Båda två. Ett premium med färre deltagare, som kommer att få fler one-to-one cochingstamtal och lektörsläsning, och en kurs jag kallar ordinarie.
15 härliga personer, som alla bjöd på sig själva, sin story coh vad de ville med kurserna.
Det här ska bli så roligt att följa. I morgon ska jag skicka väg nästa arbetsuppgifter som ska redovisas den första mars.
Idag ska ägna mig åt Selma. Hon är alltid yster första dagen hon är här och behöver lite extra kärlek istället för en matte som jobbar.
Just nu lagar jag mat. En fat med broccoli, blomkål, tomater, paprika, zucchini, aubergine, majs och lök (ingen olja, upplever inte att det behövs) står i ugnen. Strax ska jag också lägga in kyckling. Till detta serverar jag någon sås. Sweet chili är en favvis, ayvar relij (stavas det så?) en annan.
Jag ska hämta Selma klockan 11 och behöver äta innan dess och gör så mycket att jag har en måltid till senare. Jag ska också hämta paket på vägen, har beställt apoteksprodukter från nätet eftersom det är så mycket billigare är att göra det på ett apotek. Canoderm och sånt jag behöver till min eksemtumme, som inte vill läka. Om jag hinner ska jag också sola innan jag hämtar henne. Jag behöver också dammsuga klockan 8 för Selma hittar allt som ligger på golver, det är ju taskigt om jag stör grannarna tidigare än så.
Och på tal om att störa. Min hörsel är bättre än genomsnittet för min ålder. Helt otroligt!
Jag vet att jag får lock rätt ofta, och om jag tryckutjämnar hör jag ju bättre, men jag trodde nog ändå att min hörsel var dålig.
Well, förmodligen är det så att jag hörde VÄLDIGT bra tidigare, enligt audiologen, vilket kan göra att jag upplever att jag hör sämre nu. Men inte så dåligt så att det kräver en hörapparat.
Hon kollade mina kliniskt rena öron, och inte en enda liten vaxpropp låg i vägen. Eftersom jag ju också har psoriasis i ett öra, som kliar när det börjar växa till, så är hålla rent ett av sätten att få bort det (och kortison typ en dag varannan vecka). Det tog över tio år för mig att förstå att det var psoriasis och något jag kunde hålla i schack med kortison. Det var magiskt att få en flytande kortison, som jag hällde över en tops och vispade runt med, och nästan kände hur fjällen (psoriasis fjällar ju) avlägsnade sig och hur örat redan nästa dag var helt läkt. Jag tror att jag använde det tre dagar på raken första omgången och sedan var örat, som varit en fnasig, röd, svullen klump på sidan av huvudet i 10 år, läkt.
Så fort jag känner av det nu, använder jag som sagt kortison i en dag, mer behövs inte.
Samma kortison fungerar inte på min tumme, jag har provat.
I alla fall: Audionomen tyckte att det var en bra grej att kolla sig med jämna mellanrum eftersom vi har det som en åldersgrej i familjen och ju tidigare man skaffar en hörapparat, desto bättre är det.
___________________________________________________
Jag har få ord om Örebro, det är en sådan tragedi.
Men jag vet, och för mig är det trösterikt, att liv går vidare. För oss som inte är direkt drabbade, betydligt snabbare, naturligtvis.
Om någon försöker skrämmas så lyckas det under en mycket kort tid, sedan återgår saker och ting till det normala. För dem som inte är drabbade, vill jag gärna understryka igen.
Men till sist gör även deras liv det. Förmodligen ett annat liv, men det går vidare.
Det är kanske det största jag vet. Människors förmåga att ta steg framåt. Små, och kanske står de stilla ibland, men till sist så finns en framåtrörelse. Den kan inget terrorist eller massmördare hindra, trots att det säkert är avsikten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar