Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 3 februari 2025

Det här är ju intressant

Sveriges drygt tio miljoner invånare lever i knappt fem miljoner hushåll. Mer än två miljoner hushåll består av en person som bor själv utan barn.


Vi är många som bor själva. Av alla hushåll så är mer än 40% ensamhåll (det vill säga inga hemmaboende barn eller sambo/gift)

Mer än en femtedel är ensamstående sett till befolkningen. 

Jag undrar hur många som trivs med det lika bra som jag gör. Många, hoppas jag. 



Jag har inte bott tillsammans med någon sedan 1985 typ, då var jag 23. Det var i och för sig trevligt, men inte så att jag direkt slängde mig efter den möjligheten igen. 

I min sista relation var det nog det bland det första jag sa att jag absolut inte kunde tänka mig. Fy satan vilken tur att jag inte har låst mig fast vid någon så. Det är ju inte så att jag väljer de manliga stjärnorna direkt. Har de inte missbruksproblem, så har de andra dysfunktioner, det är ju uppenbarligen så att jag dras till den typen.

Nu har jag varit singelpingel i 9 år, och jag tackar min lyckliga stjärna för det nästan varje dag. Jag kan känna en lättnad inombords bara jag tänker på att jag slipper relationer. 



Tänk om jag skulle behöva dela min fina lägenhet med någon, be om lov om att få tapetsera eller köpa nya väskor FY så hemskt!

I april åker jag till New York ju. Ensam och lycklig. Visserligen har jag ett schema för resan och visst skulle det vara allra roligast om Jonathan och Linnea var med så att vi kunde sammanstråla då och då som vi gjorde senast 2022, när åt middag eller gick på teater på ledig tid. 

Men det går ju inte, och då finns det bara ett alternativ: åka ensam. Jag vill inte ens åka med en väninna. Då måste man jämka, rucka på planer och jag har ju ett mission när jag åker iväg sådär. Jag ska göra research, och kan inte tänka mig att underhålla någon annan eller, FY, dela rum! 

Jonathan (utan Linnea) och jag har varit där tillsammans, när jag fyllde 50 var första gången och andra gången var 2020, dagar innan pandemin bröt ut), då delade vi visserligen rum, men sågs mest till middagen ... och på Broadway. Han hade sina möten i stan och jag hade mitt schema. 

Typ så, denna måndag när jag har handlat, skickat inbjudningar till möte i morgon (och på onsdag) och tvättat lite. Slängt en massa grejer på insamlingen har jag också gjort (papper glas och sånt.) På torsdag ska jag åka till återvinningscentralen med massor som står i hallen. Gammal färg, filtar, några gamla kläder, en bricka som inte passar någonstans, en trasig kaffebryggare som läcker vatten. Typ sånt. 

Men först kurs i två dagar, och skicka nya arbetsuppgifter. Så kul!

När Selma kommer tillbaka vet jag inte riktigt, jag har bett om en plan från Solna. I slutet av nästa vecka ska bebisen komma och från och med då kommer nog Selma att vara hos mig ett tag framöver, så de kanske vill ha henne lite längre nu. Vi får se. Jag är redo för allt!




Inga kommentarer: