Vad jag förbannade min Tivo-box igår.

Jag tror till och med att jag hytte med näven.
Idag insåg jag förstås att jag hade satt i fel sladd i hdmi-uttaget på tv:n.
Just nu byter jag sladdar eftersom jag också har en apple-tv som jag vill använda, och trots att min tv är gigantisk hade man tydligen bara plats för ett uttag (och en omkopplare försämrar kvalitén på bilden, har testat).

Det krävdes morgon för att jag skulle fatta.
Jag förstår det. Jag vet att jag är som mest vaken i pallet så här dags och idag ska jag utnyttja det till att återge min fallolycka för naprapaten.
I alla fall det onda.
Hur jag landade på rumpan i trappan vet jag inte, det är blankt eftersom explosionen i armen var allt jag brydde mig om.
Men jag har en känsla av att jag inte ens tog emot mig med den, bara reflexmässigt drog den bakåt för att ta emot om det behövdes.
KADOM!*                  

(Alltså den där smärtan har lämnat ett trauma och sådana måste man repetera i huvudet - och gärna verbalt - gång på gång. En gång till ska jag dra det i dag, och det känns bra. Jag kan vara klar med den berättelsen sen.)

* mycket smärtsamt tillstånd i överarm, särskilt för författare som skriver på sin sjätte bok som rent av kan vara den bästa hon någonsin skrivit. Naturligtvis var det min första tanke vid kadomet.