Arbetsdag i Farsta!

Hurra!

För att preppa städade jag bordet igår, för där låg tametusan allt. En brandsläckare (present från Helen), batterier, tömd handväska, papper, reklam, gamla kuvert etc. Istället står där nu fräscha blommor, de ljusstakar som ska stå där, pappersservetter som jag snyter mig med då och då, och tandpetare eftersom allt fastnar när jag äter. 

Jag sitter alltid i windsorstolen till vänster. I stolen bredvid ligger Selma på en filt.

Jag ska börja med att skicka 2 fakturor, sedan planera projekt 3, som i: hur många dagar har jag till mitt förfogande, hur mycket behöver jag skriva varje dag. Det är prio ett.

Sedan måste jag hitta en ny anteckningsbok. Jag minns inte om jag använde samma till ettan och tvåan (eftersom jag av någon anledning bara antecknar i första rundan), i så fall kan jag ju använda samma även till nummer tre. 

Jag hittade den stora väggkalendern jag använde för att planera Gloria, och minns vilken hjälp den var då när jag hade kapitel som utspelade sig en hel dag. Det var så smart att använda den och få ett helikopterperspektiv. Den var ju indelad i en ouvertyr plus fyra akter och jag minns att vi också skrev så i boken. Kul! 

Det var ett av mina bästa projekt, men en av mina minst sålda böcker då i mitten av 10-talet när de andra av mina böcker sålde 30 tusen fler exemplar. 

Jag solade inte igår, jag får helt enkelt göra det under påsken istället. Torsdag till måndag. Det blir perfekt!

Idag när jobbet är klart ska Selma och jag åka till Ingarö och hämta ett paket med böcker från Norge som har landat fel, och passa på att träffa grannen. Det ska bli kul! 

Efter det ska vi hämta mitt nya sofföverdrag till vardagsrumssoffan, ett beiget som ju blir fint nu när det är vår/sommar. Det bruna behöver tvättas. Selma ligger i soffan och tuggar på sina ben och även om jag tvättar av det med lite vatten efteråt så behövs en tvätt av överdraget då och då. 

Pluttan sover i fönstret. Det sitter så högt upp att jag har varit tvungen att pallra upp en kudde med kuddar, filtar etc. Allt är extremt fult men hon gillart. Och jag sitter i soffan och dricker mitt kaffe. Morgonmys, kallas det!

Onsdag, Sverige har gått till VM i USA, Mexiko och Kanada. Jag sov och läste nyheten först i morse. 

Jag minns ju -94, såklart. Höggravid, som jag var. Det var nattmatcher, i alla fall sena eller brutalt tidiga. Och vad jag minns så såg jag flera av dem. 

Jag undrar om de som inte kan tänka sig att besöka USA, kommer att se VM? Är man selektiv, så att man inte besöker landet, inte köper amerikanska produkter men ändå inte vill missa fotbollen i landet? Blir det till och med en TV-bojkott? Kommer protester mot att Sverige alls deltar? 

Fast de som avstår allt amerikanskt kanske inte är intresserade alls?

Ah, well. 

Tre veckor kvar till min resa. Om den blir av. Det återstår att se, men jag planerar för det i alla fall när jag sätter mitt schema. 

Vem av mina karaktärer som befinner sig i New York får ni se i den bok som kommer i april 2027. 

Den här morgonen tänker jag på Fjällbacka,

 och Stockholm. 

Jag försökte mig ju på att ha ett andra litet hem i Fjällbacka och trivdes en sommar men sedan var det inte roligt längre. 

För en person som aldrig känner sig ensam, var det en förvånande upptäckt att jag skulle göra det just i Fjällbacka. Lägenheten var så mysig och jag hade allt jag behövde där, ändå ville jag bara därifrån och hem.

Jag tror i alla fall att det var ensam jag kände mig, å andra sidan var det kanske mer en icketillhörighet, eller en obefintlig hemmakänsla, jag hade. 

Men så är det väl kanske efter 40 år i någon form av exil. Trots storleken på den här stan, och att människor knappt hälsar, är jag hemma här. I stan och i förorten. Jag trivs med anonymiteten, att ingen bryr sig. 

Idag är det tisdag minsann. Sista mars. En månad som jag på sätt och vis tycker är härlig för att den leder fram till vår och sommar, men den är också tröttande med allt sitt ljus som plötsligt väller in. 

1a april brukar jag inviga mina balkonger, men jag vet inte hur det blir här. Jag har inte riktigt löst solfrågan. Dels vilken tid som solen kommer in på balkongen, men också hur mycket sol det blir. Jag antar att jag kan sola överkroppen en stund i alla fall. Men jag tänker nog mer att jag ska kunna lämna Selma ett par timmar till sist och gå till badstranden. Men det är ju inte aktuellt än på ett par månader. 

Idag ska jag i alla fall lämna henne och gå till solariet, det är en bra början. 

Igår klipptes hon, den lilla snorpan, och plötsligt ser hon liten ut igen. 

Efteråt åkte vi till Mio som hade haft en jobbig dag på förskolan. Linnea fick hämta honom, för han var ledsen. Och när han såg henne började han storgråta, lilla älsklingen. Nya tag idag. Inte så lätt när man är en plutt. 

Han var i alla fall på strålande humör när jag var där. Jag fick också klart för mig att jag tydligen har tagit på mig att passa honom torsdag till söndag i augusti. Inte fredag- söndag. Det blir ju intressant med hund och barn. Inte ens de har varit ensamma med Selma och Mio mer än en kväll möjligtvis (Linnea). Jonathan har verkligen inte varit det. 

I morgon måste jag åka till Ingarö och hämta ett paket som har kommit fel, och ska passa på att fika/ta en promenad med grannen som jag inte har sett sedan jag flyttade. 

Men först i morgon ska jag jobba. Semestern är över, ny bok ska skrivas, och jag längtar! 

Först av allt ska jag göra en arbetsplan. Något att hålla i handen fyra månader framåt. Ett synopsis har jag svårt att tro att jag får ihop. Jag får lita på min gamla teknik som trots allt har funkat i 23 böcker, att bara börja skriva. Jag har ju mitt universum (som vi kallar det) med karaktärer ledda av den eminenta Vega Varg och hennes flock. Nu ska jag bara tillföra offer, förövare och en gåta att lösa. 

På torsdag ska Selma till Solna efter att Skräphämtarna har varit här och i helgen blir det jobb och ledigt i en kombination. Påskafton ska min lilla familj promenera på Djurgården och äta lunch där, och på söndag fyller en kompis 70 och då är det uppvaktning. 

Men däremellan ska jag arbeta. Tjohooo. Jag kommer inte att ha någon mer semester innan manus är klart, däremot lediga dagar här och där. 

Gott så!

Idag står frisörbesök på agendan.

 Selma ska äntligen klippas!

Och då gör vi som vi har gjort tidigare: vi hämtar Jonathan, som får lämna in henne hos frisören (på Kungsholmen) och sedan kör jag tillbaka honom medan hon klipps, och så hämtar jag när hon är klar typ 1,5 timma senare. 

Ja, det är klart att jag kan lämna in henne själv men eftersom jag är så känslig för att hon gallskriker så är det bättre att Jonathan gör det. Han tycker nog inte heller att det är superroligt, men är, i alla fall utåt, lite tuffare än jag. Och är man tuff utåt får man ta de hårda jobben, moahaha.

Annars idag: jag kom på en bra första mening till nya boken, vilket är intressant för jag kommer aldrig på första meningar. Jag bryr mig inte ens om dem. Första kapitlet, däremot, men aldrig första meningen.

Enda gången jag faktiskt fick till en första mening var i Sonjas sista vilja, som handlade om att Sonja föll ihop i Farsta centrum om jag inte minns fel. Bra inledning, var det i alla fall. Hela första kapitlet, en sida långt, var BRILJANT feelgood. BRILJANT!

Nu satsar Forum lite på Sonjorna igen, de ska piffa till omslagen, men inte byta ut dem. Jag vet inte riktigt vad de ska göra. Fick mejl av min förläggare häromdagen som sa att man ville puffa lite för Sonjorna. Och det är ju kul. 

De har puffats för genom åren. Nya omslag, nya inläsningar etc. Inga andra böcker av mina har fått nya omslag mer än de.

Igår hämtade jag min tredje tavla, den jag köpte för 300 kr och plötsligt var vänstra hörnet längst upp kantstött. Så trist, för det var det inte på bilderna. Den var så fint packad och ingen bit fanns liggande i kartongen, så det måste ha hänt innan packningen. Så trist att man inte skickade med den biten då, tycker jag.  

Nu har jag mejlat och frågat auktionsfirman.

Jag vet inte vad det kostar att renovera en ram. Kanske man kan göra det själv med lera och guldfärg? Vi får se. Trist var det i alla fall för tavlan är så fin och perfekt i färgerna och det där tappade hörnet syns väldigt väl.

Det var det. Kafffekopp 3. 

Jag har en kapselmaskin och en helabönormaskin. Den senare har jag inte riktigt fått fason på än, alltså använder jag fortfarande kapselmaskinen (under handduken pga skvätter när den brygger).

Selma sover fortfarande och så fort hon vaknar ska vi gå ut. Jag ska inte göra mer i manus 3 idag, inte mer än att jag öppnade dokumentet, döpte det till Kostermorden 3, och skrev ned den första meningen och två till. 

Men jag skulle vilja titta närmare på Scrivener, ett skrivprogram som många säger är hjälpfullt. Jag har laddat ned det, pratat med en kompis om det, men inte använt det själv än. 

På onsdag börjar jag SKRIVA på riktigt och det vore ju toppen om jag är väldigt förberedd då. 

Där har vi det. Måndag 30 mars. Bra dag, så här långt. 

Sommartid.

Selma och jag attackerar den direkt med att gå upp klockan fem sex. Vi gillar båda våra tidiga mornar och vill ha pyttelite mörker ett tag till.

Igår var vi i skogen med Tage. Selma var sååå lycklig! Hon flög fram med honom framför sig. Han är lite större och starkare och mer van, men hon hängde verkligen med ändå. Hon skrek när han sprang för fort. 

Han är en väldigt snäll hund och dessutom lydig, så när han lydde omgående gjorde Selma det också. Så fint att se hur väl de kom överens. 

Vid ett par tillfällen pep hon till och blev rädd när hennes sporre på benet (som en femte klo som sitter på frambenet) fick sig en törn. Den besvärar henne emellanåt och har vi otur tror hon att någon har gjort henne illa. Det var pyttelite så igår en väldigt kort stund. Då skrek hon till och kom och gömde sig bakom mig. Men sedan glömde hon det fort för att hon tycker så mycket om Tage. 

På Ingarö, om hon hälsade på någon och sporren kom i kläm, skrek hon till, gömde sig bakom mig och hälsade aldrig på de människorna igen eftersom hon trodde att det var de som gjorde henne illa.

Pluttan. Hon grät när vi parkerade för att släppa av hennes kompis. 

Ska kanske försöka hitta tuber att dra på benen över sporrarna när hon ska leka. Är dock lite rädd för att hon ska fastna i något och då blir det ju ännu värre. Man kan operera bort den där sporren om den är besvärlig, men vad jag har förstått så växer den ut igen. 

JAJA, världens bästa dag för Selma i alla fall. Och hon var stuptrött resten av dagen. (Inte en enda leksak tittade hon på här hemma.) 

Igelkotten låg redan i soffan. Selma la sig bara bredvid och somnade.

Och jag fick en väldig trevlig stund med min kompis Ninni Schulman, som ju är en galet framgångsrik författare, senast med serien från Siljan. Vi har delat förlag i många år, numera har vi dessutom samma agent. Alltid lika kul att umgås med Ninni. 

Så båda Hellbergstöserna hade en finfin dag i skogen. Idag tänker vi inte göra ett dugg utom att promenera och ta det piano hemma. 

Jo, förresten, ska försöka få loss toalettlocket i mitt badrum. Jag tror dessvärre att det är fastskruvat i toalettstolen och det måste jag skruva loss. Otroligt opraktiskt, måste jag säga. Det är så tajt med plats runt om toaletten. Visst är svart lock snyggt, jag köpte det ju extra för att det var snyggt, men det är inte värt det om det inte går att göra rent ordentligt. Har försökt fota underifrån och det ser ut att sitta fast med en mutter. Måste kolla hur det ser ut på gästtoaletten, den använder jag ju aldrig, men det vore ju bra om det locket också går att lossa genom att bara dra det uppåt.

Hämtade min nya telefon igår, så kanske installerar den också. Den förra är inte särskilt gammal, men jag uplevde att den var helt opålitlig när jag var på Kanarieöarna i januari, och så kan man inte ha det. Jag måste kunna ringa och ta emot samtal när jag reser till New York om tre och en halv vecka.

Ska lämna in den, hoppas verkligen att felet ligger i telefonen! Förra gången min telefon pajjade hade jag tappat den på ett stengolv, och till sist var skärmen helt svart, vilket gjorde att jag inte kunde överföra allt som jag hade behövt till den nya telefonen jag fick köpa samma dag.

Bara en sådan sak som bank-id, som man behöver från den gamla telefonen om man skaffar en ny. Den gången fick jag gå till banken för att få ett nytt. 

Så kan man som stressad författare inte heller ha det!

Kanske ska gå ned till TRE-butiken och fråga vad som kan ha gått fel på Kanarieöarna? De kanske vet?

JAJA. 

Söndag, schmöndag, när solen skiner och klockan är 7.22.

 

Som alla vet vid det här laget

så älskar jag kläder. Åh, vad jag älskar kläder. 

Men. Det är numera svårare att klä sig, tycker jag. Jag har länge sagt att jag skulle vilja ha en enklare garderob, med en färg på sommaren och en färg på vintern. Vad praktiskt och vad snyggt. Svart och vitt. Punkt slut. Och istället för att gå loss på kläder så gör man det på accessoarer som skor, smycket och handväskor.

Egentligen borde jag testa med att hänga undan allt som inte faller inom ramen för det. När det finns plats i källaren, alltså. Och Yes, detta kommer att ske nästa vecka.

På torsdag kommer Skräphämtarna hit igen, då ska de få ta med sig sådant som ska bort men som inte går in i min bil. Ett skåp, som jag har haft i 20 år som har varit bra som tusan, men som har sprickor i träet och som har gjort sitt. I lägenheten går det bara inte in och passar heller inte in.

Och en vagn som inte får plats någonstans, som är skev och vind, och en skräpprodukt med som var bra till min printer när jag hade plats för det. Här är ONT om plats och jag måste välja vad jag ska ha här uppe och vad som måste stå i förrådet, och just nu kommer jag inte ens in, tack vare det där stora skåpet. 

Plus lite annat smått och gott som jag tänker att jag och Selma ska greja med någon dag. 

Eller förresten bara jag! Nu har jag lämnat henne två dagar på raken utan att hon har skrikit. Igår kom jag hem och då kom hon inte ens springande utan måste ha legat under soffan i köket och sovit. 

Så en timma funkar fint, alltså kan jag SJÄLV gå till förrådet. Det är det allra bästa för oss bägge. 

Någon sol har det inte blivit den här veckan heller, men nu jävlar ska jag! Jag börjar i morgon! Idag ska vi träffa Ninni och Tage, det ska bli kul!

110/56, snittade jag på i min blodtrycksmätning vilket ju är "mycket bra" och "väldigt bra", enligt doktor Thore i hans meddelande. 

Det betyder att jag inte har höga blodfetter, högt blodtryck, lågt blodvärde, diabetes, njur- eller leverproblem. Det är väl typ det man mäter på en sådan här genomgång.

Men jag kan ju ha annan skit, såklart, som inte blodprov indikerar. Så här långt ser det i alla fall superbra ut på det som är mätbart. 

Inga mediciner för ÅsaPåsa just nu i alla fall och det är jag oändligt tacksam för. Vissa saker kan man påverka, annat inte alls, ju. 

Det är också inspirerande att fortsätta på samma sätt men med några tillägg. Jag äter hyfsat 6 dagar av 7, sover gott för det allra mesta, även om jag är uppe och kissar på natten. 

Det jag inte har kommit igång med är träning och jag som älskar listor och planer, ska göra en sådan inför nya boken och inkludera det i planen. 

Jag har en tid bokad på rehab 14e april för min krånglande höft (som just nu är lite bättre igen, pga inte gått så mycket), och efter det påbörja någon form av träning igen. 

Jag tyckte att det var roligt att styrketräna med maskiner en gång i tiden och tror att det vore bra i kombination med promenader med Selma. Gruppass är kul, men inte i en hel timma. Jag är klar med det efter en halvtimma och tycker att det är såååå segt till sist. 

Styrketräning går snabbare. Tror att det är en nyckel till att jag håller ut. Nu gick jag på grupper tre gånger i veckan senast jag skötte det där perfekt (att par år innan pandemien), men har inte lyckats komma tillbaka. 

Jag har ju både SATS och Friskis utanför dörren, och med en ensamtränad Selma funkar det ju. 

Tjohoo. Lördag. Finfin dag så här långt. Det kan bli regn när vi är ute med hundarna, men förhoppningsvis inte så mycket. 

Det är tur att det bara är 24-timmars mätning.

Fina som jag har fått av mig själv. Jag köper dem på Ica, som alltid har någon rabatt. 

För man sover som en kratta. Varje gång manschetten blåser upp så vaknade i alla fall jag. Så idag blir det en väldigt seg dag, känns det som. Och jag tänker på alla dem som har den på i 24 timmar och dessutom jobbar utanför hemmet. Jobbar hemma också. Jag har ju tur att jag är ledig i några dagar till.

Igår kom jag aldrig över 100/60 när jag var hemma. 

Men nu, kl 6, var trycket 136/65 och det beror väl på en stor kopp kaffe och att kroppen försöker dra igång verksamheten. 

På onsdag börjar jag jobba igen och på torsdag ska Selma till Solna. Sedan ska vi ses på påskafton på Djurgården och dagen efter ska jag uppvakta en väninnna som fyller 70. Men de andra dagarna i påsken ska jag jobba med mitt nya manus. 

Väldigt skönt att vara igång med det när Ske din vilja kommer ut den 4e maj. 

Jag ska göra en ordentlig plan, ha koll på hur mycket jag behöver skriva varje dag och när jag kan vara ledig. Jag ska leverera 7e augusti är det sagt nu. Och planen är fantastisk den här gången. Gott om tid till redigering och korrläsning, i alla fall i jämförelse med hur det var den här omgången. 

PLUS jag har längre tid på mig också för att det är det enda jag ska göra den här våren och sommaren. Ingen coaching och ingen andra bok. 

En vinterbok ska trean bli, är tanken fyra dagar innan jag drar igång (det kan ändra sig) Men just nu ser jag fram emot det i alla fall.

Samtidigt som tvåan kommer ut i Sverige, rullar Norge och Tyskland i maj ut ettan. HÅLL tummarna för att det går bra, det är så viktiga marknader för mig ju. Båda storsatsar, enligt mina agenter. 

De har köpt det tre första delarna (tillsammans med Finland, Hollan och Danmark) och det vore ju så kul om de ville hänga med i hela serien framöver, men mycket hänger ju på ettan nu i maj. Iiiiiiii. 

Vega Varg ska ju leva länge till, är tanken. Tio böcker har jag sagt, vi får väl se hur det blir. Fem har jag avtal på. 

Fredag. Bra dag så här långt. Jag ser fram emot att bli fri från blodtrycksmätningen 12.30, men det är ju inte värre än så. 

Just det, jag har bokat isolering av mina 20 fönster, men inte fått någon dag för det än. 6500 plus moms. Värt varje öre hoppas jag, och om inte så kan jag ju klaga eftersom jag inte gör det själv.  

Blodtrycksmanchetten är på,

var 20e minut mäter den och mest verkar jag ha ett tryck på 98/60, typ, vilket ju är lågt.

Men det kan ju ändras över dagen så vi får väl se i morgon. Fram till 22 ska det mätas var 20e minut och i natt en gång i timman. I morgon 12.30 ska jag tillbaka  med apparaten, som sitter i ett midjeband just nu.

Vi har varit ute klart för idag, resten av dagen kommer vi att bara gå ut på gården och kissa. Promenad är det enda som inte känns bekvämt, faktiskt. Den gången vi var ute togs mätningen om två gånger, det kan hända om den är osäker. Och under promenaden fick jag stanna till så att det till sist blev korrekt. 

Nu drog den igång. 93 genom 50-något. Det är väldigt lågt.

120 är idealiskt, 130 börjar gränsa och 140 anses högt. 

Undertrycket ska vara under 80, gärna 70. 

Lågt är ofarligt. Om man reser sig för fort kan det snurra till i skallen, men det är jag ju van vid. 

Alltså stannar vi där vi är, och passar på att springa ut och kissa mellan två mätningar. 

Jag ska titta på Will & Grace som man kan köpa hela säsonger av på Prime. Hurra, som jag har längtat så efter att se den igen (har redan sett den många gånger, men ingen kanal sänder den längre och den finns inte på stream, mer än köp och det är också nytt.)

Är på sista säsongen, nr 8, nu. Så roligt. 

Vi har just bokat in den första helgen med Mio.

Alltså utan föräldrarna. De ska åka till Göteborg, i augusti, och då ska Selma och jag passa Mio, fredag efter föris till söndag när mamma och pappa kommer hem. 

Det kommer att bli roligt. Vi är hemma hos dem, där han är tryggast. Vi hoppas på en helg med normal sommarvärme, inte vrålvarmt som det kan bli i augusti. 

Vi ska ju ses senare idag. Klockan 15. 

Nu är han på förskolan, fortfarande på inskolning. Igår var han där tre timmar helt själv. Han sov, åt och lekte. Pyttelite ledsen som gick snabbt att trösta bort. Lille loppan! 

Min loppa här hemma fick däng av mitt ben igår. Hon låg på soffkanten, långt ned den här gången, och när jag skulle lägga upp benet på kanten landade det på henne. Hon skrek, ramlade ned på bordet bredvid och blev mer rädd än skadad vad det verkade. Och jag blev rädd att hon hade gjort sig riktigt illa. 

Men tack och lov verkade hon inte förstå att det var mitt fel, utan sökte tröst hos mig istället för att springa iväg. Hon är så rädd när man bär på saker, rädd för att det ska landa på henne, antagligen, och så slänger jag mitt ben på henne, pluttan. 

Hon fick väldigt mycket godis efteråt, kan jag berätta. 

Idag var hon återigen väldigt glad när hon vaknade, vi sov till halv åtta (och då hade jag varit uppe kvart över fyra, men lyckats somna om) och hon studsade upp på min bröstkorg när hon förstod att jag var vaken. 

Idag ska jag träningslämna henne en stund igen, det var ett tag sedan nu och i morgon kl 12.30 ska jag till VC och få min blodtrycksmätare, så då måste jag ju lämna henne. Alltså tränar vi på det idag. Jag ska hämta böcker på Konsum, men också gå iväg och sola, kanske. Det var så länge sedan.

Om en månad är jag i New York. HERREGUD! Jag har ju redan betalat hela resan, men kan boka av hotellet fram tills typ en vecka innan. Ifall hela resan går åt pipan får jag ju tillbaka de pengarna i alla fall. 

Det kan ju också hända att jag hittar ett bättre pris på hotellet, vi får se. Jag vill bo just där. Det passar mig superbra för det jag har att göra. 

Selma och jag är lediga.

Jag tror att vi 1. ska tanka bilen, det skadar inte att den är fulltankad. 2. Åka till Bauhaus och fixa en tröskel att klistra mellan vardagsrum och kök. Jag hoppas hitta en i perfekt storlek som bara är att klistra (på något sätt som inte skadar nya parketten.) 

