Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 24 februari 2025

Måndag, wohooo.

 Jobb såklart, men också biltur till Värmdö centrum för att Selmas mat är slut. Hon äter fryst kött som jag tinar och blandar med färdiga (frysta) grönsaksbollar. Idag fick hon köttet (grönsakerna är slut) med lite torrfoder och morötter.

Innan hon fyllde ett var hon totalt ointresserad av mat, sedan kom hungern över en natt. När vi kastrerade henne ett par månader senare visste vi att risken ökade för att hon skulle gå upp i vikt och för en hund är inte det bra, så jag försöker hålla koll. Jonathan och Linnea är mycket bättre på att inte låta henne äta för mycket. Jag ger henne ju torrfoder till köttet eftersom hon är hungrig. Det gör inte de.

Pluttan. Det där med bebis är hon helt ointresserad av. Hon bryr sig inte ett dugg eftersom hon inte får slicka på honom. Selma är en slickhund och med bebisar är ju det inte så bra.









Tttade på bilder igår, här är Jonathan 1,5.


2 månader, han var en stor kille. Idag är han 1,90.


En nästan 9-månaders gladis!


Mio, nu på morgonen. I natt har han sovit gott, det är lite varannan natt tydligen. 

Jag hoppas att de kan ta Selma någon dag framöver så att jag får känna lite FRIHET! Jag vill se Bridget Jones, sola och lite sånt, men det dröjer nog. Selma är buslätt, men min frihet (som jag skattar högre är det mesta) är borta och den känslan är inte mysig. Dels behöver jag jobba med den, men också faktiskt kräva att de där Solnaborna tar sitt ansvar eftersom överenskommelsen var att dela på henne. Det är verkligen ingen panik, men någon dag då och då vore underbart även om det förstås är självklart att hon mest är här. 

Men med det sagt, det är en så fin liten hund och hon är, inte minst, mitt perfekta träningsredskap. Hon behöver ju gå ut flera gånger varje dag, vare sig jag är sugen på det eller inte. Oftast är jag ju inte det, utan rätt nöjd med att chilla inomhus.

De ska ha henne när jag åker till New York, och några dagar innan jag ska fotograferas eftersom jag behöver ett frissabesök, sola och lite sånt. Men det är först i mitten av mars. 

JAJA. Idag är planen klar och ingen frihet behövs. Tjohooo

Inga kommentarer: