Söndag.

Vi har varit vakna sedan 5.50, i alla fall jag. Selma somnade om i fönstret på sin kudde på gröna soffans rygg. 

Jag drömde att jag var fattig och tvungen att skaffa mig ett heltidsjobb, och att jag blev erbjuden en tjänst på biologavdelningen (vad är ens det?) på mitt gamla jobb på Kraft foods där jag av någon anledning befann mig i drömmen. Måste säga att det var skönt att vakna. 

Selma sover så gott på sin kudde. Det känns så viktigt att jag hittar titta-ut-platser till henne i nya lägenheten också. Det, samt gå-och-gömma-sig-platser. Här ligger hon gärna också under gröna soffan i köket. Tror att golvet är svalare där på parketten. Hon ligger också under den vita fåtöljen, från samma Ektorpserie från Ikea, i röda rummet. Och i fönstret i röda rummet. 

Hos Jonathan och Linnea kan hon varken gömma sig under något eller titta ut, jag antar att det är en del i att hon trivs så bra här. 

Men det är förstås sluttittat mellan spjälorna på balkongen. Och slutskällt, när hon lite från ovan ser hur någon har mage att beträda hennes gata. 

Igår kväll, vid 20-tiden, skulle vi ta sista promenaden och träffade en granne som skulle gå Ingaröspåret med sin hund. 

Jag berättade att det för ett par dagar sedan stod en älg på spåret men om Selma och jag gick med henne och hennes hund, vågade vi nog gå med en liten bit. 

Vi hann knappt upp på spåret (20 meter ovanför husområdet) innan vi mötte ett grannpar som berättade att lite längre bort på spåret stod en älg. Förmodligen samma fjolårskalv som har setts här flera gånger senaste veckan. 

Så det blir inget spår, absolut inte det korta varvet ovanför husen (kanske 600 meter?), och absolut inte det längre på 2,5 km. 

Adjö, skogen, det var roligt så länge det varade. 

Ingaröspåret går till vänster i skogen, strax bakom de röda villorna. Vi bor i ett av husen i mittenområdet. När skolan i Brunn (som samhället heter) drar igång är det alltid massor av barn i skogen, de kanske skrämmer bort älgen. 

Ser nu på bilden att husen ser annorlunda ut på den här som nog bara är en projektbild, som om det finns ytterligare en vindsvåning med terasser. Det gör det inte. Två våningar med en bedrövlig trappa och ingen hiss.

Tyvärr är det nästan nödvändigt att på ett eller annat sätt i alla fall gå i utkanten av skogen här, det finns inga andra ställen att gå. 

Vi går i villaområdet, det känns säkrast. Det ligger på andra sidan skogen, så man måste gå igenom cirka 100 meter, och det var exakt där älgen stod igår. 

Men den flyttar ju runt, säger ni. Well, I beg to differ. Den här verkar ha hittat sin plats på jorden. Nu har den rört sig i en cirkel på typ 30 meter när folk har sett den, olika dagar. 

Det var dagens meddelande. Jag har nu exakt TRE dagar på mig till mitt manus, 

I dag, hela dagen. 

I morgon, 1/2 dag, innan middag på stan med Solnafamiljen (Jonathan fyller år på tisdag och Selma och jag åker tidigare till stan vid 14 för att köpa present). Selma följer med dem hem efteråt.

Tisdag, tvätta bil, hämta däck, mäta lägenheten i Farsta. Noll jobb.

Onsdag, lämna bil, hämta ny, hämta Selma, träffa Mio, noll jobb.

Torsdag och fredag, 100% jobb. Lämna fredag kväll (det är sagt den 15e, jag TOLKAR det som kväll, pga behöver den tiden.)

Fokus är att komma igenom det jag har skrivit och sedan har en litet synopsis för framåt. 

Det här tar TID, mina vänner! 

Men jag har gott om sådan framöver, hoppas bara att min lilla bollplanksgrupp förstår det också, så att inte de förväntar sig storverk den här redigeringesomgången. 

Nu kör vi!

Hur fint?

Men alltså, hur fint? Jag älskar den här rosa/roströda färgen ihop med gröna lister och dörrar. Det är bara färg. Om man inte gillar går det att måla över, ju! Eftersom jag tänker bo kvar i nya lägenheten räknar jag med att jag kommer att göra om många gånger. HURRA!

Jag har duschat och tvättat håret. Senast jag tvättade det var på Cypern för åtta dagar sedan. Jag har inte ens borstat det sedan dess, för borsten låg kvar i badväskan jag packade alla badrumsgrejer i.

Nu är det lätt och fluffigt igen i några dagar.

Nu ska vi ta en promenad, inte i skogen då såklart, inte ens sista sträckan eftersom den här älgen som sågs igår verkar flytta sig runt strax utanför vårt område.

Efteråt:

Slängde också in Selma i duschen, varpå mitt fluff genast la sig platt pga svettades som en gris när jag tvättade henne.

Jaja, nu är vi båda väldigt rena, i alla fall.

Har inte kommit igång än,

 men det kommer jag att göra så småningom. Vaknade 4 av någon anledning, tror att Selma fick för sig att hon ville ligga PÅ mig och det funkar ju inte för mig alls. 

Jag är stel idag igen, om det är för att jag tar hänsyn till henne i sömnen vet jag inte, men jag var inte ett dugg stel när jag hade sovit på Cypern och jag tänkte på att den sängen var rätt hård (men bekväm). Jag hade en rätt hög kudde i den. 

Min säng är väldigt mjuk, vet inte om det påverkar, men den är ju av galet hög kvalitet och ska anpassa sig efter kroppen. Den enda kudden som är skön i den rätt låg.

Och jag älskar att man kan höga ryggdelen, jag gör det varenda kväll när jag har lagt mig för att titta på tv. 

Jag har köpt en ny bäddmadrass på rean nu, eftersom min knöl på ryggen som sprack totalt har förstört den förra, men ska inte använda den förrän jag flyttar. Får se om den är lite hårdare än den jag har nu. 

När vi var ute på vår korta morgonpromenad mötte vi en granne som hade gått bakom husen på joggingspåret där de flesta av oss går med hundarna, och mitt på spåret stod en älg, så där gå vi inte idag. Vi kommer att korsa det, inte mer. 