List behövs

Skulle jag lägga nytt golv nu låser jag in mig lite i hur en framtida köksrenovering måste se ut, eftersom de lägger golvet det runt 60 cm-skåpen där jag kanske drömmer om att ha lite smalare skåå, typ 30-40 cm ut från väggen istället (på den väggen där kyl/frys står.) 

60 cm golvskåp

Just nu tänker jag mig väggskåp (med spröjs) som sticker ut 40 cm från väggen, som går från golv till tak,  och bredvid ett högt skafferiskåp där jag vill bygga in micro, med utdragbara hyllor längst ned (finns det ens?), och bredvid det en 90 kyl/frys, med dubbla dörrar men inte så brett som två helt fristående enheter.

Det här tjänar man 30 cm på.

Plus riva städskåpet från 1960 som faller ihop på insidan och då har man 60 cm till. Om jag dessutom skulle stänga ingången har jag det perfekta cm jag behöver för precis allt och behöver inte köksskåp på motsatt sida, över diskbänken. 

Herrejössessnyggt!

På andra sidan, där jag har spisen, vill jag ha ETT väggskåp kvar, men det är allt jag vet just nu. Kolla hur snyggt med en kalkmålad vägg istället för kakel!

Allt kan ändra sig i morgon! Tur då att jag inte ska göra något nu, för idag myser vi som vanligt i soffan, Selma och jag. Vi var ute tidigt, för hon var väldigt upphetsad i morse över att vakna här. Det är alltid samma sak. Första morgonen skuttar hon runt i sängen som en lammunge och upp och ned på mig, glad som en lärka när hon kommer ihåg var hon är. 

Och av det glada skuttande blir hon ju kissnödig, alltså gick vi ut tidigare än vanligt. 

Nu ska hon vara här tills på Skärtorsdag.

Men i morgon ska hon och jag åka och hälsa på Linnea och Mio, leka och äta middag med dem eftersom Jonathan är ute med någon jobbgrej. Så mysigt! Mio skolas in just nu, plutten, och efter att ha varit sjuk ett par dagar förra veckan, vet jag inte om Linnea ska lämna honom alls den här, som var planen. De tar det lite lugnt, han är yngst av alla, många har långa föräldraledigheter nu för tiden, ju. 

När Jonathan började 1995, var många bara 1 år. Han kunde inte heller gå när han började, och Mio är visserligen ständigt på benen sedan gipset togs bort, men det är vingligt och det tar nog ytterligare några veckor innan han hittar balansen. Han förlorade ju en månads träning då. 

Nu ska jag morgonstretcha, såg en inspirerande video på Insta igår. Det svåraste där är att sitta på huk med platta fötter i golvet, det måste jag verkligen träna på. Det känns som om jag behöver sitta på tå när jag ska ned på huk numera om jag inte ska falla bakåt. 

Men jag har ju en ny jumpamatta, och den ska användas för att min höft ska bli bättre. Jag tror själv att stretch är en av lösningarna. 

På torsdag till fredag ska jag mäta blodtryck, tjohej. 

Typ så, en bra tisdag så här långt. Igår var jag lite trött och pipig efter att ha skickat manus, irriterad på väldigt mycket. Men det gick över under dagen, tack och lov.

Mitt humör är oftast jämnt, är så glad för det. Inga stora toppar och inga djupa dalar. Är jag deppig är jag det i tre timmar, är jag irriterad behöver jag oftast äta något. 

Vilken tur jag har att det var så jag blev. 

Jag upplevde att mormor var likadan, så jag har nog ärvt det av henne. Hur morfar var inners inne vet jag inte, han sa inte så mycket, men temperament hade han inte i alla fall, inte som jag såg. Båda var lugna människor även om mormor var mer pratglad än morfar. Ingen av dem sa ett ont ord till mig under alla år jag bodde hos dem (från bebis till 12, och därefter hela somrarna tills jag var 18). Mormor var sträng, men aldrig elak. Jag minns inte ett enda tillfälle där hon var dum mot mig. 

I år är det 25 år sedan mormor dog (2001, morfar dog 1987). 

Jag tänker på henne varje dag och önskar att hon kunde se hur bra det blev för mig och min lilla familj. Hon hade glatt sig åt det, det vet jag. Det var inte lätt för henne alla gånger, inte för morfar heller, men det var fina strävsamma människor som jag älskade. 

Nu ska jag också äta frukost, Selma har just svept in sin i munnen och svalt, det är så fort det går när hon äter. 

Somnade som en stock 22.00,

 trots 2 timmars sömn under eftermiddagen. Men vaknade 4.30 pga nödig och sedan var det liksom ingen idé att försöka somna om. Jag skulle ändå upp kl 6. 

Så nu har jag plockat undan i köket för att det kommer människor hit och kollar ventilationen och de börjar uppifrån i huset och går ned, så rätt snart efter 8.00 är de ju här på mitt våningsplan. Det finns en våning över min.

OCH jag har ju sååå mycket att göra i mitt manus. Jag hittar en hel del rena korrfel, annat jag lägger till är sådant jag behöver förtydliga, som jag borde gjort tidigare, men så har det inte blivit. 

Jag stryker smått och lägger till gott. Just nu har jag 127 ändringar med 70 sidor kvar (av 330).

Kör igång med det nu, märkte ju hur jag kroknade igår, så jag tänker att jag tar tag direkt och bara kör eftersom jag är piggast så här dags. Så fort det ljusnar ska jag ut med sopor, känns som om jag har ett berg här hemma av precis allt, men sedan är det på det igen. 

Kollade min app om elförbrukning i morse och de dagar jag har varit borta har förbrukningen legat på lite drygt 2 kwh. Då funkar kyl och frys asbra. Jag har också alltid en lampa tänd i ett fönster, när jag var borta var också hallampan tänd, upptäckte jag när jag kom hem. 

När jag drar igång tv (står på hela dagarna), tvätt och disk, plus kaffemaskin flera gånger per dag, stiger det till max 9, men snittar på 6-7. Har inte kommit över 9 en enda dag, sedan jag slutade med extravärmen. När jag hade den på, kunde det landa på 60 kwh på en dag. Helt galet, vad det drar. 

Jag gillar att hålla koll och tävla mot mig själv, och Ellevios app är grym. 

Typ så!

Hoppas att måndagen blir god mot er!

Så himla trevlig resa till Åland.

 Men vad otroligt kass jag är på att ta bilder, helt galet dålig, faktiskt. Nu får ni det jag har.

Scenen vi alla satt på

På väg in på konsulatet där det var mingel.

Hotellfoajén där fler författare än jag jobbade.

Det där med ö, vilken lyx för handlare till exempel. Man kommer ju inte därifrån för att nå stora köpcentrum utanför stan, och om det fanns någonstans på Åland, utanför Mariehamn vet jag inte. Hoppas att de har varit smarta och lagt energi på butikerna i centrum istället. 

Och jag har inga bilder på intressanta människor. För sådana fanns det ju otroligt många av: författare, arrangörer, talmän (i alla fall en, den svenske), utrikeskorrespondenter (i alla fall en), samtalsledare (Pekka Heino och Yukiko Duke för min del (otroligt bra samtal), men det fanns många fler), medresenärer till författarna, Generalkonsuln i Mariehamn och hennes residens, volontärer som körde och hämtade, andra som var med och organiserade. 

De är ju mötena med alla dem som stannar kvar när man åker hem. Det här jobbet ger ju oändliga möjligheter att utbilda sig. När vi var på residenset var en flickvän till en författare med och hon hade jobbat på Utrikesdepartementet (tror jag att det var) så hon kunde berätta att de svenska residensen har samma inredning, av svensk design och att tanken är att man ska känna igen sig när man kommer in, var i världen man än besöker ett konsulat eller ambassad.

Det hade jag inte vetat om inte hon var med!

Sedan fick vi veta att once upon a time, i förbudstider, tjänade man mer pengar på att smuggla sprit till Sverige än på att leverera trä från Finland. Tack för det, du ålänning som tog oss på en liten stadsvandring. 

De jag kände från tidigare var Kristina Ohlsson och Pekka Heino. Kristina och jag har varit i samtal tidigare och det blir ofta lyckat, så också igår med Yukiko. 

Hemresan dock. Vilken seeeeeg historia det var. 5,5 timma kändes som ett dygn. 

Överresan var helt annorlunda. Lugn, jag hade sällskap av Pekka och jobbade medan han var i SPA-avdelningen. Men vi åt och fikade och hade trevligt däremellan.

Det var en helt annan resa.

Efter typ 2,5 igår hyrde jag ett hytt, och den stannade jag i tills det var en timma kvar, då hämtade jag bagage och lyssnade på coverbandet en stund. Hytt är verkligen ett tips om man reser ensam. Det var två par med som jag kände, men de hade ju sitt tillsammans och jag skulle dessutom korrläsa. 

Det var party på båten, den släppte av passagerare i Stockholm, men vände sedan och åkte tillbaka mot Finland igen. Vissa stannade, andra klev ombord. De som stannade var på FESTHUMÖR.

Nu är jag i alla fall, sedan typ 20.00 igår, HEMMA. 

Idag och i morgon till kl 12, jobb med korret, sedan är jag helt ledig till onsdag 1a april då jag börjar skriva nästa roman, nummer 24. 

O M G. 

Vaknade tidigt idag och kanske måste jag sova sen, men nu ska jag direkt sätta igång med mitt korr. 100 sidor, så får vi se hur lång tid det tar. 

Jag var okoncentrerad på båten igår så de sista 20 jag gjorde då, kräver en extra titt idag. 

20.30 till 04.30

är prick 8 timmar. Jag vaknade av att Selma låg tätt intill och att jag behövde gå på toa.

Det var ingen idé att somna om, jag behöver lägga mig lika tidigt ikväll. Båten går 7,45 i morgon och jag behöver åka till terminalen typ 6.30 för att vara där i tid. Det är ju morgonköer, gud bevars. 

Och 6.30 ... då behöver jag gå upp 4.30. Kaffe, toabesök, tvagning, frukost (ska redan idag göra en overnightoat) och lite sånt. 

Jag ska också ha med mig kläder för två framträdanden plus reskläder plus smink plus hårgrejer. På lördag åker nog flätan fram, den jag alltid har när håret inte är samarbetsvilligt. Jag behöver gå till frissan men tänkte vänta några veckor till och då är en inbakad fläta en utmärkt frisyr som jag har haft i så många år, som en nödlösning dagarna efter att håret är nytvättat. 

I Solna är hela lilla familjen så förkylda att alla tre är hemma idag, så jag ska köra Snorpan dit klockan 13. Och sedan hem till Farsta, köpa sallad till Helen och mig, och så en trevlig eftermiddag med henne och Lennox. 

Just det, borde skicka en faktura till Sollentuna bibbla också, det har jag helt glömt. JAJA. Jag kan göra det på söndag kväll också.

Nu ska hon väckas. 

Hon och konstskinnet i soffan går nästan inte att skilja åt. 

Jag börjar bli väldigt hungrig. Medan vi är ute värms ugnen upp. Det blir kyckling och grönsaker till frukost och sedan havregrynsgröt innan vi åker till Solna. 

FASIKEN, jag får inte glömma att byta däck klockan 10!! Ska ställa ett påminnelselarm redan nu. 

Måste dammsuga och skura badrummet

men tappade helt orken och landade i soffan, pga att jag åt en hel påse bilar. Jag är kass på att lära mig läxan.

JAJA. Jag hade köpt mer godis men det har jag slängt. Det är så jag gör. Jag köper massor, blir illamåande och trött, och slänger resten direkt. 

Vi ska snart till centrum med bilen, Selma och jag. Den ska tvättas. När vi har lämnat den går vi hem, tar förslagsvis en tupplur och sedan går vi tillbaka och hämtar den igen en timma senare. 

Förhoppningsvis har jag energi nog till badrummet efter det.

I morgon kl 10 ska jag byta däck, och kl 13 lämna Selma i stan hos Jonathan, och däremellan någon gång, ska jag duscha och tvätta håret så slipper jag det kl 5.30 på fredag morgon. 

Helen kommer 14.30, typ, och jag ska bjuda på lunch från salladsrestaurangen i centrum som är svinbra. Hon har med sig sin hund, en french bulldog  som heter Lennox och som, om jag inte tar bort dem, kommer att slita sönder Selmas leksaker på ett kick. Jag ska lägga dem i en sopsäck och ställa in min klädkammare. 

Nu har det blivit ändrade manustider igen, alltså ska jag lämna korr på måndag morgon istället för tisdag kväll. Inte så mycket att göra åt, jag får helt enkelt jobba på hårt även på hemresan från Åland. Och en hel söndag utan Selma är också bra. Tre jobbdagar, 110 sidor per dag. Det måste gå. Jag kan också gå upp kl 5.30 på måndag och jobba fram till kl 9 om det behövs

Onsdag. Trött pga godis, men för övrigt en bra dag. Birgitta Ohlsson gör comeback. Bara det gör en ju lycklig. 

Manus skickat,

alltså har jag en två helt lediga dagar i morgon och på torsdag. I morgon ska bilen tvättas och på torsdag ska däck bytas innan Selma ska till Solna.

Blir det halt igen behöver jag ju inte köra! 

I LOVE bo i Farsta bland bussar, tunnelbanor och på gångavstånd från pendeltåget. Varje gång jag promenerar ut med Selma, och ser alkisgänget under tunnelbanebron in mot stationen (det finns prima bänkar att sitta på där), tänker jag USCH (jag har dåligt tålamod med alkoholpåverkade människor) men jag tänker också HURRA, pga att att allt finns här som man inte såg något av på Ingarö. Man hör andra språk, ser ovanliga kläder (idag kom en kille i t-shirt och jeans. Det var 1,5 grad ute ...), folk stressar, barn skriker, tonårskompisar skrattar. Det kommer ambulanser, polisbilar och kyrkklockan slår klockan 10 på söndagar. 

Det är bara tyst ute en tidig helgmorgon. 

Den här helgen, på fredag väldigt tidigt, åker jag till Åland och kommer i hamn lördag vid 19-tiden. Sedan är det korrläsning i ytterligare fyra dagar innan min andra deckare går till tryck. 

Helt galet ju!

Som vanligt har boken blivit till i sista redigeringen, i den där jag hade influensa. Det är då allt faller på plats, tycker jag. 

Vi hade ett givande möte om den igår och förlaget ser så mycket potential i serien, vilket är enormt kul. Först vid bok 4-5 kommer det stora lyftet, säger de. Och jag skriver ju gärna många i den här serien om läsarna vill. 

Tydligen har jag snart sålt en miljon böcker på Forum, så kul ju. Jag vet inte hur mycket jag har sålt totalt, men jag vet ju att det är typ 150 tusen i Tyskland, och kanske 100 i Holland. 150 Sonjor innan Forum tog över dem och sedan är det ju skvättar i rätt många länder, säg 150-200 totalt? Så det är några böcker, ändå. 

I maj släpps Den femte dagen både i Norge och Tyskland. Det ska bli galet spännande att se hur det går. Satsningen från de förlagen är i alla fall superstor.  

Typ så, tjohej.

Efter gårdagens lyckade auktionsköp,

 (se bild i gårdagens inlägg) är jag klar med konsten, så länge. 

Tavlan med kvinnorna, den första jag köpte är på väg (har köpt samtliga från auktionshus i Skåne, av någon anledning), kommer vilken dag som helst och det gör nog de andra två också skulle jag to.

Idag är det jobb hos Hellbergs. Först 50 sidor manus, sedan någon form av uppfräschning och så resa till stan, om vi ska åka tunnelbana eller bil har jag ännu inte bestämt. Bil, tror jag faktiskt. Det är mitt på dagen, så ingen trafik, och då tar det numera TIO minuter! 

Det är prick en mil till innerstan. 7 km till Södermalm. Jag är Stockholmare igen, om än med postadress Farsta. Kommungränsen går precis söder om min förort: Först kommer Huddinge, och sedan Haninge.  

I love Stockholm!

Ingarö tillhör Värmdö, och det är verkligen inget fel på den kommunen heller, men jag är Stockholmare sedan 40 år tillbaka och det känns gött att vara tillbaka igen.

