kan ju lugnt säga att jag är ute i god tid, och det känns underbart!
Det var jag ju med Toscana tur och retur också, men det här manuset är mycket mer färdigt från början.
Jag hoppas i alla fall att Teresa tycker det också.
Så vi drar väl igång den här galna vintertisdagen, eller vad säger ni?
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
6 kommentarer:
Snart ska jag dra igång dagen med att få fram bilen ur snön :(Sen har jag "ko-stig" halva vägen till jobbet, det är inte kul att köra där när det är isgata! men det kom ju sent iaf, så jag har sluppit det ett par månader!
Det låter som en skön research. En promenad med älsklingen :)
Det är kallt idag, -8, men det snöar i vart fall inte. Inte hos mig iaf.
Massor av snö, mindre sol denna tisdagen i Åre, där temperaturen är nere på -14. Jag får skjuta upp min tur på hundsläde till slutet av veckan. Snart dags att möta sonen och hans vän uppe på toppen, jag har lovat de att jag bjuder på lunch i Stormköket. Utsikten är underbar.
Här om natten vaknade jag av att min katt höll på att spy och tittade upp där stod han, och hulkade, rakt ovanför mitt ansikte.
Som tur var hann jag få ner honom på golvet.
Kul idé; jag tror jag spyr över matte - hm.
Sanna
Finns nog inget som kan få upp en på en hundradels sekund som när hunden eller katten spyr!
Efteråt fattar jag inte hur det gick till?
Skicka en kommentar