En annan granne, med man och hund, blev jagade på spåret av en fjolårskalv tidigare i sommar. 

Men Selma vill inte gå på spåret i skogen, vi gick där i förrgår med grannen, men jag fick bära och dra i kopplet för att få henne framåt. Stigar tycker hon om, men inte den där grusvägen. Och stigar tycker jag är läskiga pga ormar, så det blir promenad bland villorna. Det passar oss båda. 

Typ så när jag har bokat hela flytten plus städning. den 10e november packar de allt, flytten går den 11e och den 12e packar de upp och städar min gamla lägenhet, tjohej. De kommer att demontera och montera mina garderober, det har jag beställt.  

Älskar ju utseendet på den här garderoben och håller tummarna för att den klarar ännu en flytt. 

Om nu bara HSB kunde godkänna mitt medlemskap i föreningen så är allt fix och klart. 

Jag antar att jag kan övernatta i lägenheten den 11 till 12e även om allt fortfarande är nedpackat, jag får helt enkelt packa en övernattningsväska. Alternativt bo en natt till på hotell (som jag behöver göra mellan den 10e och 11e), jag har en gratis övernattning att använda till det. 

Och så ska jag boka någon som kan borra upp tv och sånt småfix så fort jag har flyttat in. 

Det är inte dags att skriva en lista än, men snart så!

Tre månader kvar, det är bra det. Jag har en bok att skriva klart först. 

Plötsligt synkar inte bloggerappen i mobilen med Blogger på datorn (funkade inte igår heller), så jag kan inte lägga in bilder via telefonen. GRRRR. Jag löser det en annan dag!

Onsdag 6e augusti.

Igår fixade jag en hyrbil, i tre månader. Helt perfekt, ju, eftersom hösten innehåller så många resor för min del. Det är helt omöjligt att åka tåg när jag bor så här. 

Tre månaders leasing/hyra av Peugeot 5008 (som rymmer en hel skolklass, men det var den som fanns nu) kostar 5 999 per månad (betydligt billigare än att hyra av typ OK Q8), och med alla mina åtaganden i höst måste jag ha en bil, när jag ska fara land och rike runt. Första turen går till Strömstad den 20e augusti (då två pers från förlaget ska med) där jag ska ha en boklunch på Koster den 21 och sedan ska vi åka tillbaka till Stockholm direkt på efteråt. 

Sedan rullar det bara på med Bokmässan, Rimbo, Vansbro, Vårgårda, Gävle under hösten tills jag lämnar tillbaka bilen igen den 13 november då mitt schema är klart utom Gävle den 15e. Men då bor jag i Farsta och kan ta tunnelbanan till tåget!!

Tre månader är helt perfekt. Då har jag tid på mig att fundera på hur jag ska göra med bil framöver. Ska firman leasa, ska jag privatleasa, ska firman köpa en bil, ska jag köpa en bil? Ska jag skippa bil helt och hyra när det behövs? Jag bor ju trots allt vid tunnelbanan då. Köpa pytteliten bil, hyra stor när det behövs? 

Ni fattar. 

Idag är jag coach, precis som jag var igår, men jag hinner också klämma några sidor manus. Är hyfsat pigg ändå, och klarar nog att hålla mig vaken hela dagen.

Nu ska jag äta gröt och sedan börja jobba!

Sov ut igår,

 idag vaknade jag fem igen. Somnade 23. Så för få timmar för Åsapåsa. Men tar igen det efter mina coachingsamtal kl 11 och 13, och innan kursen ikväll. Annars kommer jag bara att sitta och gäspa, och det är inte roligt för någon. 

Att vara hemma igen är härligt och vädret är kasst (i alla fall inte stekhett) vilket är superskönt. Här har det regnat lite i natt, jag har satt på mig en tjocktröja så här på morgonkvisten, och luften är fräsch eftersom balkongdörr och ett par fönster har stått öppna i natt.

Ventilationen har känts bättre här än i min gamla lägenhet i Farsta. Nyproduktion blir ju tät, men den här känns ändå bättre.

I nya lägenheten, från 60-talet, vet jag inte när man bytte fönster, men det är sådana där äldre med krok. Och det finns både vädringsluckor på sidan och små fönster längst upp. Så fint, tycker jag. Hoppas att man inte behöver byta fönstren. 

Efter att ha löst en väldigt braig grej i manus igår, åkte Selma och jag och hälsade på Mio. 

Först fyller Selma 2 den 11e, Jonathan 31 den 12e och Mio 6 månader den 13e. 

För Selmas del var det lite för tidigt att komma tillbaka till Solna, hon hade ju just varit där, och när jag satt på golvet med bebisen trängde hon sig upp i mitt knä, inte en gång utan flera. Det var jobbigt för henne och jag tror eventuellt att hon var rädd för att jag skulle lämna henne där igen. 

Och Mio kände inte igen mig såklart, och för första gången blev han lite främlingsrädd, underläppen darrade när han tittade på mig. Plutten. 

Det gick över, tack och lov. 

Jag ska passa honom för första gången den 22a eller om det var 23e, när mamma och pappa ska på konsert. Det är i Solna, så blir det för mycket ledset får jag helt enkelt ringa hem dem. 

Typ så denna coachingdag. Manus blir det först på torsdag, även om jag hinner dutta lite i det idag också. 

Igår när jag parkerade kom en granne och sa att det lät förfärligt om min bil, som om det var något som skrapade någonstans. Suck. Jag ska ju lämna tillbaka den nästa vecka. Måste nog ringa bilfirman och höra vad jag ska göra. Jag har inte hört något själv, men så har jag ju inte dörrarna öppna när den är igång. 

Igår betaldes handpenningen, tjohej, om tre månader flyttar jag!

Jakten på tapeter och färger går vidare. Fast ibland undrar jag om jag inte bara ska ta med mig konceptet jag har här som är så fint, med den blommiga väggen. Inte det röda rummet, det är jag klar med, men väggen i matrummet. 

Jag har skickat efter lite tapetprover, vi får väl se hur de ser ut i dagsljus. 

När jag satte upp blomtapeten var det ju verkligen wow, det blev betydligt bättre än jag hade vågat hoppas. Det är ju den känslan jag är ute efter igen. 

Om en vecka får jag komma in och mäta, tjohooo!

Det är också då jag ska ta reda på om det finns förråd.

Framtida projekt: 

I helgen när jag tittade på ritningen insåg jag att det är full möjligt att bygga ut badrummet med ett litet tvättrum utanför i hallen. Ta bort två garderober, dra rör från toaletten så att jag får in tvättmaskin och tumlare, sätta upp två väggar och en dörr, är allt som behövs för att bygga ut typ 1,20 x 1,20. Där behövs inget kakel eller klinkers, egentligen. Jag vet inte vad man måste ha för tvättmaskinens skull, det får någon berätta för mig. Det skulle ge mig möjlighet att så småningom sätta in ett badkar och slänga ut duschkabinen som inte är så kul att ta över efter någon annan. Idag går det inte in ett badkar, för att en toppmatad gammal låg tvättmaskin står i vägen. 

När jag ser ritningen nu ser jag ju att man faktiskt kan stänga ingången till köket från hallen, det har jag sett att flera har gjort men inte tänkt på för egen del. Då kan tvättstugerummet bli ännu större. 

I hallen finns också en inbyggd större garderob och där skulle jag vilja riva en av väggarna så att jag får ingång till den direkt efter ytterdörren istället för att först gå in i lägenheten. Hallen direkt efter ytterdörren är så smal, och det finns inte plats till annat än en hatthylla (hatar hatthyllor, särskilt dem som inte göms bakom ett hörn). Jag vill inte se kläder från vardagsrummet. I gamla Farstalägenheten gjorde det mig tokig. 

 

Tror att det här är samma size som jag har nu. Jag vill sova vid fönstret så att Selma kan titta ut, som hon kan göra här. 

Här passar exakt ingenting för mig, så de här garderoberna måste bort. Jag kommer att behöva ha förvaring/garderober utmed den väggen som inte syns, men tror att min går in där. Jag behöver garderober i det lilla sovrummet också. Men de här är vrålfula på riktigt.

I det här rummet vill jag nog ha en bäddsoffa  och använda som tv-rum, som jag gör här på Ingarö. Jag tycker att det är mysigt. (PS. I alla fönster finns persienner, hurra!)

OM de som äger den nu inte kan flytta på garderoberna så får jag göra mig av med dem själv, på något sätt. Alternativ måla om dem och ställa dem utmed en annan vägg. Men ska jag ta med mina garderober får de som står där redan, inte plats. Möjligtvis i lilla sovrummet i så fall. 

JAJA. Det är allt utöver tapeter och färg. Nu ska jag dricka morgonens andra balja kaffe!

Hemma, tjohej!

 Allt är som det brukar vara. Selma sover vidare i köksfönstret och jag gäspar i soffan. Vaknade 5, eftersom klockan är 6 på Cypern, och det tar väl ett par dagar innan kroppen vänjer sig. Å andra sidan är 5 okej, om jag somnar 9, men det gör jag ju inte.

Summering mål: jo då, men jag nådde inte riktigt fram. Nu har jag två veckor på mig att gå igenom allt och fylla på det jag hinner framåt. Den här redigeringen är den kniviga. Det ska flyttas grejer, tas bort det som inte funkar och sedan fyllas på med nytt. Detta tar tid. Sådana redigeringar behövde jag ju aldrig göra när jag skrev feelgood. Det här är en annan grej. Så roligt och så svårt. Me like a lot!

Hemresan gick i alla fall finemang, vi fick vänta länge på gate och bagage, men det kom ju i alla fall, det var det viktiga.

Det överdrag som först Jonathan lagt över bilen, och som sedan blåst av (en väldigt  snäll människa satte på det igen och hörde av sig till mig om det på messenger) hade återigen blåst av och låg på backen bredvid bilen. Det var blött på golvet vid fönstret eftersom det regnade igår, men tack och lov inte mer än att det går att torka upp. Bilen startade, jag hämtade Selma och nu står den utanför mitt hus i 11 dagar till. Sedan ska den lämnas tillbaka och jag måste ha en ny av något slag. 

Så det är fokus, mina två kurser är fokus och mitt manus är fokus. När det är klart (deadline manus den 15e) så kan jag börja fundera på lägenheten och vad jag ska göra med denna lilla pärla. Fast jag funderar på det redan nu, såklart, men jag behöver ta exakt noll action.

Jag undrar om jag har en gammal flyttlista någonstans, ni vet en sådan där som säger vad som behöver göras (el, hemförsäkring etc). Går jag tillbaka i blogggen kan det säkert finnas massor här. 

Jag vet i alla fall en sak och det är att jag inte behöver rensa särskilt mycket. Det har jag redan gjort och möjligtvis kan jag dra ned på antalet böcker men inte så mycket mer. Hade jag flyttat till mindre hade jag förstås fått tänka om, men mest när det möbler. I nya saknas garderober, men det är ju ett litet problem. Det finns ett förråd, men har inte riktigt koll på det eftersom där står ett stort kassaskåp som ju tar massor av plats,

Igår åt jag tre ägg till frukost och om det hänger ihop med att mina tre fingrar sedan fick sprickor, vet jag inte, men jag vet att ägg, potatis och socker/godis går bort från och med idag. Nu är det slut på det roliga. 1. pga eksem 2. pga få på mig mina kläder igen.  

Den här tar man inga fingeravtryck på.

Ingen av dem, förresten

Den här har bråkat längst, började som en liten fläck förra sommaren, som sedan har brett ut sig över hela tummens övre bakdel. Inget fram.

Däremot har mitt psoriasis på kroppen blivit så mycket bättre, det är otroligt vad solen gör underverk. Hur mycket underverk den gör med fingertopparna vet jag inte, vi får se om matomläggning kan göra något. Jag har ätit väldigt mycket skit i två veckor. Det blir lätt så för mig när jag åker till Cypern. 

På Kanarieöarna går det bra, kanske för att det hotellets mat är så mycket bättre för mig att jag kan äta mig mätt på det som jag vet att jag tål. Buffén att välja från är enorm. På Cypern (i alla fall på hotellet där jag bor) dränker man gärna allt i sås.

Kvällspyssel i sängen, collage för att hitta rätt till nya lägenheten. Älskar ju min matta, så utgår nog från den igen. 

Hittade den här chili-röda kalkfärgen, åh, så snygg!

Fina Cypern, Tack för i år.

 

I morgon börjar jag jobba igen, idag tänker jag vara ledig och ta hand om all tvätt. Än så länge ser det ljuvligt molnigt ut, jag hoppas så att det håller i sig!

På måndag betalas handpenningen ut till säljaren, hurra! Tänk att jag får en lägenhet som jag kan tapetsera om hur ofta jag vill i, lägga in nya golv (som inte alls behövs, så fin parkett överallt), sätta in nytt handfat, BYGGA om ifall jag vill! 

Det är ju betydligt bättre än att hålla på att flytta för att få nytt.

Tjohooo!

Nu är varenda liten pluttiluttgrej klar.

Men inte medlemsskapet i HSB-föreningen. Hoppas verkligen att inte att det blir ett problem. 

På måndag betalar Nordea ut handpenning och den 2a oktober resten av lånet. Grattis till lägenheten, skrev de till mig idag. TJOHOOO!

Sedan ringde en bankman och ville ha möte om villkor (ränta och sånt) och om sparande och ta över pensionsfonder (vilket skulle resultera i lägre ränta).

Jag är totalt ovan vid sånt. 

I själ och hjärta är ju jag den där väldigt ensamma mamman som visserligen tjänade okej, men som på grund av det inte fick bostadsbidrag, alltid högsta tariffen på barnomsorg och kollon. En gång fick jag bostadsbidrag, men när året räknades samma visade det sig att jag hade tjänat för mycket (jag fick en bättre tjänst) och fick en saftig räkning på summan som skulle återbetalas. 

Jag hade aldrig en spänn över. Ibland låg jag efter, och eftersom det var så svårt att be om hjälp så gick det ofta för långt. 

Det där sitter kvar, som en skam över att inte riktigt klara sig själv. 

Så när någon, som nu Nordea, är så vänliga och glada, säger grattis och kom hit och prata, så är det ju en annan värld för mig. Jag är en viktig bankkund, helt plötsligt. (Viktig och viktig, men ni fattar, jag är värd att tala med i alla fall.) 

Plötsligt har jag lite över och kan betala en kontantinsats. HERREGUD. Bara den som har varit i min situation fattar. Det är så väldigt väldigt väldigt stort. Näst intill ofattbart med tanke på hur jag gick in i det här året och inte riktigt visste om jag skulle behöva öppna en städfirma eller inte. Nu behöver jag inte göra det, inte i år i alla fall. (Städfirman är min braiga backup, har alltid varit, tror att jag skulle trivas superbra med det.)

Förra gången jag köpte en lägenhet, 2005, lånade jag till rubbet. Inte ett öre behövdes kontant. Ett telefonsamtal, sedan var det klart. Det var betydligt enklare, måste jag säga. 

Nu törs jag planera allt. och än mer så när jag har mätt varenda centimeter den 12e augusti. Hurra för det!

Fram tills dess kollar jag tapeter och målarfärg. Jag såg att lister och sånt var lite slitet och skamfilat när jag var på visningen, men jag gillar det, faktiskt. Vi får väl se hur jag gör med målandet av dem.

Jag är klar med dagens jobb, började kl 6 och avslutade 9.45.

Sedan har jag solat och badat, facetajmat med mitt barnbarn, pratat med banken och ätit lunch. Nu ska jag kolla tapeter!

I övermorgon åker jag hem och hämtar Selma och träffar Mio. 

2,5 månad kvar, ungefär, på Ingarö. Jag har NOLL flyttångest, allt känns bara bara bara roligt!

 

28e juli,

dagen då jag köpte en lägenhet!

I alla fall skrev på alla avtal, i samarbete med sonen som företrädde mig därhemma. Jag har också pratat med Nordea två gånger, fyllt i fler papper, skickat köptekontrakt och allt sånt, så att Nordea kan betala ut handpenningen på 10% och sedan, den 2a oktober, betala resten när själva köpet görs och jag får tillträde.

Sedan ska man ju bli medlem i HSB också, och det gick lite automatiskt dit från mäklaren, och så fort jag finns i rullarna ska jag ansöka om medlemskap i föreningen. 

Tur att man kan göra så mycket digitalt nu för tiden. Visst fick Jonathan åka och signera i mitt ställe, och den äldre damen som sålde hade också en dotter som representerade henne, men ändå. Mycket har jag ju kunnat göra online. Nordea har varit suveräna, måste jag säga. Så trevliga och tillmötesgående. 

Det var den lilla rapporten från skrivstugan. Idag har jag bara mått bra, jobbat finemang på morgonen vilket var lysande med tanke på hur mkt det blev med allt annat sen. En halvdag igår, en halvdag idag, betyder en dags ledighet. Det är ju okej under två veckor med tanke på allt annat som har hänt. 

60 sidor kvar att redigera, vi får väl se hur mycket jag hinner de tre dagar som är kvar. 

HURRA, Farsta, I can not wait!

Jag har väl aldrig varit en fan av värme,

 och den här gången påverkar den mig fysiskt, inbillar jag mig.

Det är inte första gången jag är här i juli, det har jag varit flera gånger, men det inte är en vindfläkt någonstans så blir det brutalt. Tänk då hur de har det på andra sidan Medelhavet. Ungefär 40 mil rakt över, ligger Gaza där svälten breder ut sig, inget vatten och så den här värmen på det. Tidigare år när jag har varit här har det varit strider i Syrien, som ligger i närheten. Libanon också. Det är en region som har det så svårt. Inte Israel, förstås, utan grannländerna. 

Jag har haft lite huvudvärk i ett par dagar, bara lite, men tillräckligt för mig som aldrig har det. Så igår var det svårt att ens stå ut den lilla stunden jag var i solen (jämfört med alla andra som ligger där timma ut och timma in), en stund klarade jag och sedan lite till under ett parasoll. Men jag är så klar med solen. När jag kommer hem önskar jag mig bara regn regn och höstkyla. 

Vilket ynnest det är att kunna önska något så futtigt. Jag kan gå inomhus, har A/C, en dator, mat, en säng, min familj mår bra. Jag har till och med huvudvärkstabletter. 

Så här säger Google och det gör mig glad. Cypern är ett fint och humanistiskt land:

The Republic of Cyprus recognized the State of Palestine in 1988 and actively demonstrates its solidarity towards the Palestinian people and their struggle for independence. 

___________________________

Nu är kl drygt 7 och jag ska börja jobba i en av mina skrivklänningar. 

Hemma är den 6. Om fem timmar skriver Jonathan på kontraktet. 

 

Jag har tittat på lägenheterna i det här husen

 i alla år, jag har ju haft Hemnet i alla evighet och bevakat lägenheter i Farsta. 

15e våningen, näst högst upp. Fotot är taget från parkeringen i Farsta centrum. 4 våningar syns inte på bilden.

(Ursäkta lägenhetsprat igen, det lär väl bli en hel del av det framöver antar jag).

Men det har varit en ouppnåelig dröm att bo just där. Det är ju alltid kontantinsatsen som har stått i vägen, för så mycket pengar som har behövts till det har jag aldrig haft eftersom jag aldrig har gjort en bostadskarriär. 

Först fick jag ju nej hos SBAB, som sa sök hos Nordea istället eftersom de har hela bilden (mitt företag), och kan ni tänka er en sådan tur: 

just när jag trodde det var kört, skrevs ett stort avtal på och jag kunde visa för banken att det finns pengar framöver och de godkände det som underlag. 

Annars är det knivigt efter 60, kan ju vara bra att veta för er som är nära den gränsen. 

De vill se att man klarar kostnaden efter pensioneringen vilket är knepigt i mitt jobb för jag ser ju inte att jag ska sluta jobba på det sättet. Tack vare ljudböckernas ankomst är en bok aldrig slut, utan kan ticka på länge, vilket betyder royalty länge. Det blir ju vår pensionsförsäkring, i alla fall min, den dagen jag inte kan arbeta mer. 

Det handlar mer om det än att jag VILL sluta jobba, för det vill jag verkligen inte. Vad ska jag göra då?

Den totala månadskostnaden blir inte större än den jag har haft (som jag ju har skalat bort väldigt mycket av. Nu ökar den igen, men planen var ju att skapa utrymme för det.) 

Kan jag dessutom amortera ordentligt kommer jag ner rejält. 

Målet långt därborta är att ha betalat hela om några år, det kan vara ett idiotiskt mål men vi får väl se. Ett delmål är i alla fall att komma ned till 70%, så att amorteringen istället för 2 är 1 %, det gör en hel del.

 Nästa år går nog det mesta av mina intäkter till skatt, men året efter kanske jag kan vara helt ikapp med det också och kan börja amortera rejält.

Igår fick jag hjälp med att printa ut en fullmakt som ger Jonathan rätten att signera kontrakten på måndag och jag fick hjälp med vidimering av en norrman vid poolen samt en tjej som jobbar på Ving. Sedan fotade jag fullmakten och skickade den till mäklaren. Nu ska alla papper vara klara, resten har jag ju kunnat fylla in digitalt. 

Uppe tidigt dag för att komma igång med jobbet klockan 7. Nu är den tjugo över, så hög tid. Jag vill komma ut 10 för att inte bränna mig och behöver ha gjort det mesta innan dess. Idag 20 sidor redigering! Vore toppen om jag åtminstone hinner 15. 

När jag kommer hem på fredag ska hela manuset vara genomgånget så att jag kan börja skriva de kanske sista 15 till17 kapitlen som återstår. 

Morgonvy från min lägehet.

Nu jäklars!

Tänk att jag fick lägenheten! (Om ingen lägger bud över mig i helgen, konstigare saker har ju hänt).

På måndag klockan (peppar peppar då) 11 skriver Jonathan på för mig. Tillträde den 2a oktober, men jag kommer inte att flytta in förrän i november. 

Jag kommer ju att vilja fixa först. Måla, tapetsera och sånt. Köket och badrummet är fint (men ska måla över tapeten i köket) och så fort jag har råd ska jag fixa bättre tvättmöjligheter i badrummet, eller i garderoben utanför som jag såg i en annan lägenhet. Smart lösning. Det finns en toppmatad maskin nu, men jag skulle gärna vilja ha en tumlare också.

Så fort vi får nycklarna ska Selma och jag åka dit så att hon vänjer sig vid lägenheten. Den ligger ju så högt upp, 15e våningen av 16, med en lite skräckinjagande balkong som knappt jag vågar gå ut på, HÖJDRÄDD som jag är,  men hoppas att hon också där kan hitta mysiga liggplatser där hon kanske kan se folk på gatan. 

Jag var med henne många gånger på Ingarö innan vi flyttade in och när hon väl kom till mig efter att flytten var över, kände hon sig hemma direkt. 

Eftersom matbordet ska stå i det stora rummet behövs inget i köket, så tänker att jag kan ha min vita fåtölj där, och hennes kudde på kanten. 

Lägenheten är 80,5 kvm, så 0,5 mindre än jag har idag. Jag tror att jag får med mig allt utom den gröna kökssoffan som är för stor för köket. 

Sedan får jag se vad jag ska göra med mina fina garderober. De måste demonteras och monteras upp igen om jag ska ta med dem. Det blir något att fundera på.

Jag ska använda samma flyttfirma som senast, de var superduktiga. De packade ned och packade upp som jag behöver hjälp med, för mina fingrar går helt sönder av kartong. 

Visst ställde de det mesta fel förra gången, men det var ju bara att flytta på, jag tror att de mesta var klart på ett par dagar. Det viktiga är ju att det inte står kartonger kvar överallt.

Jag gillar inte alls garderoberna i sovrummet, så det måste jag också göra något åt. Selma och jag vill sova vid fönstret. Kanske går mina garderober in där istället?

