och såg nyheterna.
Igen.
Har det gått en vecka sedan Irak, då med 200 döda?
Stackars stackars alla offer och deras familjer.
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är så otroligt sjukt allting....man blir alldeles förfärad, och det känns som om man inte kan vara riktigt säker någonstans.......det är lite som att tappa hoppet. Kram
Ja, man vet snart inte vad man ska säga... det finns inga ord.
Såg det i natt strax innan jag tänkt gå till sängs, men det tog lång tid att somna i natt...
Vaknade också till dessa nyheter. Man blir både arg och uppgiven.
Skicka en kommentar