KALAS!

 En glad Mio, som när han ville att jag skull öppna min telefon tog min hand och la den på telefonen för att visa vad han ville att jag skulle göra. Gång på gång fick jag öppna telefon för honom.

Han försökte använda skeden, men det gick fortare att äta med händerna.

Han får ju inte titta på mobiltelefoner, så det var bara igår, för nästa gång ska jag inte ha telefonen framme ens. Det är otroligt vad fort de fastnar, och inte bara det, han for med sitt lilla pekfinger över skärmen som om han har sett hur man gör. 

Men Jonathan och Linnea följer exakt det som rekommenderas. Tv:n kan stå på då och då, men inga skärmar, så födelsedagstitten på min telefon var den sista. Är det födelsedag så är det.

Idag är jag LEDIG och ska fixa och dona lite. Jag får lunchgäst i morgon och det kan ju vara trevligt om det är lite städat här då. Undandstädat. Hela hallen är full med sådant som ska slängas, främst kartonger, så det ska Selma och jag släpa till soprummet idag. Eller: jag ska släpa det OCH Selma. Hon hatar när jag bär på saker och ju större desto värre. 

Just nu sover hon i stolen bredvid mig vid stora bordet. Det är svinkallt ute, igår reagerade hon med att inte kunna gå på sina tassar, så vi får se hur det går idag, det är väl nästan lika kallt idag. Just nu -13 som känns som -17, tydligen. Vid 13 ska det blir -6 och sol, det känns ju lite rimligare ändå. 

Jag mäter ju min energiförbrukning här hemma och igår gjorde jag av med 5 kwh (inga element på alls, trots kyla ute), dagen innan 45 när jag hade mina element igång ett tag. Värsta dagen 65 när de stod på länge. 

Det som är bra med mätningen är att jag förstår att jag inte har grejer här som tjuvdrar el, som kyl/frys, utan det funkar som det ska. Det är enbart extraelementen som får det att dra iväg, och så fort det blir varmare behövs de ju inte längre. 

När det blir varmare ska jag också se till att någon kommer och isolerar mina fönster. Det vill jag inte att man gör nu när det är så iskallt ute. Vi behöver den värme som trots allt finns här inne (18-19 grader i morse och nu går två av tre element en stund.)

Det var det, söndag. Bra dag så här långt. 

Tjohooo!

16 grader kallt

 och Selma gick mer på tre än fyra ben när vi var ute nyss. 

7.30, och soluppgång. Det ni ser här är mitt västläge. 

Annars tycker jag att hon klarar kylan rätt bra. Hon kan halta till ibland men det är salt från vägen eller en sten, inte så ofta kylan. Men så kallt som idag har det inte varit tidigare i vinter.

Men förrförra året, hennes första, domnade benen bort på henne i den djupa snön hon envisades med var hennes toalett på Ingarö. Pluttan, lite har hon lärt sig ändå.

Vi ska vara hos Mio klockan 13 idag och sedan är det kalas hela dagen. Farfar, mormor, morfar och farmor plus moster. Supermysigt!

Det var väl det. Nu ska jag läsa en inredningstidning pga LEDIG!

MIO FYLLER 1 ÅR IDAG!

Hipp hipp hurra!

Jag minns väntan för ett år sedan! Och glädjen när allt hade gått bra.

Nu är också operationen och gipset avklarat. Förmodligen kommer fötterna att behöva fler operationer men en sak i taget. Just nu ska han upp på benen igen, och hitta musklerna som inte har kunnat jobba på ett tag. 

Lilla hjärtat. Jag fick se en film på när han var hemma efter att ha blivit av med gipset och han undersökte sina fötter och ben så noga när han satt på golvet. Han hade förstås glömt hur det var att inte ha gipsade ben. 

I morgon är det kalas och jag längtar så efter att få träffa honom. Jag ska ringa och sjunga på facetime sen.

Och jag är klar med manus och momsredovisning för den här gången. Tjohooo, så lättad. Idag har jag ett coachingsamtal kl 13, men det är allt. 

Igår bokade jag en skrivresa till Cypern i sommar, i juni. (samma samma samma samma som alla andra år). Jag skriver ju nytt då och ingen gång går det bättre än på mina skrivresor. 

Jag hade gärna åkt senare, i juli, men det var de här veckorna som passade Solnafamiljen bäst. 

Tänk när det här pyret kan åka någonstans med mig!

Och vem är jag att inte anpassa mig ... min paradgren. Fast jag har gränser numera, tro det eller ej. Det har krävts många år av träning, terapi och självinsikt. 

Alltså, dessa byxor i Fleece. Superfula, förstås, och hel underbara i den här brutala kylan. 

Hela dagen här igår. 

Jag har köpt fler böcker i födelsedagspresent. Och ett pussel. Och en liten resväska som inte var så liten ändå. 

Lämnamanusdag

 Sedan är det rakt på momsdeklarationen som ska vara inne i morgon. 

Jag har många sidor kvar idag, typ 75, tror jag, så jag sätter igång direkt. 

Tack och lov fick jag tag på någon (Hemfixarna) som kunde installera min (gamla) printer igår, vilket gjorde att jag kunde printa ut alla underlag till momsen, annars hade jag slitat mitt hår i förtvivlan i morgon. 495 kr. Som hittat, istället för att bli galen.

Vi är hemma idag (NÄR MIO SLIPPER GIPSEN! De är på väg till Karolinska nu, när klockan är 7.47)) och hemma i morgon, och hemma på fredag också trots att Mio fyller 1 då (då kommer mormor och morfar och moster från Östersund, så fullt hus i Solna). Kalaset är på lördag och då ansluter Selma och jag. 

Pluttan sover en stund till. Hon ramlade ur sängen igår för första gången. Och gjorde sig illa på något i soffan några timmar tidigare. Hon skrek till och kom hon springande till mig, och ville sitta i knäet. Blir hon rädd vill hon ju upp till mig, Gullefisen. 

Jag tror att det var benet hon åt på som gjorde henne illa, men jag har inte kollat munnen. Hon åt ju efteråt så det var förhoppningsvis något snabbt övergående. 

Jag är ledig från manus från i morgon och två veckor framåt, helt galet. Men semester har jag ju inte från resten av mina grejer. Moms är jobb och coaching är jobb, och jag har många coachingsamtal nästa vecka. Vi går ju mot slutet nu, och flera har inte haft det andra samtal som ingår i paketet de har köpt. 

Sista gruppcoachingen är i början av mars. 

Jag är rätt nöjd med det, har så mycket att göra framöver att jag behöver koncentrera mig fullt ut på det. Nytt manus ska skrivas och jag planerar att inte skjuta upp det en enda dag utan oförtrutet jobba framåt från den 1a april. Timingen med avslutningen av coachingen är därmed perfekt. Vi ska ha en återträff här hemma hos mig den 22a maj (tror jag att det var).

Jag lämnar Selma i Solna den 19, nästa helg alltså, och efter mina coachingsamtal den 20e ska jag åka till Jakobsberg och lämna in min lampa som behöver nya ledningar och därefter är jag helt jobbledig i alla fall i några dagar. Jag ska sätta upp gardinstänger och lite sånt, och när jag ändå är i Jakan, slinka in på Ikea och skaffa de stänger jag behöver. Och så ska jag träffa Simona. Det blir en bra dag i norrort!

Nu måste jag börja jobba, hejhej

Jag är så glad för det går superbra att jobba

på det här sättet med påfyllnad i varje kapitel. Plus att jag hinner redigera pyttelite till samtidigt.

Idag har jag lagt till det jag ska, flyttat fem dåtidskapitel, sett till att dagarna funkar så att tisdag kommer före onsdag och att alla kapitel har fått rätt numrering.

I morgon och på onsdag fortsätter jag lägga till ord.

Jag har aldrig tänkt på att jag kan göra så här, och kan tacka återbesöket på bröstcentrum för det eftersom jag jag ville få så mycket som möjligt gjort innan besöket.

Det ska bli min grej framöver: jobba mycket i början så att jag har tid över när det närmar sig deadline istället för att slita med vanlig redigering fram till jag ska lämna. 

Nu har jag bara korta snuttar kvar att jobba, nästa varv i 7 dagar, sedan korr i 7 dagar och därefter korr i 5, men det känns lugnt faktiskt

Nu tycker jag plötsligt att det har lossat. Den håller, minsann!

Idag har jag jobbat, servat bilen, promenerat korta turer med Selma, lagat mat, fått "ont" i magen, som i magkatarrkänning, tagit emot paket (Mios present), tagit emot mat från Ica, och ser nu Bridgerton nya säsongen en gång till i väntan på de sista fyra avsnitten som jag tror släpps den 26e februari. 

I morgon kommer mina nya resväskor. Jag har en som är bra, men den andra har hjul som skriker, så den har gjort sitt efter sex år och många resor extremt fullpackad. 

Jag köpte en man kan ha i kabinen och en stor vanlig väska. 

I natt vaknade jag mitt i en drom om att jag rensade.

Jag tror hemmet. Jag stod inför beslut om hur jag skulle gå tillväga och det vevade jag om och om igen i drömmen. 

Så somnade jag om, efter en kort kissuppgång, och fortsatte drömma om exakt samma sak.

Väldigt skönt att vara vaken, måste jag säga. 

Jag antar att det är manusdeadlinedrömmar. Det här manuset är för kort och sent igår räknade jag ut att om jag lägger till 60 ord i varje kapitel så växer det med de 4000 jag vill.  Det är fortfarande kort, men då blir det en bok på 300 sidor i alla fall.

Det har varit så mycket av uppmaningar att ta bort karaktärer, korta ned kapitel, etc, att trots att jag har skrivit nytt, och lagt till massor, så har det liksom inte hjälpt. 

Och nu har jag tre dagar på mig. Jag antar att jag inte kommer att hinna de där 60, men jag ska försöka se vad jag kan göra nu när jag ska gå tillbaka och flytta runt dåtidskapitel som just nu ligger fel.

Igår fick jag min dos av kärlek från Mio. Han sträcker direkt ut armarna mot mig när jag kommer. Igår kom han krypande på sina gipsade ben. På onsdag tar de bort det. ÄNTLIGEN! Han är otroligt aktiv, sitter inte stilla en sekund och vill upp på benen så nu tar han sig upp och står på gipset.

Han har varit sjuk, hög feber, och är inte riktigt frisk än, men var på ett strålande humör ändå. Det händer saker med honom varje vecka. Igår hade han hittat på nya ljud, nya glada skrik, som han inte hade förra veckan. Han pratar inte än, men det kommer ljud som liknar titta och där. Mam, pap säger han också men svårt att veta om han menar det man tror.

Som vanlig läste vi, och det tycker han är roligt i en liten stund. Redan när man öppnar dörren till skåpet där böckerna finns börjar han vifta entusiastiskt med armarna.

Vi åt middag, såg vi Mello och sedan åkte Selma och jag hem.

På fredag fyller Mio ett år och på lördag är det kalas. Då kommer mormor, morfar och moster från Östersund. 

Har beställt en liten resväska till honom. Jonathan älskade att bära och dra på grejer och packa upp och ned, och det kanske Mio också gör. Vi får väl se.

Typ så, en söndag när Selma fick ett ben INNAN frukost, pga slängde den lilla stumpen som fanns kvar från igår och när vi gick upp började hon leta efter den. 

UPDATE; Första 50 av 210 sidor med  50 ords påfyllnad i varje kapitel är avklarade, och det funkade idag. 

Nu har jag tre dagar på mig, onsdag eftermiddag måste jag lämna manus. Det ska gå!! Kämpa Hellberg!

Så idag. MIna kursare och jag i Bonnierhuset.

Så himla generöst att vi får vara där.

En mil istället för tre som det var förra gången (en väg från Farsta respektive Ingarö). 

Jag tar nog bilen. Måste eventuellt stanna till och handla på hemvägen och då är bilen bäst, för där sitter ju Selma ensam en stund utan problem. Det kan hända att vi åker förbi McDonald´s, det är störtmysigt tycker vi båda. Å andra sidan är det fredag och kanske fler än vi som tycker det. Det beror lite på exakt hur vrålhungrig man är vid 16-tiden. 

Annars är ju tunnelbana superduper, men bara inte just idag med liten hund och dator.

Däremot är jag sugen på att åka in till stan med Selma under min ledighet, det är ju mysigt att promenera där lite. 

I helgen sedan är det bara jobb och fullt ställ mot manusleverans nästa vecka. Det är många som ska läsa då: förläggare, två agenter och en redaktör. PUST. 

Sedan ska Lena jobba med det i två veckor och därefter får jag EN vecka. Det är lite konstig fördelning men det är inget att göra åt.