Kul funderingar, tjohooooo! Hem till Farsta! Nu måste jag ensamträna henne, för jag vill börja träna på friskis igen och kunna gå till Ica och handla om det behövs. Solariet ligger ju också där, helt perfekt för mig och mina eksem. Min skräddare, som hjälper mig med allt, som jag inte övergav när jag flyttade. Mina däck ligger kvar hos däckfirman. Jag går fortfarande till Hedvig, samma frissa jag har haft i flera år. För att klippa klorna har vi åkt från Ingarö till Farsta. 

Alla dessa stället kan jag GÅ till nu, det tar inte ens fem minuter. Lägenheten ligger i Farsta centrum, så allt finns utanför dörren. Känns så lyxigt efter ett och ett halvt år i skogen. 

Just nu är min fundering vad jag ska göra med bil. Frågan är om jag kan få en billån också, när jag har lånat så mycket till lägenheten?

Leasing är förstås ett alternativ igen, vi får se. Jag har ju hela TVÅ veckor på mig att tänka på saken! 

 

Så gulligt kök! Jag har inte mätt, men om det går att få in en likadan soffa som jag har, men en mindre modell, kommer jag att köpa en. Jag älskar ju mina soffrukostar, med Selma sovande på ryggstödet.

Tänk er att man drar ut det där bordet mitt på golvet istället, för det är så jag ska göra med mitt matbord. Älskar att man har rivit väggen och gjort ett litet tv-rum bredvid. Den står som en 4a i föreningen, men är en 3a nu. Mitt matbord gör sig perfekt här! 

Det är vitt överallt just nu men här ska det mörkas till, förstår ni. Om jag ska tapetsera eller måla vet jag inte. Jag tänker kanske tapet i tv-rummet i alla fall. 

Fint kök, jag fick bra vibbar av det på visningen. Bra antal skåp. Allt mitt går in där. 

Balkongen har läge från sydväst till norr och lägenheten har ingen insyn. Möjligtvis lite i sovrummen. Balkongen har plats för en solstol, men det är allt. Det är också allt jag behöver – om jag törs sitta där. 

Tapet här, kanske samma blommig som jag har nu? Dörrarna där borta ska jag plocka ned och ställa i förrådet (det har jag inte kollat om det finns något, men det gör det nog, haha)

Golven är superfina och enhetliga i hela lägenheten. Det är de inte i flera andra jag har sett så det är nog relativt nygjort. Badrum och gästtoa (GÄSTTOA!!!) är helkaklat. Det finns en skrymmande duschkabin, men den kanske jag kan ta bort så småningom. Inte alls viktigt för mig just nu. Huvudsaken är att jag kan duscha. 

Nä, de här garderoberna funkar inte för mig,  vi får se hur jag gör. De kanske får duga så länge om jag kan få in sängen vid fönstret här ... se nästa bild.

I Lilla sovrummet. Om sängen går in vid fönstret här kan jag ju eventuellt ha det som sovrum istället medan jag funderar på andra rummet. Vi får se. 

Det finns också ett litet förråd med ett stort KASSASKÅP i, som de förstås måste flytta på. 

Jag har tapeter kvar från Ingarö, och om de räcker till det här rummet återstår att se. 

Vet ni, jag tror att jag kommer att STANNA här (om jag inte behöver pengarna jag har lagt in, hoppas inte!!) Jag har en dröm om att inom något år kunna amortera ned till 70% lån (85 nu) för då behöver jag bara amortera 1% om året. Långsiktig dröm är ju att kunna betala av hela lägenheten (fick den för 3,1 miljoner, så lån på 85% av det), och OM deckarserien går bra, så är det inte en omöjlighet till sist. 

Redan när jag såg lägenheten på Hemnet kände jag att jag tyckte så mycket om den, och visningen gjorde mig inte mindre intresserad. Den är, trots sin storlek, gullig. Och allt, peppar peppar, har ju gått min väg när det gäller den, så kanske vill den också att jag och Selma ska flytta in?

Kvinnan som säljer lägenheten, tillsammans med sin makes dödsbo, är 88 år. Det finns många som har bott här sedan huset byggdes 1960, det kanske hon också har gjort? Jag har en bokkompis (hon läser massor) som bor med sin man bara ett par trappor ned, som trivs som fisken i vattnet. 

Jag är så glad! Älskar lägenheten på Ingarö och min granne, men skogen med alla dessa djur, att alltid behöva bil, är inte min grej. Och vissa grannar ... jag känner mig iakttagen i området och det är en jobbig känsla. Sedan är de flesta supersnälla och trevliga, speciellt de med hundar. 

Och jag kommer jag säkert att förbanna snöslask som knappt finns på Ingarö och sakna stjärnklara nätter, men fördelarna vinner. Jag hoppas bara att Selma kommer att trivas också. Hon var ju en bebis när vi bodde i Farsta senast, men nu behöver hon inte gå ut sena kvällar längre och det viktigaste för henne är nog att hon är med mig. 

Häromdagen fick Jonathan fixa min bil på Arlanda, pga att jag hade glömt att dra upp alla rutor när jag parkerade, och nu får han signera lägenhetskontrakt. Så himla snällt! 

Jag har bett hotellet här printa ut en fullmakt ( där jag ger Jonathan möjlighet att gå in i mitt ställe på måndag) som jag måste signera, få vidimerat av två personer, sedan fota och skicka till mäklaren. När det är gjort finns inga hinder för Jonathan att skriva på. 

Vilken grej, hem till Farsta! Jag trodde nog att om jag skulle flytta så skulle det vara till Solnaområdet, men när det unga paret sa att de kanske till sist vill till stan, så insåg jag att jag nog ville flytta norrut på grund av dem, inte för att det passade mig bäst. 

Jag känner Farsta efter 30 år , trots bus och hemskheter ibland och har inte haft lust att bli en Ingaröbo, jag har ju känt det sedan dag 1, egentligen. 

Att jag alls flyttade dit hade ju med lägenheten och storleken på den att göra. Det var så roligt att få något större och den möjligheten hade jag inte i Farsta. Inte då. 

Jag kommer att sakna min granne, men vi kan ju ses ändå, och Selma kommer nog att sakna alla hundar, kanske, men hon får skaffa nya kompisar. 

Det här blir bra!!

Jag har skaffat en app,

Dec ai heter den, och den kan fixa till rum man har på foto.