För i år är det prick 40 år sedan jag flyttade hit och började flyga. Det var säkert i mars jag flyttade, för jag har för mig att jag var flygfärdig i maj och det var ju några veckors kurs innan dess. 

Det var då jag träffade Helen (och många andra som jag fortfarande betraktar som vänner). Det är lätta människor att umgås med, social kompetens utöver det vanliga och att man inte ses ofta spelar ingen som helst roll. När man ses babblar man som om det var igår. Jag hade flera gamla flygkompisar som var på min releasefest förra året (men inte Helen som var på jobbresa som guide någonstans).

I år blir det inget festande alls. Jag är inte så mycket för releasefester, inte att ha dem ofta i alla fall. Jag har förstås haft flera så jag vet hur det är och att bara ha någon då och då, med många års mellanrum, passar mig så himla bra. Förra året var så roligt att det räcker till de närmaste fyra åren. Sen kanske?

Idag blir det spännande att höra vad man tänker sig runt del 2 av Kostermorden. Första gick bra, men stöp efter 3 månader. Jag skulle vilja veta hur man tänker runt det. Första bokens "framgång" var nog lite oväntad, så hur planerar man tvåan med tanke på det? 

Jag har med mig mina agenter, vilket känns oerhört lyxigt efter att ha representerat mig själv i så många år. 

NU börjar jag redigera. 

Lågtryck, och det känns i mitt huvud.

Är det inte det vet jag inte varför jag har varit tung/haft lite huvudvärk de senaste dagarna. Det känns som det gör om jag av någon anledning inte har fått mitt morgonkaffe.  

Just idag snöar det. Vräker ned. Från Sjunde himlen ser man ju alla hustak och de har ett vitt täcke över sig just nu. Men det är nollgradigt, ska regna senare, så det här är förhoppningsvis snart över.

Igår gick vi inte många steg, Selma och jag, vilket är bra för min höft men kanske mindre bra för henne. MEN, vädret var uselt, det regnade hela dagen, och både hon och jag blev plaskblöta när vi var ute. 

Vi sparkade fotboll inomhus istället. Jag har köpt mjuka barnbollar på Ikea som kan träffa precis vad som helst utan att något går sönder. 

Vi börjar som vanligt dagen i soffan i köket. Jag dricker två baljor kaffe och sedan går vi ut. Det är så mysigt i lilla soffan och det är så trist att det är fult, för bort måste den nog när jag väl renoverar köket. I alla fall om jag vill att det ska vara fint.

Men det känns som om jag inte har energi nog till renovering. Det är så mycket att tänka på att jag blir alldeles snurrig. Just nu tänker jag att jag bara byter bänkskivor/diskbänk och klistrar upp de kakelplattor som saknas, så får precis allt annat vänta. Å andra sidan kanske det är lika bra att få allt gjort direkt: golv, skåp, etc. GRRRRR. Så mycket att tänka på!

Jag ska i alla fall klistra en list mellan vardagsrum och kök så att vi slipper de svarta soppåsar som jag har tryckt ned i skarven för att inte Selma ska äta det som ligger mellan. Det får duga innan jag har bestämt mig. 

Tröttheten igår satt i, alltså blev det inte ett dugg jobbat. Istället gav jag mig själv ledigt, latade mig, och började inte ens jobba efter att jag hade sovit på eftermiddagen som jag hade planerat. 

NOLL jobb igår är lika med DUBBELT jobb idag. 100 sidor korrläsning. Jag börjar efter nästa kopp kaffe. 

Efter två timmars tupplur igår eftermiddag och prick åtta timmars sömn i natt (tror inte ens att jag var uppe och kissade, men är inte helt säker) är jag mer än redo för en långkörare. 

Några långa promenader blir det verkligen inte idag heller i det här eländiga vädret. Den stackars hunden får gå runt och sniffa lite, men det är allt.

I morgon ska vi, Selma och jag, till förlaget på uppstartsmöte för Ske din vilja och på tisdag ska vi träffa Tage och Ninni. Men först måste jag korrläsa 50 sidor, både i morgon och på tisdag. De sista 30 sidorna (det är 330 sidor totalt) tar jag på onsdag morgon. Lena ska ha manus kl 9.00 så om jag går upp kl 5.30 hinner jag.

Sedan får jag tillbaka det igen på torsdag och då har jag typ fem dagar för sista korrläsningen, eller något sådant.

1a april börjar jag skriva nästa del. 

Det känns tryggt att veta vad jag ska göra och ge ut de närmaste tre åren: 2027, 2028 och 2029 är ju liksom spikat redan. Och det är det enda jag har att göra. Ingen coaching, inget kontrakt på en andra bok samma år, nada, utöver en deckare per år.

Det är lyxigt och det var länge sedan jag kunde ha det så. 

Jag när en pytteliten dröm om att skriva ett hobbyprojekt vid sidan om, kanske ge ut något under pseudonym och skriva det helt annorlunda än jag gör nu. Något som får ta flera år i anspråk (bara det vore ju nytt!) 

Problemet med det är om hobbyn blir roligare än huvudprojektet. Vi får se. Jag tycker i alla fall om att ha en möjlighet öppen. Det gör det här jobbet ÄNNU roligare. 

I bok tre tror jag just nu att det ska få vara smällkall vinter. Det har jag ALDRIG skrivit om, såvitt jag minns. Jo, i den korta julboken om Sonja. Men inte i en fullängdsroman. 

Det var det. Söndag 15e mars. Bra dag, så här långt.

_______________________

Och bättre blev det. Jag vann auktionen av den här. 300 kr plus avgift plus frakt som kostade lika mycket. 

Hurra!

Konstnär är Bela Rhadil, 1885-1968, Ungrare som kom till Sverige 923. Har målat mycket blommor, ofta i stilleben men också hästar och porträtt. 

Den här är perfekt mot min bruna vägg!

Ett och ett halv åt kvar på mitt leasingavtal.

Just nu står den mest stilla och trots att jag älskar att den är så stor, utom när jag ska parkera här hemma eftersom parkeringarna är så smala, så behöver jag ju inte en sådan jättebil (Peugeot 5008). Vi får se vad jag väljer nästa gång. 

Igår tog den i oss i alla fall tryggt och fint mellan Farsta, Solna och Farsta igen, när vi passade Mio för att föräldrarna skulle ut och äta.

Det gick utmärkt. Jag stirrade på appen, där jag kunde se honom i en kamera, hela kvällen. 

De har ju tränat på att lägga honom så att han somnar själv, så efter att Jonathan lagt honom i sängen, gick han ut och stängde dörren, och då kunde man se hur Mio pysslade där inne, men inte ett ljud kom. Och efter några minuter somnade han. 

Sedan vaknade han strax innan 22, precis som de hade sagt, och då gjorde jag snabbt en flaska välling när jag såg att det var på gång, lyfte upp honom, gav honom vällingen i soffan, tröstade när han blev rädd när Selma skällde till på något, och sedan la jag honom i sin säng. Han satte sig upp, började gråta, jag gick in och klappade på huvudet lite och sedan gick jag direkt ut och han la sig och somnade om. 

Han var förvirrad och väldigt trött, undrade nog dessutom var mamma och pappa var, men inte mer än att det gick väldigt smidigt alltihop. 

Sedan åkte vi hem, och jag somnade kanske vid ett-tiden i natt, vilket gör att jag inte direkt studsar fram än så länge. Selma vill inte ens gå ut (nu är klockan 8.46) men hon kissade ju på hemvägen väldigt sent, så hon klarar sig förstås en stund till.

Jag ska i alla fall korra 50-60 sidor idag. Plus lämna Selma en liten stund för tränings skull. I morgon startar jag ännu en liten solkur på fyra-fem dagar och då kommer jag att vara borta i typ 30 minuter i alla fall. 

Ett tag var jag orolig för solen på balkongen i vår/sommar, men den kommer tidigare och tidigare dit har jag märkt. Solen färdas allt snabbare västerut och kommer allt längre. Jag har ju alltid tänkt att den ligger i syd/västlig riktning och det gör den nog, kanske lite mer i väst. Men jag kommer att ha sol vid 13.30 i alla fall, och det är ju gott så. Om jag törs sitta där, vill säga. 

Jag har ju en skrivresa inplanerad i juni utöver researchresan till New York i april. Vi får väl se hur det går. 

Det känns som om jag har sagt det nu flera gånger.

Lördag. Bra dag så här långt när jag har kollat också svaren på de urinprover jag tog häromdagen, som också var bra. Återstår blodtrycket och vad vi ska göra med det. Men doktor Thore skulle ju återkomma. 

Gårdagens vunna auktion. 

Konstnär Wilhelm Bruhn, har inte en aning om vem han är, men jag tycker om tavlan väldigt mycket. 1200 kr, vilket var 200 över min budget. Någon dumming kom in och bjöd över mig hela tiden, när det bara var en timma kvar. 

Nu återstår en auktion som jag har bjudit på:

Färgerna är så fina här hos mig. Vi får väl se hur det går. 1000 kr är budgeten den här gången också. 

Svaren på blodproverna kom redan igår,

och allt är perfekt, vad jag kunde se på 1177. Återstår dagens lämnade urinprov och att få koll på blodtrycket. 

Jag korrläser och de första 50 innehöll inte särskilt mycket som jag ville ändra, småsaker, inga rena korrfel, men just dem är jag tyvärr lite blind inför. Förhoppningsvis har den professionella korrläsaren som läser samtidigt, bättre ögon för det. 

I Farsta blåser det full storm, känns det som. Så kallt när Selma och jag var ute vid tiotiden. Nästa gång vi går ut ska jag ha mer kläder på mig, överdragsbyxor och dunkappa behövs om det blåser lika mycket.

Något annat som behövs idag är en tupplur. Jag var uppe och kissade i en burk i natt och hade svårt att somna om. Höften gjorde ont (fast inte lika ont som häromnatten) och Selma grävde runt i sängen och bäddade eller vad hon nu ägnade sig åt.

Tupplur i sängen, tror jag. Det där att lägga sig ovanpå täcket med bara en filt över sig är ju så himla skönt!

I morgon kväll ska vi passa Mio, Selma och jag. Vi åt middag med honom igår. Han sitter aldrig stilla, inte ens i matstolen. Han hoppar upp och ned och upp och ned. Glad och småvild. Väldigt olik sin mer stillsamma pappa och väldigt lik sin mer energiska mamma. 

Var ju på bibbla och föreläste igår. Det var slutsålt och roligt!

Vitsippor i Farsta.

Där har vi det. Torsdag. 50 sidor in i min nya roman gillar jag den. Tjohooo!

Så blodprov tagna,

men skulle också ha haft urinprov med mig och det visste inte jag, så nu har jag fått med mig ett rör hem som jag bara behöver lämna in i morgon bitti.

Frågan är vilket prov man ska ta. Det händer ju att jag är uppe 3.30 och kissar. Ska jag ta det, eller ett ett par timmar senare? Det låter som om 3.30 i så fall är det vettiga.

Kollade bloggen igår och första gången jag skriver om min höft är 2014, sedan besvärar den mig av och till och nu är det ju värre än någonsin. Men piller är bra, så är det ju och jag ska också hitta rätt övningar. Eftersom VILA är det bästa så gäller det att hitta den övningar som inte triggar det onda. Promenader kommer jag ju inte ifrån, men jag går inte fort, försöker att inte anstränga vänsterbenet och med en hund som allra helst bara går runt och sniffar så funkar det ju. Jag tror ju att resten av kroppen gillar att jag rör på mig. BLODTRYCKET också. 

Igår tog jag det med min hemmamätare och då var det lågt. 125/56, typ. 

Så idag tog jag med den till provtagningen så att sköterskan fick visa exakt hur jag skulle sätta den och jag hade gjort rätt. 

Ska testa idag igen.

Men först och främst ska vi till Solna/Sollentuna idag, Selma och jag. Ska bli så roligt att träffa Mio, som inte har börjat skolas in än för att han är lite risig i magen och har pyttelite feber. 

Selma började gråta när hon förstod att hon inte fick följa med idag, och det var innan jag ens hade satt på mig ytterkläderna. Sedan grät hon medan jag klädde på mig, stängde och låste, och gick in i hissen. Lillskruttan.

När jag kom hem satt hon innanför dörren, precis som hon gjorde i förrgår. 

Tror att jag ska lägga en skön kudde där som hon kan lägga sig på medan hon väntar. 

Efter blodtappet gick jag förbi Coop och hämtade ett par snygga och bekväma svarta byxor som jag har skickat efter, som är perfekta resbyxor inte minst, och en ny vårjacka från Zara (som jag förstås egentligen inte alls behöver men som är sååå snygg!) Förra årets jeansjacka har jag använt så mycket och ska ha den på bibblan idag, tror jag. 

Zara gör så fina saker, men syr i knappar dåligt, så jeansjackan lämnade jag genast in till skräddaren som fick fästa alla knappar ordentligt. Förlorar man en är jackan inte lika fin längre, så bra investering. 

Ska kolla knapparna på den nya också, men tror att de sitter bättre, faktiskt. 

Igår investerade jag också i en ny tavla. 1000 kr kostade den. Så fin! Jag budar på två till, 300 för den ena och 500 för den andra. En blomtavla med gul vas samt en målad stadsbild. Ingen av dem är värderade och jag vet inte ens om det finns en konstnär.

Gårdagens köp. Från början av 1900- talet, kanske? Men det vet jag inte. 

Jag har inga tavlor med människor, och enbart porträtt av människor jag inte känner tycker jag är konstigt att ha i mitt hem, men de två damerna här är en annan sak. Kvinnan till vänster har en pipa i handen, ser det ut som. 

86x69 cm.Värderingen var tvåtusen kr. 

Konstnär är österikaren Alois Telarik. 1884-1961.

Jag kan inte ett skit om konst utan får bara en känsla för något jag gillar. Jag får sällan en känsla för det moderna när jag tittar på auktioner. 

Sista coachingen är avklarad

och ett års arbete till ända. Jag hoppas att de som coachats är nöjda, och har fått med sig något i sitt fortsatta arbete. 

För mig är det perfekt att det är över just nu. I morgon kommer korret, på eftermiddagen ska jag till ett bibliotek i Sollentuna/Rotebro (då ska Selma vara i Solna) och sedan är det bara korrläsning på schemat fram till nästa onsdag. 

Nästa fredag åker jag Åland med slutkorret i väskan och då har jag några dagar till på mig. MEN två dagar av dem går ju till Åland, så det blir tajt då också. 

Fast jag klarade att redigera med influensa, och då klarar jag att korrläsa manus på 3 dagar eller vad det nu blir. 

Sedan är det påsk och då börjar jag med nästa bok i serien. Fyra hela månader av enbart romanbygge. Inget som stör under den perioden. Jag ska visserligen till New York i en vecka men den andra resan är ju en två veckors skrivresa. 

Så en liten utandning i några timmar innan jag drar in igen och tar tag i det sista innan Ske din vilja går till tryck. 

Det är sådant här stretchande jag behöver ägna mig åt, tror jag. Min stackars höft är helt kass just nu. Jag har vid väldigt få tillfällen tagit piller mot ondet i den men i natt var jag tvungen. Jag hade ett annat ont när jag hade min förra bil, då stelnade jag till när jag körde och när jag klev ur hade jag sååå ont. Det blev bättre när jag ställde in sätet annorlunda och i den här bilen har jag aldrig känt det. Det jag har nu är något annat, en utveckling från den där punkten som gjorde ont från början. Det jag kallade trokadero igår heter Trokanderit. 

Så hade tänkt gå och ta prover idag eftersom jag inte kom ihåg att jag hade dagens första samtal 9.00, men gör det i morgon bitti istället. 

Tjohejtjohopp (alltså hopp vet jag inte, men tjohej i alla fall)!

