Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 20 oktober 2024

Selma är här, det går finemang, peppar peppar

 Dag 6 av 10 med kroppsstrumpa, och hon accepterar den så fint. Jag har inte tagit av den en enda gång, så hon behöver nog en dusch när den är borta. 



Däremot började jag riva i bandaget igår. En grannes tiks sår hade gått upp och i pappren står det att såret dagligen ska inspekteras och att klar sårvätska är okej. Annars ska man badda och fixa.

Till Linnea sa de, när hon ringt och kollade igen dagen efter operationen, att vi kunde ta bort det så fort tejpen började lossna. Men det lossnar ju inte under en body, möjligtvis om man har tratt. Hur ska man se sårvätska om såret är bandagerat, undrar jag?

Men tejpen sitter hårt och det gör ont att ta bort den, så jag har väl klarat att ta två hörn och lite till. På apoteket ska det tydligen finnas något som löser upp tejp, men det är så himla svårt att hantera själv med att hålla henne när hon slingrar sig och samtidigt pilla med det där.

Tror att jag ska ringa veterinären i morgon och fråga.

När jag lossnade lite på tejpen var det i alla fall som om Selma, efteråt alltså, tyckte att det var lite skönt. Förmodligen har tejpen dragit i huden. Plötsligt blev det lite mer liv i vovven.

Annars verkar hon inte sakna sina leksaker som är bortplockade för att hon ska ta det lugnt. Nu kan det förstås vara operationen som gör det, men det kan ju också vara så att mycket leksaker nästan blir pressande eftersom hon vill leka med precis varenda en. Nu finns inga alternativ och hon är kolugn. Hon får ett ben, och det håller henne ju sysselsatt ett tag.

Sista dagen med värkmedicin idag. Det går åt rätt håll, hurra. 

PLUS att jag har deadline på Spanien idag och jag kommer att hinna. Jag ska skriva ett kapitel till, det är allt. Hurra på det också. En omgång kvar sedan och jag får tillbaka det redan i slutet av veckan.

I de få dagar jag har nu, måndag till torsdag, ska jag redigera deckaren. Teresa ska få det jag har gjort så här långt, den 25e. På torsdag ska Jonathan och jag till Eskilstuna och ser Schyffert, på fredag ska jag till frissan. 

I morgons ska jag sätta på vinterdäcken. Jag får inte glömma att kolla vilken tid det är.

Det är mycket nu, but I love it!

På lördag ska jag till Jönköping på bokprat, vidare till Borås på söndagen och till Växjö för nytt bokprat på måndag. 

Det är sista långfarandet i år. Jag har två bokprat kvar. Ett i Brandbergen i november någon gång, men det är ju här i Stockholm, vilket på riktigt är superlyxigt! Man får betalt på bibliotek (om ni visste vad mycket som är obetalt). Och ett i Nynäshamn (som är ett av de obetalda). 

Funderar om jag inte framöver ska börja säga nej till det obetalda om det inte är Bonniers bokklubb, Bokmässan som jag får så mycket energi av eller liknande i Stockholm. Det tar på krafterna och jag har gjort det i 15 år nu. Många vill att man ska stanna i flera timmar och så roligt är det inte längre. Jag vill jobba och samtidigt hushålla med min tid. 

Men det är en svår avvägning när så många gör saker gratis, så är det ju. Och jag vill verkligen inte verka dryg, men det kanske jag är när jag vill ha betalt? Svårt, det där. 

Nu ska jag skriva sista kapitlet, tjohej!




Inga kommentarer: