Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 25 april 2020

Lektion 18

Struktur och belöning.

Jag har ingen som helst plan med det här inlägget, men jag kom att tänka på vikten av struktur när jag hetsade upp mig lite över min arbetsbörda framöver.
Den brukar sätta sig i magen. Jag lever ju ett liv numera som är nästan helt befriat från stress, lyllos mig, vilket betyder att om jag har två saker att göra en dag så måste detta organiseras.

Tänk er då när jag har tre manus som krockar.
Det har jag inom en alltför snar framtid när jag sätter det sista i Flanagans 2 (kom just på att jag har glömt tacket, satan, det vill jag ju ha med), redigerar sista korta Sonja och börjar skriva Flanagans 3 samma vecka, helst samma dagar.

Jag tillhör inte typen som gör allt samtidigt, eller det ena på förmiddagen och det andra på eftermiddagen, så mycket vet jag om mig själv.

Min begåvning, om jag har någon, kommer till mig tidigt på dagen. Nu har jag haft lite problem med sömnen, jag vaknar bustidigt och måste kolla alla medier om viruset kanske över natt bara har försvunnit. ... och är seg i starten.
Jag måste komma igång senast tio, då kan jag fortfarande prestera något fram till klockan ett, senare än så blir en rätt kass skrivdag.

För att klara veckan det kör ihop sig har jag nu gjort ett schema för hur jag måste jobba med ett projekt i taget.
Det har inga marginaler i sig alls, men det kommer att funka så länge jag är på benen. Om jag bara fortsätter min isolering så kommer i alla fall inte just coronaviruset innanför dörrarna.
Annat kan ju inträffa men jag gör det jag kan för att hålla mig frisk och inte bryta benen.

Anyhow.
Struktur och planering.
Jag hade varit vilse utan  det. Så fort jag har fått ned det i min kalender (digitalt funkar inte lika bra) får jag en övergripande syn på det jag ska göra och kan slappna av för att jag vet att om jag bara följer planen kommer det mesta som jag har inflytande över att lösa sig.

Många av er har uttryckt att ni skriver som jag, det vill säga ni har ingen egentlig plan utan låter berättelsen komma ur er medan ni har fingrarna på tangenterna.

För att komma i land med ett sådan projekt tror jag att det är viktigt med strukturen runt omkring. Jag har skrivit om det tidigare, men tror att det är ännu viktigare om man som vi är helt fria i vårt berättande.

Med det sagt:
detta är min egen teori, utifrån mitt eget skrivande. Ta till er det ni känner igen hos er själva och strunta i det jag säger som ni tycker är blaha blaha.

Om jag inte hade haft mål eller en plan för mitt skrivande hade det aldrig blivit några böcker. Min plan är som ett rep jag drar mig framåt med, knut för knut (eller kapitel för kapitel).

Många av er som hör av sig till mig har fastnat efter x antal sidor/tecken/ord och lagt bort ert projekt istället för att titta på vad ni gjorde fel. Ni tror att något saknas i er, i er fantasi, eftersom ingenting kommer ur er.
Well.
Och här har jag helt rätt:
Ingen människa har någonsin skrivit en fullängdsroman på inspiration.
Ingen.
Alla skriver sina böcker genom transpiration, det vill säga hårt jobb.

Jag minns att när jag jobbade som coach hade klienter som kom till mig utan att ha gjort det vi kommit överens om veckan innan. (De var nog fler än dem som faktiskt hade lagt manken till.)

Det brukade ta mig två besök att inse vilka det var som faktiskt var investerade i sig själva (och sin framgång, vad de än behövde hjälp med), och dem som snackade mycket men där det var väldigt lite verkstad.
(Jobb blir sällan gjorda av att prata om dem.)
Och då fick man rota i det (att de inte gjort jobbet), snarare än i problemet personen kom med från början.

För att motivera mig själv brukar jag tänka belöningar.

Oftast handlar det just nu om att jag får googla hus på Hemnet först när jag är klar med dagens jobb. Jag har också en handväskdröm (något dyrt och snofsigt som jag kan ha hängande på axeln resten av livet) och det kan man också fördriva oceaner av tid med att googla.

Man kan också hotivera sig själv, vilket betyder att det aldrig kommer att bli en handväska om jobbet inte görs just idag.
Frågan är väl bara vilket som motiverar en bäst. Hotivation eller motivation.

Kl 14.00 är mitt mål oftast avklarat. Det är då jag sätter på tv:n och Tegnell (nej, jag sätter inte PÅ Tegnell, ni fattar vad jag menar.)

Jag är bra på att ha en egen piska och den är beroende av att jag har satt ett mål, annars skulle jag nog ha gjort som jag gjorde när jag jobbade för andra: jag sköt det framför mig tills jag i panik fick sitta uppe och jobba en hel natt, med ett resultat som sällan någon var glad över, allra minst jag själv.
Med min låga stresströskel så vore det rätt korkat numera, när jag sköter allt från planering till genomförande själv.

Några frågor att ta med sig:

Har du kört fast?

Vet du varför? Hur gjorde du för att köra fast?

Om du hade kunnat köra vidare, hur hade du gjort då?

Det är i själva görandet hela lösningen ligger.

Svara gärna i kommentarsfältet, jag är nyfiken och vill veta!




6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej och tack för frikostigt delande av din process. Jag har skrivit min huvudstory och redigerar nu. Behöver också utöka storyn en del för att inte misstas för novell. Är en barnungdomsfantasy. Skriver för att det är kul men också med en förhoppning om att bli författare. Skriver det jag själv gillar. Älskar att skriva. Älskar redigeringen. Har två små barn och jobb... har satt som mål att redigera en halvtimme om dagen. Funkar inte. Skriver jag dock funkar det alltid. Det är själva börjandet, det du pratar om i inlägget - de som snackar (jag i mitt huvud) och de som gör. Jag för lite just nu. Får jag en stund över ägnas den lätt till att ta det soft, hälsan är inte hundra pga ja stress. Uppskattar mitt liv mycket men inte stressen. Är ingen sån som tokstädar eller har så mycket vänner. Jämställd man och gulliga barn. Har dock så förbaskat svårt att få till den där skrivstunden just nu. Är inte bra på att aktivt prioritera att sätta mig med något aktivt såsom måla eller skriva. Läsa på telefonen, läsa böcker/ tidningar är dock aldrig ett problem. Vill verkligen redigera min bok och se vad det blir men uppskattar ju också processen. Varför är det då så svårt? Är ingen morgonmänniska så det är inget alternativ. Kanske inte möjligt för dig att svara på detta ha ha men kändes bara bra att dela det. Tack, Elin

Lena S sa...

Såklart är det virusskrivskolan men kanske är det också åldern, insikten om att livet är ändligt, som gör att det rullar på ganska fint med både skrivande och andra kreativa projekt nu. Jag är annars en igångsättare som lätt lägger av när det kryper in en tanke om att det jag gör är obegåvat eller rent av skräp. "Ingen ide´..." - är ett vaknat spår i min hjärna, lite offerkoftigt, deppigt sådär. Jag har dock accepterat att de kreativa aktiviteterna är cykliska med, numera, ganska korta intervaller.

Trots jobb på heltid har jag tid för skrivande bara jag planerar. Målet med 30 minuter om dagen funkar iallafall i snitt fyra dagar i veckan. Skrivarbubblan är en trevlig plats. Har insett att mitt skrivande inte alls är linjärt, det fungerar mer som en föränderlig nebulosa. När jag skriver ser jag att nya idéer som hör till tidigare delar av texten svävar ut, relevanta sidospår tar form och vidare karaktärsdrag vill fram. Jag bygger ett skelett, sen kommer senor, muskler, hud och de yttre attributen. (lite halväckliga liknelse men effektiv) Innan virusskrivskolan skulle just det där nebulosiska-utsvävande-spretiga ingå i mitt allmänna "stön och stånk" kring min egen hopplöshet som skribent. Men det är så här jag funkar tydligen.

Och Åsa, återigen tack för dina påminnelser om att "man gör som man vill" och att det är okej. Det gör allt så mycket lättare (Och jag fascineras också över den egna, rent av omedvetna, präglingen på att göra "rätt". )

Jag inser att det aldrig är för sent att hitta nya varianter och versioner av sig själv. Jag tror bestämt att jag börjar utvecklas till en person som inte bara sätter igång projekt utan faktiskt också blir klar. PÅ mitt sätt :)

Maria sa...

Tack Åsa!
Jag tror också mycket på disciplin och tycker det är lättast att skriva efter frukost när huvudet inte blivit uppfyllt av så mycket.
Har slutat jobba och ska satsa på skrivande och mår bra av att ha rutiner. Vet att när jag väl sitter på stolen så kommer det!

Ann sa...

Hej!
Tack för att du delar dina erfarenheter och tankar kring skrivandet och skrivprocessen. Jag har haft flera tjänstlediga dagar under mars och april, ledigheter planerade och avsedda för att redigera mitt råmanus.
Coronan kom och skrivtiden blev och är påverkad av allt som händer i världen och Sverige. Men skrivtiden mellan 10-13 har varit den bästa. Hade säkert kommit igång tidigare om inte coronan stört och rört om så ovälkommet mycket. Klockan två med Tegnell är ett måste.
Nu jobbar jag heltid igen och får strukturera upp det på ett annat sätt. Det går det också.
Var rädda om er alla där ute. Håll avstånd. Tvätta händer. Var hemma om ni är sjuka.
Skriv på!

Marie Åkesson sa...

Hej,
och stort tack för det här inlägget. Jag jobbar heltid och är trött i huvudet när jag kommer hem. Det blir på helgerna att skriva alltså. Men då behöver man ju göra så mycket annat.... och jag går min skrivkurs också, så måste läsa alla mina kurskamraters alster också. Jag har stannat upp just nu och precis då skriver du det här. Tack! Nu ska jag planera in skrivtid i min kalender och jag ska baske mig skriva även om jag är trött i huvudet - måste framåt, då jag satt en deadline på att jag ska vara klar 15 juni (jag är målstyrd och gillar inte att bryta mina deadlines). Tur är att jag tagit lite ledigt i maj. Jag skriver bäst på förmiddagarna också, är "fräschast" i skallen då. Gillar vad du säger om hotivation och motivation - ska klura på det.

Gunilla sa...

TACK Åsa!
Jag har helt kört fast! inte skrivit alls på flera veckor. Tror att min fantasi tryter.
Jag håller också på med en egen jätteprocess vad gäller mitt eget liv just nu så jag orkar inte riktigt heller tyvärr. var sak har väl sin tid. Prioriterar just nu att läsa för eget välbefinnande och samla inspiration till den dag då jag samlat mod/inspiration/ork...