Aldrig mer, säger jag om så här kort tid som jag har haft nu och får när man också tar bort en av mina två korrveckor. Om vi inte kan få till det framöver måste jag fundera på hur jag ska göra.

Min härliga sista redigeringsomgång, den jag älskar mest, blir det inget av med den här gången. 

Om manuset blir lidande? Hoppas inte, men jag är inte lika säker som jag brukar.

Men jag har hört fler som jobbar med extremt tajta deadlines och en stressad författare är inte en lika bra författare, skulle jag säga.

Problemet är ju att redaktörer (särskilt frilansarna) har fler uppdrag och om det krockar det minsta blir det ju problem. 

En trött tjej som stannade i sängen när jag gick upp klockan 6. Hon hoppade ned själv (70 cm är högt för en plutta som henne) och kom till köket efter kanske 5 minuter. Det är första gången hon vill stanna i sängen här när jag gå upp. Kanske trodde hon bara att jag skulle på toa och när hon förstod att jag gjorde kaffe så kom hon.

Nu sover hon vidare i fönstret på kudden. Vi gör exakt likadant här som på Ingarö. Jag dricker kaffe i soffan och hon sover. 

Här har jag tv:n rakt framför mig, det gillar jag som tusan. 

I Solna har farmors hjärta hög feber så barnvakteriet i morgon är inställt. Istället ska jag åka dit och titta på Mello tillsammans med dem, om han är bättre då. 

Jag vet tinte varför jag inte sov fler timmar i natt,

6 är för lite, naturligtvis. Men jag gillar ju supertidiga morgnar och är gärna uppe tidigt och somnar tidigt (inte som igår, 23.00, det är för sent). Jag ska bara hålla mig vaken hela dagen. 

Så tre koppar kaffe senare sitter jag i kökssoffan och funderar på mitt kök. 

Mörk bild, förlåt. Här står mina kaffemaskiner (och micro), jag har ju ett par. Den stora till hela bönor håller jag på att lära mig, jag hittar inte riktigt rätt med den än (smakmässigt). Tyvärr är kapselkaffet än så länge överlägset.

I ärlighetens namn handlar det mesta om ekonomi. Jag har verkligen inte råd med vad som helst. 

JAJA. Jag kan fundera mer på det när mitt manus är skickat den 11e, för då har jag – och låt mig här lägga in en trumvirvel – TVÅ lediga veckor. TVÅ lediga veckor. HUUUR lyxigt?

Jag var manusledig senast i november, men då flyttade jag ju så jag vet i tusan om det räknas eftersom det mesta var stress och viss panik då.

Ledig för mig är att inte ha en enda sak på schemat, och det jag har de här två veckorna är två coachingsamtal. Dessutom ska Selma vara hos Jonathan från torsdag till måndag om två veckor. Då kan jag verkligen vara ledig, kolla kök, åka till Rom (alltså det ska jag inte men jag kan ju drömma om det) eller läsa en bok. 

Men det är efter den 11e.

Idag är det jobb jobb och jobb. Jag behöver gå i mål med mitt manus snart, för så fort det är gjort ska jag göra tillägg, flytta vissa grejer och annat smått och gott. 

Jag har också en coachingsamtal mellan 11 och 12. 

I morgon åker Selma och jag till stan och till coachinggrupperna. Hon får hänga med hela dagen, det går nog bra hoppas jag. Förhoppningsvis kan Jonathan ta henne över lunchen. 

Där har vi det. Torsdag 5e februari. Bra dag, så här långt!

Fortfarande lättad,

 men med tanke på att jag trots allt blev rätt upptagen med det här i ett par veckor så var det kanske skönt att jag inte fick besked om återsbesök tidigare. Hade det kommit mitt i den pressande perioden i november (jag gjorde min mammografi den 14e november och flyttade typ 10 dagar senare)  hade det nog blivit påfrestande. Nu kunde jag ändå i rätt lugn och ro, hantera det.

Men det är förstås en åthelvete för lång väntan på svar. Och man borde meddela att svar kan dröja betydligt längre än 2 veckor som står överallt. Det var ju inte bara jag, enligt dem jag har pratat med. Till och med läkaren sa igår, utan att jag behövde nämna det, att det hade tagit väldigt lång tid för mig att få besked. 

Men i ärlighets namn kom jag inte på det förrän i mitten av december när mitt liv lugnat ned sig,  och det var då jag påminde första gången och fick till svar att mina resultat inte var klara. Andra gången jag frågade fick jag höra att det inte fanns läkare nog.

Det sista sköterskan sa var "undersök dina bröst varje månad", och det är en påminnelse som jag gärna skickar vidare innan vi stänger bröstbutiken för den här gången.

Jag har tänkt mycket dem som inte får det här beskedet. Jag hoppas att de vet att i 9 fall av 10 överlever man numera en bröstcancer.

Nästa resa går till New York den 23e april. Jag ska se två, minst, teaterföreställningar (musikaler). Det känns som om jag först nu kan börja planera resan, även om världsläget (eller något annat) förstås fortfarande kan sätta käppar i hjulet.  

Förra året besökte jag FN, det var stort och väldigt berörande. Jag gick (med guidad grupp) lite med gråten i halsen hela tiden och vid ett par tillfällen fick jag gå åt sidan och släppa ut det. Min badge från besöket har fått följa med även till detta kylskåp. 

Jag har också ett bibblabesök inbokat, i Sollentuna. Tror att det är den 11e mars. Och jag ska till Åland, det ska bli kul. Tror 20e mars. Två dagar på båt då jag måste korrläsa, det krockade tyvärr. 

Annars tackar jag nej till massor den här våren, för jag hinner inte riktigt. Det viktiga i år är att direkt efter att jag har skickat bok 2 till tryck (typ sista mars), att börja på bok 3. Deadline sista juli. Fyra månaders skrivande. Och den här gången är mitt mål att skriva klart hela grundmanuset innan jag visar det för någon och för mig tar det längre tid att skriva en deckare än en feelgood som mer sitter i blodet. Eller i pulsen, kanske. 

Typ så, när Ica har levererat och jag ska äta någon form av frukost. Jag hinner öppna mina dokument innan vi ska ut på en promenad och handla hundmat till Selma. Hon får gå in i djuraffären men inte i resten av Farsta centrum. 

Tjohooo.

Många små OFARLIGA cystor

 i höger bröst. 

Att jag har cystor i min ålder (det är yngre kvinnor som får det annars) beror på mina hormonpreparat. Så jag slapp biopsin, och fick gå hem efter mammografi och ultraljud. 