Det här är vardagsrummet i den lägenheten i Farsta som jag ju vill ha. Nu är jag med i budgivningen, håll tummarna!!

Kolla vad färg kan göra. Här har man ju föreslagit tegel men bara ett färgbyte gör ju så mycket!

Medan jag nervigt väntar kliver jag mest runt här, men tidigare jobbade jag bra och jag har också sovit som en stock i en välbehövlig timma. Igår ringde en tjej från Arlanda och sa att min ruta inte var uppdragen på bilen, och det blev ju lite panik minst sagt. Nu fanns det inget att sno, men det skulle/ska ju regna innan jag kommer hem.

Så Jonathan åkte idag till Mekonomen och köpte ett överdrag, ett så kallat bil-kapell, sedan tog han en taxi till Arlanda, traskade till parkeringen, ringde upp mig på facetime så jag kunde se vart han skulle gå, sedan drog han över skyddet över bilen och tog en taxi hem. Det kostade totalt mer än parkeringen för två veckor, bra lärdom. Och överdraget kan jag ju behålla såklart. 

Konstigt att inte bilen sa något om rutan, tycker jag. Eller så gjorde den det och jag missade det i ivern att komma iväg. 

JAJA.

Arbetsdag 6 är till ända,  7 dagar kvar.

Det är varmt, jag är ute i solen i max 1,5 timma och än har det varit perfekt. Mina fingertoppar spricker, men det kan jag ju inte göra så mycket åt. Jag ska ta bort potatis, socker och ägg i samma ögonblick jag kommer hem.

NI KAN SLUTA HÅLLA TUMMARNA, JAG VANN BUDGIVNINGEN, WOHOOOOOOOOO

KALIMÉRA från Cypern,

 skrivdag 2 av 13.

Igår gick det finemang, jag utgår från den feedback jag har fått och jobbar mig framåt. Jag kommer till sist att bygga ut de kapitel jag har och skriva totalt kanske 15-20 nya. Är ju inte ens i närheten av slutet än.

Natten till idag kunde jag bara inte somna, det gick inte, jag vet inte riktigt vad det var med mig. Klockan blev säkert 1 innan jag slocknade. Men hade sovit 11 timmar natten efter jag kom hit, så kanske var det de timmarna som spökade. 

Strunt samma, jag är pigg nog att jobba i alla fall och det är vad jag ska göra nu. Jag sitter vid matbordet eftersom det är där som eluttaget finns, så flyttar jag mig till soffan när jag datorn är fulladdad. 

Jag såg Björn Skifs på 4an igår, vet inte om jag såg hela programmet när det gick för 3 år sedan, och blev så ledsen när jag tänkte på att han är sjuk.  I programmet är han ju samma gamla roliga och härliga kille som han alltid har varit. 

En gång i tiden kände jag honom, vi dejtade till och med lite, jag var med på Öland första Badrockssommaren 1986. Han var förfärligt snygg, så snygg att det nästan gjorde ont att titta på honom. Jag var nybakad flygvärdinna, nyinflyttad i Stockholm och var nog mest osäker i hans närhet tror jag. På Öland var vi två ute med Bengt Palmers och åt middag, så trevligt minns jag. En annan gång var vi på Stallmästargården, jag hade en rutig kostym med axelvaddar och såg förmodligen ut som en clown. För att toppa tårtan hade jag en swatch-klocka i samma mönster ... Jag var i hans hus, han var i min lägenhet. 

Lånat fint foto av Magnus Rodén från 1986. Björn var 39, vill jag minnas.

Allt det där gamla sköljde över mig igår, starka minnen av en ung och ensam Åsa som sökte tillhörighet. Jag hade ju bara nya vänner i Stockholm som jag fick på utbildningen till flygvärdinna under våren -86, kände ingen mer än dem. (Det var fantastiska och samtidigt oerhört svåra år där i början.)

Man kan väl säga att jag kämpade med mig själv som jag inte riktigt begrep mig på än då. Jag var 24 år, 1986.

Senare samma år träffade Björn sin blivande fru, and the rest is of course history. 

Jag blev känslosam av alla gamla bilder i programmet, kanske var det detta som höll mig vaken. Åren går, liksom, och det går inte att gå tillbaka och ändra det som var eller blev. 

Att vara rädd om sin tid, inte lägga den på skitsaker, är väl en  lärdom. Jag älskar inte att bli äldre, men vad är alternativet? Som sagt, gå tillbaka funkar ju inte.

Fan!

NU är jag förmodligen i rätt mood för att jobba!

Min dagbok har inte varit så här uppdaterad på flera år.

 Bra, för då har jag ju koll på vad jag har gjort, ska göra och vad jag har låtit bli.

Typ.

Idag är det en blanddag av allt möjligt som är kopplat till resan. Jag kan nu, kl 8, bocka av rakade ben och ansikte (!), incheckning och nya ögonbryn. Jag vaknade strax innan fem, men tror också att jag somnade 21.30.

I en osäker stund innan det trodde jag att jag skulle åka till Uppsala och hämta Jonathan med familj. Tåget hade gått sönder där på hemresan från Östersund, och de stod på perrongen utan info. 

Men det tar ju tid att köra dit och det löste sig till sist, och de var hemma drygt två timmar för sent och då hade jag redan somnat. 

Ikväll ska jag ju sova på hotell på Arlanda. Check in öppnar i morgon cirka kl 05, tror jag, så upp kl 03 för min del, eftersom jag behöver tid till frukost, toabesök och sånt. Men jag somnar nog, skulle jag tro, eftersom jag har den rytmen just nu. 

Nu kommer jag att ta en promenad med Selma, innan det blir för varmt, och sedan är det väl packning och sånt som gäller, innan jag lägger mig i värmen på balkongen (solen kommer dit vid 11.30, typ). Sedan dammsuga, duscha och packa hårgrejer. Växter i vatten, diska, slänga skräp och frukt, kolla kylskåp och fönster. Dra ned överallt, meddela grannen att nu kan hon börja hålla koll på min lägenhet (bara vi två på våningsplanet och hon hör när jag går i dörren. Då kan ni ju tänka er hur hon skulle höra om någon skulle försöka sig på att bryta sig in. Fördel att alla 4a i huset vet vem alla är. 

