Ännu en morgon när jag helt hoppar över att kolla

vad som skrivs om mina böcker.
Det är väldigt skönt att låta bli. Istället lyssnar jag på alla dem som nästan varje dag hör av sig på ett eller annat sätt och berättar att de har tyckt om. Igår skildes någon med sorg från Carina, Isabella och Sam i En liten värld.

En skrivdag vill jag känna glädje och hoppfullhet . Det är svårt nog att skriva en hel bok - det vet ni som har gjort det - och att då ha i minnet det som inte är upplyftande om den förra är, i alla fall för mig, inte inspirerande.
Jag slår gärna ur ett underläge, men revansch har aldrig varit min grej.
Det har funnits tillfällen när jag har getts möjlighet att se vissa grejer på det viset, men det har aldrig gett mig någon som helst njutning.
Min eventuella segrar är mina, inte käftsmällar åt någon annan.

Med det sagt:
Gloria.
Nu ska hon poleras ännu mer.
Hörs sen.

Uppdatering; alltså, ibland fattar jag inte alls vad jag själv har skrivit. Det här inlägget är ett mycket bra exempel på något som totalt saknar röd tråd.
Förlåt.