FRISK och obeskrivligt tacksam! Mitt liv får fortsätta ett tag till, som det verkar, och jag är så förfärligt glad i mitt liv.

NU ska Selma och jag lägga oss i sängen och sova!

Vaknade 2, natten mot Dagen D, känns det som.

Kunde inte somna om, så jag gjorde en kopp kaffe, som blev två, åt en banan, kollade Grey´s och insåg att jag inte kunde somna om (vilket det ofta gör med den menyn mitt i natten, tro det eller ej), och nu sitter jag i soffan i köket, är svintrött och måste bara hålla ut.

Jag ska duscha och tvätta håret om någon timma, äta overnightoats som jag förberedde igår kväll, packa väska med plånbok (man måste ha leg), näsdukar eftersom hur det än blir så kommer jag att böla, telefon och lurar. 

Har köpt en väska second hand, som är så fin, men som luktar gammal garderob, om ni förstår vad jag menar. Tar gärna emot tips om hur man får bort det. 

I alla fall. 

Jag antar att jag behöver sätta på mig annat än mjukiskläder. Just nu lufsar jag runt i min morgonrock och har satt på alla extraelement för jag vill verkligen inte frysa efter duschen. Inte svettas heller, såklart, men hellre det än att frysa. Jag stänger av elementen när mina termometrar, har tre stycken, visar på 22 grader. Det är en perfekt temperatur. 

Eftersom det är trafik tänker jag åka i god tid, jag ska vara där 9.30 och hitta parkering och sånt innan. Det är inte långt till Söder härifrån, men det kan ju ändå vara stopp på vägen. 

Åsa has a plan. Jag lutar mig mot den.

Alltså, mitt lilla barnbarn.

Så glad när farmor kommer. Inte ett dugg blyg utan sträcker direkt ut armarna mot mig och ler med hela ansiktet.

Igår läste vi lite, det gör vi varje gång jag kommer. Men allra roligast är att bita i boken eller att riva sönder det som går att riva sönder. 

Nästa lördag (om livet fortfarande är sig likt då, peppar peppar, fick just en påminnelse om min tid på tisdag) ska jag passa honom när föräldrarna ska på konsert.

Han blir alldeles svettig, av sina gips. Resten av kvällen hade han bara blöja.

Jonathan tog så många fina bilder. 

Titta, så sött när Mio pekar med sitt lilla finger! Han har inte börjat prata än, men tittittiitttitititt betyder förmodligen titta.

Jobb idag, precis som igår och i morgon. 

Sedan jobb med manus onsdag och torsdag. På fredag träff men mina kursare på förlaget, och sedan har jag några dagar till på mig innan manus ska skickas in den 11e.

Min spottkörtel har läkt för den här gången, tjohooo. Åt massor av syrligt godis hos Jonathan igår och inte en enda känning fanns kvar. (Peppar peppar2.)

Gjorde alldeles för lite igår.

 I alla fall i manus. 

Istället lämnade jag en gråtande Selma, jag hörde henne tills jag gick in i hissen, och tog bilen till Farsta och hämtade ut grejer som jag hade beställt.

När jag kom hem, satt hon i vardagsrummet och darrade. Om hon hade gjort det hela tiden, eller om det var skramlet från dörren utanför dörren (jag hade min kärra med mig) och att jag låste upp som gjorde henne rädd, vet jag inte. 

Bilden är tagen i hallen och hon satt precis på mattkanten därborta och darrade som ett asplöv. 

Det låg i alla fall en leksak i kökssoffan när jag kom in, och den låg inte där när jag åkte (tror jag).

Jag måste gå ut ibland, så är det ju bara. Hon får helt enkelt vänja sig. Lilla gumman. 

Hon har ju kliat sig lite, sedan jag kom hem från Kanarieöarna, eller kanske mer efter att hon klipptes förra lördagen. 

I alla fall: igår kände jag att hon har något på huden, som ett litet eksemutslag, eller vad det nu kan vara. Det är helt omöjligt att se genom hennes päls, men det känns så under mina fingrar. Jag vill inte peta för mycket, men är rätt säker på att det är den som kliar. Jag får helt enkelt hålla koll. Det kan ju vara ett lite sår från klippningen, kanske? 

Typ så, denna fredag. I morgon är det Mello och Selma och jag ser det hemma hos Jonathan, Linnea och Mio. Hurra!

Såld soffa, och jag är mycket nöjd.

För pengarna har jag köpt ett ljust överdrag till soffan i vardagsrummet (exakt samma summa). Tror det blir så fint nu när våren är i antågande. Leveranstid typ 8 veckor. 

Torkställning istället för soffa. 6 kvm Känns så rymligt helt plötsligt.

De här gardinerna passar bättre någon annanstans. 

Jag behöver verkligen få upp gardiner nu, särskilt i sovrummet. Inte för att det är ljust än, men ni vet hur det är, det går fort när det väl börjar. Jag har gardingstång och hållare hemma, det ska bara skruvas upp för dagens lösning är inte bra nog. 

Hade tänkt att ta tag igår, men då var jag på ett jävla humör och då ska man inte ha verktyg i händerna. Det enda som funkar då är att lägga sig ned och andas, och det gjorde jag.

Tror det utlöstes av att Selma hade kissat i lilla sovrummet på mattan där. (Och två dagar tidigare på mattan i vardagsrummet, ju). Det måste ha hänt mellan morgonens första och andra promenad. Det var ungefär tre timmar. Jag såg inte att hon gick mot dörren som hon brukar göra, men det kan hon ju ha gjort medan jag var i köket och fixade med något.

Hon dricker mer just nu, så det behöver jag ha koll på. 

Plus att hon gnider sig lite mot möbler, som om det kliar på kroppen, så det är också något jag behöver vara varsam på. 

Hundar kan tydligen bli allergiska mot protein, läste jag. Men jag petar ju i henne lite allt möjligt så det får jag sluta med. Nu blir det kött och grönsaker så får vi hoppas att det går över, vad det än är. Det kan ju också vara så att hon har kommit på att det är ett mysigt sätt att få lite kli när jag är upptagen av annat.

Det var hunden och humör. Idag är jag som vanligt igen. 

OCH jag ska redigera ytterligare 20 sidor. 

Stretet har sikte mot måndag, eftersom jag ska på mitt återbesök på bröstcentrum på tisdag. Har för mig att deadline är den 11e, så då har jag flera dagar sedan att pyssla med det.