Vi, det vill säga doktor Thore,

 fick inte riktigt koll på mitt blodtryck. Ena armen sa en sak, den andra en annan sak. Första mätningarna var det väldigt högt och olika (för att vara jag) och de andra två lite lägre (annat mätsätt), men fortfarande olika i höger och vänster. Man ska inte ha olika mätvärden i armarna, inte så stor skillnad som jag hade i alla fall. 

Så för att verkligen få koll, kommer jag att få en 24-timmarsmätning. Superbra att jag gick dit om det är så att det är något som är vajsing. Jag har en egen blodtrycksmätare och den tycker han att jag ska använda.

Man kan påverka blodtrycket genom att röra på sig, och med att gå ned i vikt (vilket jag inte behöver, sa Thore. Vi pratade varken vikt eller midjemått men jag är ju en mittemellankvinna och ser väl ut som en också). Promenader plus lite flås. Kaffe kan också påverka trycket, tydligen.

Och sedan konstaterade han efter att ha klämt lite att min höft nog är en sådan där trokadero-grej, minns inte vad det hette riktigt men det är mjukdelar i kläm, tror jag, typ. Sjukgymnastik är det som funkar bäst, och vilken tur då att jag har köpt en matta för ändamålet. Röntgen visar inget om det är den diagnosen. Man kan sätta en kortisonspruta, men långsiktigt är sjukgymnastik det bästa. 

Jag kan gå till Capio rehab för det, men jag kan förstås också kolla nätet (det sa inte han men det säger jag, det finns massor av övningar där).

Och så ska jag tillbaka, fastande (man får inte dricka kaffe innan, det hade jag gjort idag) för att ta prover. 

Selma var så ledsen när jag gick, och förstås glad när jag kom hem en timma senare (hon stod innanför dörren), men inte så glad att hon kissade på sig. Hon lugnade sig väldigt snabbt och nu har hon lagt sig under soffan. 

Jag var borta en timma, och så länge har jag aldrig lämnat henne tidigare. I morgon ska jag ju ta prover och då är jag borta igen en stund. Kan jag vänja henne vid det kanske jag kan börja träna igen. Tjohej. 

Nu har jag listat mig hos Thore som husläkare, han var bra, och han ska höra av sig om hur vi ska gå vidare. 

Typ så, nu ska jag ringa min redaktör. Hon har "frågor" ang mitt manus ...

Ny dator, minsann.

 Äntligen!

Jag vet inte vad jag ska göra med den gamla, jag sparar ju alla utan att varken tömma dem eller fixa till dem på annat sätt. Mest för att jag är rädd att något ska hända den nya och att jag därför behöver den gamla ... well, vi får se. 

I morgon ska jag till doktorn och jag måste bara ta upp min höft som just nu inte är ett dugg bra. Igår kväll kunde jag inte sova, så fick ta värktabletter. Det onda går från från höften in i rumpan, runt rumpan och emellanåt ned i benet. 

Det började med en öm punkt för många år sedan och sedan har det gått lite fram och tillbaka, till och med försvunnit när jag har varit stilla ett tag. Ned i rumpan är rätt nytt. 

Jag minns när vi var i London 2019, då hade jag ont i höften och så fort vi satte oss gick det bort och så kom det tillbaka när vi hade gått en liten bit igen. 

Så ingen vilovärk, mer än om jag ligger på sidan på natten. 

Tyvärr blir det bara sämre av mina hundpromenader. 

JAJA, antagligen inte artros (för då har man väl vilovärk också?) men vad vet jag. Det kan vara slemsäckar, ischias, allt möjligt ju, enligt dr google.

Kanske sjukgymnastik kan hjälpa? Jag har precis köpt en matta till det, men behöver ju rätt rörelser. Jag minns att jag har stretchat ljumsken (heter det höftböjaren, kanske?) tidigare och att jag har för mig att det har hjälpt. 

Grejen är ju att man vänjer sig vid att alltid ha ont, i alla fall har jag gjort det, men det skadar ju inte att fråga doktorn om det i alla fall.

Jag ska ju till New York om drygt sex veckor och i den staden går man dit man ska, hur långt det än är.

Slut på klag. Idag ser det ut att bli fint väder igen. Vi vaknade strax efter sex för då var det nästan LJUST ute. På bara ett par veckor har det helt vänt, känns det som. Idag ska jag sätta upp mörkläggningsgardinerna. De är i ljust beig, får se om jag gillar det eller inte. Det måste ju vara FINT också!

Mello igår gick precis som Jonathan ville. Hans skivbolag hade topp tre (eller om det till och med var topp fyra) i sitt stall. Han var på plats och skickade små filmer till sin melloälskande mamma i Farsta. Jag höll på Greczula, vilken låt! 

Jag har varit på finalen en gång, det är en kul och stor tillställning. Inte för att man ser så bra, vi satt på parkett, rätt långt fram, och tror att man ser bättre från läktarna, men det är ju stämningen och att hela arenan är med, som gör det. 

Där har vi det. Söndag. 

Selma och jag har inget direkt att göra idag, mer än att ensamträna. Jag ska skicka tillbaka ett paket, så det blir ju en superbra träning senare eftersom hon inte får följa med in i Farsta centrum ändå och det tar ungefär max15 minuter för mig att göra det ärendet. 

Det är tufft att vara en pluttig liten hund och så fixerad vid sin matte, men det ska gå. Tror inte att någon hund vill vara ensam egentligen. 

Jag hade verkligen längtat efter mitt godis,

men det gick ju lite år fanders. Vid 15.30 skickade chauffören en bild på att de hade ställt det utanför dörren och jag slängde mig över telefonen när jag såg att det var utanför min GAMLA dörr på Ingarö! 

Först 19.00 kunde jag hämta det i Hammarby sjöstad, och då åt jag upp en godispåse i bilen, och sedan var jag nöjd. När vi kom hem gick vi och la oss, istället för att smaska i oss mer. 

Jag vet inte hur jag kom in på IcaNacka, istället för IcaHaninge, men gjort är gjort och nu har jag tagit bort Ingaröadressen permanent. Alltid lär man sig något. (Jag hörde av mig till min gamla granne, men hon var på jobbet, annars hade hon ju tagit in varorna.)

En gång när Ica skulle till Ingarö (när jag officiellt bytt adress för att köpet hade gått igenom), men ännu inte hade flyttat, åkte de hit, så nu har jag gjort misstag åt båda hållen. 

Men med EN ADRESS kan det ju inte bli fel.

Idag ska jag jobba pyttelite, jag ska titta på timings inför bok 3. Och, kanske, faktiskt, starta upp en ny dator. Det är dags. Hög tid, till och med. Jag minns inte hur lång tid det tar, men säkert en bra stund. Man kopierar ju över allt från den ena till den andra. Nu har den nya legat sedan förra året och bara väntat på att jag ska ta tag. 

Så får det bli! Idag eller i morgon. 

Idag och i morgon måste jag också träna Selma på att vara lite ensam. Måndag morgon, 8.15, ska jag till doktorn och då blir det ju kanske en timma som hon behöver vara ensam. Och nu har vi inte tränat på det på jättelänge. Det är svårt att få till det regelbundet.

Mello ikväll och jag håller på Greczula. Annars röstar jag som Jonathan ber mig eftersom hans skivbolag har många artister i fältet. Men Greczula är en av dem, alltså kan jag rösta på min favorit. Älskar Half of me. Den går ständigt i mitt huvud. 

Typ så, när hunden gömmer sig under soffan eftersom jag svor över något och då blir hon rädd, pluttan. 

Framme och nödig. Nu går vi ut!

Då har vi tränat på att jag lämnar och hon blev helt förtvivlad. Det räckte med att jag sa att hon skulle stanna hemma så började hon gråta och sedan grät hon tills jag gick in i hissen och inte hörde henne längre.

När jag kom upp, efter att ha slängt en kartong, grät hon inte längre, hon satt på mattan och väntade och blev förstås så himla glad. I morgon ska jag lämna henne, slänga ännu en kartong men också gå och skicka ett paket. Det tar ju en lite längre studn. Hon kan vara ensam hos Jonathan, jag håller det i huvudet. (Hon kanske gråter där med, det vet jag faktiskt inte.)

Pluttan.