Vaknade med brutal huvudvärk.

 Kanske inte brutal, men jag har oerhört sällan huvudvärk och därför gör jag det nog värre än det är. Jag har haft det ibland senaste tiden, i pannan lite till höger. 

Men jag har svårt att tro att det beror på något annat än att Selma har väckt mig flera gånger i natt, fram till 02, eftersom hon tre gånger hoppade ur sängen och sedan ville komma upp igen lite senare, just när jag hade somnat om. Hon stirrade mot hallen som om hon såg något där. 

Somna och vakna sådär är inte min grej, och huvudvärken är förmodligen bevis på det. 

Och vaknade gjorde jag förstås ändå klockan 5, typ. Tur att jag sov en och en halv timma igår eftermiddag, för idag ska jag köra till Strömstad. När den 7 timmar långa resan är över är planen är enkel: jag ska checka in direkt på hotellet och inte visa mig för en enda människa förrän i morgon bitti. 

Selma och jag åker till stan kl 10, hämtar upp kollegor på förlaget fem i 11 och träffar Jonathan exakt fem minuter senare för att överlämna henne i hans vård.

___________

Nu har jag duschat, ätit frukost (havregrynsgröt med osötat äppelmos och soyamjölk), packar så smått både smink och kläder (måste ju trots allt vara lite piffig i morgon på boklunchen) och har färgat ögonbrynen vilket jag inte gjort sedan jag åkte till Cypern för över en månad sedan. Huvudvärken har lättat lite, ska ta en ny dos innan jag åker klockan 10. 

Det ska bli kul med boklunch!

Och jag ser så fram emot lite ledighet efter det. Jag har ett onlinemöte på måndag, men resten av veckan ska jag bara rensa, städa och sova när det behövs. Jag längtar, alltså behövs det. Jag är aldrig ledig mer än en dag här och där, och i längden är inte det hållbart. Jag har släppt två böcker i år, två förra året och har jobbat oavbrutet i flera år känns det som. 

På lördag kväll ska jag passa Mio för första gången när föräldrarna ska på konsert. De ska vara borta i 4 timmar, typ. Det är på gränsen för vad vår lilla hund klarar, men i värsta fall får hon kissa på en kissmatta, för jag lämnar inte Mio ensam och går ut med henne. (Herregud vad lätt det vore att ha hund plus barn om man bodde i en villa, istället för högt upp i en lägenhet.) De ska lägga gullefjunet innan de går, och förhoppningsvis sover han tills de kommer hem. Annars är planen att bara vara tyst och ge honom lite mat i sängen, och att han ska somna om.

Där har vi det. 

Jag kommer hem i morgon sent, missar vi dessutom en färja blir det galet sent. Om jag inte svänger förbi Göteborg, lämnar kollegorna vid tåget och sover på hotell en natt. Mörkerkörning, som det ju kommer att bli, är inte min grej längre och absolut inte om jag är trött.

Jag ska lansera det som en värstafalletidé i bilen när vi ses. 

Man måste vara pragmatisk tänker jag. 

Hej hopp!