Den 6e har vi stormöte på förlaget med mina coachinggrupper. Superkul. Vi hade det i våras och nu är det dags igen. Skrivpyssel, plus ett par presentation från två avdelningar i huset. Förra gången fick de lyssna på min förläggare Åsa samt Simona Ahrnstedt. Så himla uppskattat. 

Min firma bjuder på lunch och herregud vilket pyssel det är med sådant, bara det där att man måste bestämma innan vad man ska äta om man beställer ett stort bord. 

Men mina coachare är inga krångliga människor, det är jag som är det! 

Det ska i alla fall bli galet trevligt alltihop. Sedan ses vi online, packar ihop kursen och tar adjö. Eller på återseende. 

Vet ni att de allra flesta med mycket få undantag, faktiskt har skrivit ett bokmanus. Är inte det otroligt?

Jag är så imponerad!

Det var det, nu ska jag, tre koppar kaffe senare, gå ut med fröken Selma. 

Jag tänker på resor, denna morgon,

när jag vaknade av att jag var flygvärdinna men missade planet.

Jag har exakt noll lust att resa till något nytt ställe. Nej, förresten, kanske till någon Europeisk huvudstad en weekend om det inte blir krig ... Jag har till exempel aldrig varit i Madrid, Paris eller Wien. Inte i Rom heller. Inte Amsterdam eller Reykjavik. Det skulle jag kunna tänka mig.

Men har ingen som helst längtan till Asien, Afrika, Oceanien, Sydamerika eller någon av polerna. Jag hoppas att jag aldrig kommer att skriva om det så att jag behöver åka dit och göra research. 

Nästa bokade skrivresa är ju till New York, vi får väl se om jag kommer iväg eller inte. Det är i alla fall om prick 3 månader i så fall. 

Igår la jag ut min knallrosa soffa till försäljning och fick genast intresserade ... som lika snabbt hoppade av. Nu har jag någon som vill pruta, som jag sa nej till eftersom jag ändå säljer den så billigt.  Vill ingen ha den kommer jag att spara klädseln (som är ny) till min andra soffa och göra mig av med stommen (som inte är ny). 

Att göra mig av med den istället för garderoben är svinsmart. Då får jag ett helt garderobs/förvaringsrum. När soffan är borta finns det ju plats för en garderob till, typ. Jag skulle vilja samla på mig lite "om kriget kommer"-grejer. Har noll sådana just nu. Det skulle jag ju kunna ha i ett skåp i det rosa rummet. 

Och "om kriget kommer", har jag också gjort en plan för Selma och mig. Hon får inte vara i vanliga skyddsrum, så vi kommer att ta oss till Farsta strand och tunnelbanan. Det tar 20 minuter att gå dit härifrån. Lillskruttan. Jag skulle aldrig kunna lämna henne bakom mig och själv fly till ett skyddsrum. 

Där har vi dagens lite svängiga inlägg. Jag skyller det på drömmen. 

Men alltså! 

PUSS

Måndag.

Första dagen på en vecka där jag har NOLL inbokat. NOLL! Det är fantastiskt! Känns som en ocean av redigeringstid. Det är också farligt för släpper man taget om dagen så går den bara. Börjar jag pyssla, så ska hunden ut, jag måste äta, sängen behöver bäddas, en soffa vridas på, en tvätt hängas upp, en diskmaskin tömmas, mer mat, fler promenader och sedan är dagen slut.

Fröken Selma tyckte igår att det var en bra idé att kissa på min ko-matta. Vi lekte och plötsligt satte hon sig bara och kissade. Massor. Den rann på både matta och golv, dryga tre timmar efter att hon hade varit ute. 

Vad lär jag mig om det? Inte mycket. Hon är svinduktig på att gå till dörren när hon vill gå ut, men den här gången lekte vi och hon tyckte nog att det var för kul för att avbryta. 

Jo, jag lärde mig att leka när vi kommer in, och ha bättre koll på när vi var ute senast. 

Snuttan. Jag blev arg och hon flög in under soffan och gömde sig, pga hatar när jag blir arg. Men sedan öppnade jag kylskåpsdörren och då kom hon förstås fram igen eftersom mat trumfar arg, alla dagar i veckan. 

Typ så, när jag mentalt förbereder mig på att få besked på andra mammografin nästa vecka. 

Jag har i mitt huvudet redan rakat av mig håret och fått veta att det är allvarligt men inte en dödsdom. Det är så jag gör. Och det är det enda jag kan göra, ju, preparera mig mentalt för det värsta. Inte oroa mig, det är sådan skillnad på preppa och oroa sig. Jag är inte orolig, inte än i alla fall.

Oron är ett evigt bollande, känns det som. Prepp leder fram till något. Ett beslut om att så här kommer jag att göra. Det är det enda som ligger i mina händer, ju. 

Jag vet inte ens om man får något besked då, men kanske att man får veta om det är en cancer eller inte,  men hur allvarlig den i så fall är kanske man får veta först när man opererats eller efter en biopsi? Biopsi, säkert. 

Man kan väl också se om en tumör eventuellt har växt sedan förra mammografin den 14 november.

Och för er som inte har läst förra inlägget om det, så pratar jag bara om det här, inte på Instagram. Inte än, i alla fall. 

Nu ska vi snart gå ut för första gången idag och sedan börjar jag jobba. Tjohooo!

Min monsterväxt står i köket, vid Selmas leksaker. 

Jag var ju hos en granne häromsistens och hennes kök var så himla fint. Men jag har inte hjärta att ändra något här, mer än själva skåpdelen. Där jag har Selmas lilla soffa hade hon en arbetsbänk. Hennes kök såg dubbelt så stort ut som mitt, tack vare det. 

JAJA, jag behöver ju något att fantisera om framåt också. 

Vi får se vad det blir av det här. 

Bänk och kakel, vet jag ju att jag måste byta, och resten får vi se. 

Den här vyn är en favvis. Jag har sagt det förr, här kommer det igen: jag ÄLSKAR min stora tv där borta. Vad kan det vara dit, sju meter kanske? Jag kan utan problem läsa text etc utan glasögon. (Jag ser bra på långt håll.)

Tjugo sidor om dagen är målet,

 om jag vill vara klar den 2a februari med grovgörat. Idag funkade det i alla fall. Tricket är ju som vanligt att komma igång tidigt.

Idag vaknade vi halv sju och efter första korta promenaden halv åtta, började jag jobba. Sedan pratade jag med kompis ett tag, tog en promenad till djuraffären för att köpa nya ben (TILL HUNDEN!), väldigt bra att ha på lager, och sedan inledde jag dagens andra pass. 

Nu ska jag sätta på ugnen. Den jälva spottkörteln bråka fortfarande och bara tanken på att jag kanske måste till vårdcentralen med den får mig att sucka tungt. Inte nu, känns det som. Låt mig få vara ifred i några dagar. 

Och äta känns mindre roligt tack vare det. Men jag är hungrig och det går först. 

Idag ska jag göra rotmos, minsann. Alltså på mitt sätt. Jag kokar en kålrot och en morot och mixar till mos. Jag kanske borde koka kycklingen också? 

Vi får se. Mat behöver jag i alla fall. 

Typ så, denna söndag när Selma sover i fåtöljen och jag jobbar vid matbordet. 

Hon ser så liten ut nu när hon är nyklippt.

Jag ska rensa väskorna från resan. I morgon. Idag orkar jag verkligen inte.

Home sweet home!

Fick just klart besked från förläggare om att också nästa Kostermordsbok blir huvudbok hos Bonniers bokklubb och det är jag ju fantastiskt glad över. Jag misstänkte det, för sälj hade hintat vid tillfälle, men inte fått det bekräftat från Åsa (som min förläggare heter.)

Ny tidsplan, man kapar en vecka korrläsning (som jag ju anser är min sista redigeringsomgång) och tempot blir väldigt högt fram till tryck i slutet av mars. Men det känns ändå superbra och jag är inte stressad av det, bara att jag har extremt fullt upp fram till dess.

Selma blev så glad när jag hämtade henne, pluttan, och hon skuttade in i lägenheten, hittade ett ben, och la sig direkt i soffan och tuggade på det.

Sedan bäddade jag ned oss och vi somnade nog typ 23.30 och vaknade 8.

Hemresan gick superbra och jag hade sällskap av två väldigt trevliga killar i min ålder, från Norrtäljetrakten. Vi babblade och först när det var en timma kvar kände jag mig färdig med stolen och flygplanet. Då hade min rumpa fått nog. 

Men sen tog det bara 20 minuter att få väskan och jag var förberedd på att det skulle ta mycket längre tid. 

Idag ska egentligen bilen på service, men det är bara vad jag tror, för jag har inte fått någon bekräftelse, har letat precis överallt. Jag har också mejlat verkstaden från Kanarieöarna och frågat (jag kunde ju inte ringa) och inte fått svar, så vet ni, Åsa som aldrig skiter i något, är helt VILD och  SKITER I DET IDAG trots att jag tror att telefonen funkar nu. 

Selma och jag ska vara hemma, jobba, ta emot mat, promenera, hämta in resväskan från bilen, börja tvätta lite och MYSA! 

I morgon blir det jobb på eftermiddagen (som funkar super när jag redigerar) för då ska Selna klippas och under tiden ska jag träffa Mio en stund. Jonathan följer med och lämnar in henne (eftersom hon gråter och det står inte jag ut med) och när hon klipps kör jag honom hem och passar på att träffa Mio. Perfekt plan!

När jag kom hem var det 18 grader här hemma och jag ska se till att någon kommer och tätar mina fönster, för 20 grader är väl mer rimligt. Så länge kör jag med mina extra element som gjorde att jag hade 4 gånger högre förbrukning i december än jag hade på Ingarö förra året. Lägenheterna har samma storlek, samma utrustning. Mina tre värmekällor gick ju mest hela tiden då. 

Men så var det någon som sa på Instagram att det var härligt med värme och att i hennes fall fick det kosta lite och då tänkte jag att det ju var dumt att inte ha det så mysigt som det är med värme, bara för att det kostar lite mer i några månader. Jag har ju råd, just nu i alla fall. Tack och lov.

Så idag ska jag dra igång alla tre! MYS, jag behöver MYS!

Mer mys: att se de två På spåret som man inte kunde göra på Gran Canaria. (Rättigheter begränsade vad man kunde se på Svt utomlands.)

Minns inte om jag har skrivit här om att jag har fått en spott-sten som gör att så fort jag äter så svullnar en spottkörtel. Det har jag varit med om så många gånger tidigare, men den här gången sitter den tydligen lite mer fast. 

Den svullnar särskilt om man äter något syrligt, för det är då spottproduktionen kommer igång och stenen sitter i vägen för spottet att komma ut ur körteln. Man ska suga på en citron men då det gör ont när den är svullen, är ju inte det så mysigt. Jag försöker också massera, det har funkat förut, men inte så bra den här gången verkar det som.

JAJA, om det inte går över den här veckan får jag väl åka till vårdcentralen och be någon om hjälp att få bort den. 

Här är omslag till bok 2. Som alltid visar jag det här först!

Utgivning 4e maj

Till något helt annat som inte en människa utom jag bryr mig om, men min dagbok ju!

Från och med nu, idag, gör jag omtag med kosten: ingen frukost (istället tidig lunch) och inget socker. Jag vet ju hur bra jag mår av att äta så. Det är inte så roligt, men för mig är det bra. Min psoriasis gillart, min mage gillart och mina kläder gillart.  

Solat klart.

Nu ska jag redigera några sidor, äta middag och sedan packa ihop. Jag tänker åka tidigt, taxi, till flygplatsen i morgon och sätta mig där och fortsätta jobba. Landar i Stockholm 19.40.

Som ni vet är detta min dagbok som ni har fått tillträde till, och jag vore tacksam om ingen säger något om följande på instagram (om ni råkar följa mig där också). 

Jag har fått besked på min mammografi och har blivit kallad till fortsatta undersökningar.

Beskedet kom digitalt igår och först fick jag en tid den 6e februari, men idag kunde jag få en tid den 3e.

Jag gjorde min mammografi den 14 NOVEMBER. 

Enligt personen jag pratade med idag så tar det just nu så lång tid för oss som blir återkallade, alltså inte bara för mig. Bilderna ska granskas av flera personer och om sådana inte finns tillgängliga så dröjer beskeden. 

Har man något aggressivt i bröstet är (nästan) tre månader en väldigt lång tid. Ungefär 20% får besked om att de har en cancer efter att ha blivit tillbakakallade. 

I alla fall: jag redigerar på, jag kan inte göra så mycket åt situationen, men jag vill ha kommit väldigt långt i redigeringen OM det skulle visa sig att jag är sjuk. Då kanske jag behöver bryta ihop ett par dagar innan jag tar nya tag och då är det finemang om redigeringen är på bana. 

