Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 11 november 2015

Jag är stuptrött,

men i London kan man inte vila, så nu är jag hemma på hotellet en snabbis för att ta en dusch och sedan susar jag vidare till West end och en slags musikal som jag fick rekommenderad; Show stopper. De gör nummer av publikens önskningar, om jag har förstått det rätt.
Ska bli kul. Biljetterna var superbilliga, så är det inte bra åker jag väl hem i pausen.

I morgon ska jag se Wicked. Simona har talat sig varm om den, så det jag ser jag också fram emot.

Men först är det jag och Hyde Park. Direkt efter frukosten. Hoppas hoppas att det är uppehåll. Det blir något annat att promenera utan paraply.
Jag tänker snedda från Speakers corner/Marble Arch där jag bor, igenom parken till Kensington Palace som ligger i andra änden (tror jag.)

Hotellet är helt okej, men rummet luktar lite fuktigt. Just nu har jag på mig morgonrock och tofflor, som ingår, och här finns både frukt och vatten "gratis," Och kaffe förstås. Det har jag redan druckit en kopp. Och ätit upp båda kakorna som låg på fatet.
Vi kan väl säga att jag tar upp min goda kosthållning när jag kommer hem igen, för utöver kakorna har jag klämt i mig en pizza idag. Jag har sällan varit så hungrig, faktiskt. Det var nästa synd om kroppen innan jag fick mat.

Och till sist.
Stödstrumpor var grymt.
Inte en enda lite svullnad.

Det var det.
Over and out.



2 kommentarer:

Unknown sa...

Håller med dig, vila ska man inte göra i London! Kram

Ezter sa...

Du hinner väl vila sen! Stödstrumpor är bra, jag har det på jobbet. Randiga, i glada färger ;)