Så.

Jag är lite orolig, såklart, men har aldrig trott att jag inte kan drabbas med tanke på hur många vänner jag har som har fått cancer. 

Är det min tur, så är det. 

För övrigt har jag fört en kamp med min telefon ju, och än är det inte löst. Samtal kopplas bort, och jag har verkligen gjort allt. Tagit ut simkort, startat om, bytt operatör (som automatiskt byter tillbaka). 

Jag får kolla det mer när jag kommer hem där jag antar att telefonen beter sig som vanligt igen, det vill säga att jag kan ringa och prata med 3. 

Typ så. Bra två veckor, jag har fått fräknar och fått gå i shorts. Bara en sådan sak ger energi, ju. Jag ser fram emot att komma hem till Sjunde himlen och fortsätta jobba och pyssla, med Selma vid min sida.

Nu ska jag beställa mat online som levereras fredag eftermiddag. 

Nu har de gipsat om båda benen

så gipset når upp till ljumskarna. Lilla hjärtat. De skickade en film till mig där han försöker krypa ändå. Hoppas att jag kan prata med honom senare. 

Måndag är snart över och återstår gör tisdag och onsdag. Fortfarande sol varje dag, helt otroligt, för trots att rapporterna säger att det ska regna som kommer en sådan liten skvätt att det omöjligtvis kan ses som regn, särskilt som solen skiner lika mycket ändå. 

Den här typen av grönska överallt gör verkligen något med mig. Jag bodde ju mitt i skogen på Ingarö med det var en helt annat typ av grönt som jag var likgiltig inför.

I morgon kväll ska jag äta middag med en författarkompis som bor här. Ska bli kul. Vi känner inte varandra väl men har stött ihop några gånger. Han skriver hårdkokta spänningsromaner och det ska bli kul att höra lite om det. 

Men först i morgon börjar jag redigera igen, det är prio ett. Och jag ska redigera på onsdag. Torsdag också, om jag hinner lite på flygplatsen kanske. Och kanske på hemresan om jag är vaken nog.

Jag kommer att hämta Selma på hemvägen från flygplatsen, vi landar typ 19.30 och bagaget kan ju ta evigheter, men vill ändå hämta henne. 

På fredag har jag servicetid för bilen, men måste också jobba, för nu har jag inte en enda ledig dag på tre veckor, utom den 6e februari då jag har kursträff på Bonniers. 

Den 13 februari fyller vår Mio ett år. Älsklingen, som vi tycker om honom. Han leker med Selma nu, och det verkar som om hon förstår att han inte riktigt kan leka som vuxna än. Han håller fram hennes leksak, hon tar hon tag i andra änden och så drar de åt olika håll. 

Hon morrar till om han drar henne i svansen men det får man ju förstå och passa honom så att han inte gör. 

Det  var det, måndag, efter jobb och sol! Mer sol idag, får väl se om jag har blivit röd alls. 

Jag vet inte riktigt vad som är fel,

 men min telefon är helt hopplös att ringa från, den bara kopplar bort samtalen. Ibland hinner någon svara, men oftast går det bara fram en signal sedan kopplas samtalen ned. 

JAJA.

Jonathan kan jag prata med på Facetime, men det kan jag inte med till exempel mamma. Jag ska starta om den igen så får vi se, men hade ett jobbsamtal i morse och det gick inte att ha via telefonen. 

Idag hoppas jag mest att gipset ska sitta kvar på mios fötter, så att de klarar sig till i morgon då han ska gipsas om på riktigt.

Och jag hann inte ens publicerad det här innan det har åkt av igen. Fy, stackars stackars Mio och Linnea :(

Här är det molnigt och jag ska jobba. 

Idag åkte gipset av på andra foten,

så nu har han ett provisoriskt över knäet, som också kan åka av men det finns ingen som kan göra det bättre på barnakuten förrän på måndag. Det är tur att de bor så nära Karolinska, när de måste åka så ofta. 

Och de måste ju ta taxi med tanke på att hans fot inte får stöta emot något när den inte är gipsad. De andra gångerna har han inte haft kläder på sig så de lindade in honom i en filt så att han inte skulle frysa i -10. 

Lilla hjärtat, han som lärde sig ta sig fram så bra med gipsen han hade nu. 

Vi ska höras när han vaknar, det är ju roligt att se honom på Facetime. 

Har inte så mycket mer att berätta. Dagarna här ser exakt likadana ut. Jag äter frukost, jobbar, går ut, äter lunch, jobbar, slappar, äter middag, lägger mig. 

Det här blåste över rätt snabbt idag. Av någon anledning blir jag inte direkt brun och verkligen inte röd. Jag vet inte varför. Får väl sola längre, liiite röd är bra för mitt psoriasis. 

Frukost: grönsaker, meloner och bacon.

Och så har även det provisoriska gipset de fick i morse åkt av!!

Nu har vi "pratat", medan de förberedde sig för att ännu en gång åka till sjukhuset.  Vi har klappat händer och lekt tittut. 

Han har så långt hår att han har fått en tofs, lilla älsklingen. 

Att ha det så här, med som nu, flera gipsbyten i veckan, ibland 2 på en dag, går ju inte i en förlängning förstås, så är det ju. Det har inte ens gått en vecka av de fyra han ska vara gipsad.

Först 2 veckor och sedan ytterligare 2.

Och då blir det kanske vanligt gips, det vill säga sådan som ska sågas upp. Det vill man ju inte med ett så litet barn, tydligen. 

Om någon kan hjälpa dem mer nu är i morse vet jag inte, men skyddslös kan han foten inte vara eftersom han har det det stiftet som sticker ut genom tån. Tänk den smärtan om han stöter emot något, eller fastnar med den lilla kroken som sitter längst ut på stiftet

Pluttisen.

Jag tycker så synd om dem. Det är Linnea som åker med honom, tror att hon vill det och så är Jonathan hemma med Selma. Det får bara vara en förälder med på sjukhuset. När han opererades fick ju Jonathan åka hem så fort operationen startat och sedan komma tillbaka när de talade med läkaren efteråt, innan Mio skrevs ut.

Min lilla familj. Jag är så himla rädd om den.

I vår börjar Mio förskola, och då skulle det vara mysigt att hämta honom en gång i veckan. 

Så TVÅ gånger igår

 åkte gipset av ena foten. 

Först på förmiddagen, ilfart till sjukhuset och nytt gips, sedan hände det i sängen igen sent igår kväll. Ny ilfart, men då fick han inget nytt gips pga ingen kirurg tillgänglig så de packade in foten i bandage, och så  fick Linnea åka in i morse igen. Nu har han gips över knäet istället för på halva vaden. Plutten.

Men jag har pratat med honom idag också och han är vid gott mod. 

Det är föräldrarna som tycker att det är jobbigast tror jag, för de kan inte släppa honom ur sikte en sekund.

Han försöker dra sig upp, kan inte riktigt förstå att han inte kan det längre, det är svårt att vända sig från sittande till krypande (krypa kan han fortfarande) så de måste hela tiden sitta med honom så att han inte slår sig. Han är ju otroligt nyfiken och är liksom hela tiden igång med något. 

Lilla hjärtat. Sån jäkla otur att operationen var exakt när jag är bortrest. Det hade jag ju inte en aning om när jag beställde resan. Men tur att Jonathan är pappaledig, i alla fall.

Klockan är 17, jag ska ta en liten promenad innan jag går och äter. Manus är skickat i alla fall och i morgon tar jag tag i de andra arbetsuppgifterna. En vecka kvar. 

Dag fem.

har knappt börjat. Jag dricker fortfarande en kopp kaffe i sängen.

Igår gjorde Mio samma operation som Jonathan också gjorde som liten. Båda har en ärfligt polydaktyli, som gör att de föds med för många tår och fingrar (precis som alla andra män på Mios farfars sida, även om Jonathan och Mio är först med att också få extra tår), och det tar man bort när de är i den här åldern (Mio är elva månader just idag och hans pappa var två månader yngre.)  De ska ju börja gå, ha skor etc nu. 

Mios extra fingar togs bort i lokabedövning när han var 5 månader och igår togs tårna bort, en betydligt mer avancerad operation och nu har han båda fötterna i gips  och ska ha det i 4 veckor. Plutten. 

Jonathan hade 13 tår, den 13e satt på lilltån, men Mio hade "bara" hade 12. 

Så igår jobbade jag men hade inte riktigt huvudet med mig eftersom jag visste vad som var på gång hemma, men det tar jag igen idag. 

Jag skickade i alla fall det jag hade gjort till Lena som var nöjd och sa "fortsätt precis på samma sätt." Så tre kapitel kvar, kanske. Vi får se. Ska äta frukost strax och sedan sätta mig i receptionen igen, jag jobbar väldigt bra där. 

Typ så, tisdag v 1 (min v 1 här alltså). 

Så, update. 

Mios GIPS åkte av foten på morgonen, bara gled av. Och där var operationssåret helt öppet, en gasbinda täckte  vissa delar, som mellan tårna, men han hade ett stift som stack rakt ut från två centimer ur tån och hela operationsärret låg ju öppet (har fått se bild).

Tack och lov hade han fått värkmedicin en stund tidigare, och de trodde inte att han ont. 

Hur kan ett gips glida av? Har foten varit så svullen efter operationen när de gipsade och smalnade av under natten? I don´t know. 

Plutten. 

Dag 4 på skrivresan

gjorde jag det jag skulle och lite till, och i morgon ska det bli klart är tanken. Vi får se. 

Idag tog bränslet däremot slut på eftermiddagen efter att ha ätit en massa glass. Jag var tvungen (!) att äta upp allt för jag har ingen frys och bara en stycken veganglass gick inte att köpa.

Kallt på morgonen, varmt och skönt på eftermiddagen. 

Har gått 7300 steg inklusive minst 72 + 72 + 72 + 35 trappsteg. Jag har jobbat på rummet och i receptionen. Solat i 1 timma och 30 minuter. 

På väg till frukosten i morse.

Alltså stöp jag av sockerkoma vid 16-tiden, och när jag vaknade en timma senare orkade jag inte gå och äta middag. Istället åt jag en banan, ett paket skinka och en apelsin, och ska borsta tänderna och somna tidigt. Hade tänkt duscha och tvätta håret men av det blev det inget heller.

Ny dag i morgon, jag får väl ta den där hårtvätten då istället.

Så märkligt

att bilder inte publiceras. Jag ska se om de jag har på datorn kanske kan gå in.

Från dagens lunchställe.

för att komma ihåg vilka rum jag ska önska ett annat år.

Gårdagens goda lunch

Det verkade ju funka i alla fall.

Här är jag just nu inne i allt jobb som ska göras. Jag har den här förmiddagen varit förvirrad, bollat med Simona och kommit ut på andra sidan. Tack gode gud för skrivvänner som är idésprutor!

Solade gjorde jag i exakt en timma och 10 minuter innan lunchen. Lite i taget, är tanken. UV-strålningen här ligger på 4 så det är inte så stark sol, utan rätt lagom. Till sist kanske jag är ute i två timmar. 

Så dagens första pass ägnade jag åt grubbel och bollande och nu är det hög tid att börja om, för det är exakt det jag ska göra. Stryka 90% och skriva nytt (i bakåtkapitlen). Duger det inte så duger det inte. 

Jag sitter i sängen. I morse i foajén, därefter på balkongen (men där är för mycket sol nu, det går inte). Antar att en städare är på väg. Igår satte jag upp stör inte, men idag kan de få komma in, de vill ju gärna det i alla fall. Jag behöver verkligen ingen städning, men det är ju bra om de fyller på kaffekapslar och kanske tar bort skräp, men bädda behöver de inte göra. 

Igår fick jag massage (jag tycker att TOG massage låter skitkonstigt, men fick kanske inte är bättre?) I alla fall. Hon knånade min rygg stenhårt med både händer och armbågar (tror jag). Ska KÖPA mig en omgång till innan jag åker härifrån.

Och så gick jag i trapper. 4 ggr 72 trappsteg (bara uppåt, nedåt räknar jag inte) plus 70 i matsalen (2 x 35). Det blir 358 trappsteg. Idag tog jag hissen en gång, men jag har fått uppför 72+35 än så länge. Det blir ju i alla fall minst 144+35 till innan dagen är över. Trappträning är ju asbra, ju. 

Igår gick jag totalt 10 tusen steg. Får se ifall det blir en promenad senare. Jag ska leverera det här jag jobbar med nu senast den 12e till Lena. Så jag har två dagar till på mig. 

Alltså har jag inte tid att blogga. När städaren kommer flyttar jag till receptionen igen.