Typ så, nu går vi ut!

Peppar peppar ta i trä.

 Jag har lite flyt just nu. Det är så sällan jag har det. Tvärtom tycker jag att jag många gånger har missat mållinjen för att snöret har dragits precis innan.

I morse skrev jag på det avtal som gör att jag ens kan tänka på att köpa en lägenhet. Det betyder att jag kan visa det för banken när jag har möte med dem när jag kommer hem från Cypern. Det är timing och jag hade en förhoppning om exakt det. 

Om det sedan räcker vet jag ju inte, men kontraktet känns som en bra grej att ha i alla fall. Utbetalning sker en månad efter att det är påskrivet. 

Jag tänker på alla de sätt som vi som har enskilda firmor måste visa våra inkomster. En så kallad vanlig löntagare som tar lån kan ju bli av med jobbet i morgon, det vet man ju aldrig. 

JAJA, finns lägenheten of my dreams kvar om två veckor? Vi får se. Den har visning igen idag. 

En dag när jag ska kolla i manus (igen och igen och igen), gå ut på promenad tidigt för att det ska bli så varmt här idag och sedan sola, färga ögonbryn, packa lite till och sedan dra en dammtrasa plus dammsugare över ytorna. 

Jag ska också planera för nästa kursomgång som ju är i augusti efter julis uppehåll och direkt efter jag har kommit hem från skrivresan. Det ska blir roligt att höra vad alla har haft för sig i sommar och om de har lyckats med sina mål.

Där har vi det, 6.26. Selma och jag vaknade och gick upp 5.10. Det är så det är juli 2025. 

Från kökssoffan

 

Det ska bli rätt varmt här idag, just nu är det den där fuktiga värmen.

Så tar en tidig promenad med Selma, så får det blir bara kisspauser under dagen, och en längre promenad senare ikväll igen. 

Solråd på 4an just nu. Sola inte, är rådet. Det gäller andra men inte mig. Jag solar ju, men faktiskt med väldig måtta. Bara det huden tål utan att bli bränd. Jag tycker att det är pisstrist att sola, så jag gör det av två skäl: 

1. Huden. Mitt psoriasis blir så mycket bättre. 

2. Jag ser piggare ut. 

Men inget av det kräver mer än en och en halv timma i solen som mest, och då har jag byggt upp långsamt från de första strålarna i våras. Det är värre med ryggen, den är kritvit och den behöver jag smörja in om jag ska promenera på stranden på Cypern. Jag har inga eksam på baksidan kroppen, så jag lägger noll energi på den här hemma. 

Typ så en dag när resväskan ska fram, duttidutter packas: Magmedicin, alltså Inolaxol, hormoner, plåster, huvudvärkstabletter, näsdroppar, lex förra årets kraftiga förkylning. Problemet är att jag inte har varit förkyld sedan dess. Jag är förmodligen vidöppen för varenda liten smitta. (Förra året använde jag mask på Arlanda, det var ju helt i onödan jag svettades bakom den.) 

Jag ska också jobba. Just nu lallar jag runt i det nya första kapitlet och velar fram och tillbaka. Ska jag lägga in det eller det eller det eller det eller vänta. Typ så, det kommer att lösa sig förstås. Kanske till och med idag. Tjohoo!

Del 1 tickar på. I ljud ungefär lika många varje vecka sedan tre veckor tillbaka. Drömmen är 40 tusen sista augusti, men det är nog ett väl saftigt satt mål (strax över 34 nu, 2 månader och en vecka efter release). Men drömma får man ju! 

Att jag får uppmärksamhet från förlaget nu, beror förstås på att ingen hade räknat med att det här skulle gå särskilt bra. Det finns massor av exempel på författare som byter genre och som inte lyckas alls, och jag tror på riktigt att förlaget, särskilt sälj, såg potential i den, den blev ju huvudbok i Bonniers bokklubb, men sedan ska den ju nå läsarna också. Det är ju det svåraste och inget som egentligen går att förutse. Nu är jag långt bakom de stora, men också en bra bit före de som går sämre. 

Det här är mitt heltidsjobb och det spelar en gigantisk roll, jag kan liksom inte göra det här på skoj eller bara tänka lust och feeling. 

En tv-recensent, som aldrig har pratat om mina böcker på tv, tyckte att det var så synd att jag inte fortsatte skriva feelgood. En annan skickade min bok laget runtn i familjen, men tipsade ändå inte om den på två. Well, det gick inte särskilt bra på slutet. Jag var orolig för försörjning och framtid, och visste inte riktigt hur jag skulle få ihop det längre. Vi är sååå många som skriver feelgood, långt många fler än marknaden behöver och vi som inte har något annat, ingen man som kan ta hyran när det är knapert, behöver ju tänka om. 

Vissa böcker blir en snackis och kan gå extremt bra, andra sitter i tv-soffa efter tv-soffa och får prata om sina alster, och kanske den viktigaste kategorin, i kombination med snackis, är de böcker som det tipsas om i just tv-program. De tenderar att få en extra stor skjuts. 

Det är svårt att veta vad som slår, men berättelser om äldre män (inget sex) är väl ett tips om du vill skriva något som berör. 

En man som heter Ove, Hundraåringen, Pensionärsligan, och nu senast Tranorna flyger söderut är alla storsäljare, och i många länder. Kyska böcker når ju längre än de där kvinnor tar för sig. 

Rut Kvarnströms framgång med Fruntimren går inte att härma alls. Det hon har gjort är unikt! (Jag älskar hennes framgång!) Många har släppt historiskt, men ingen har någonsin lyckats som hon har. 

Typ så, nu ska jag koppla hunden och ta en promenad. När ÅVC öppnar ska vi åka och slänga trasig solstol och fläkt. 

Det är lågtryck hos mig, det känns i huvudet. 

På femmånadersdagen lyckades

 vårt underverk att vända sig från rygg till mage. Jag tror inte att han har gjort det från mage till rygg för han protesterar högljutt när de tvingar honom till magträning så oftast ligger han nog på rygg.

Han är så fin, vår Mio. 

De filmade i alla fall detta stora utvecklingssteg, så att farmor i Stockholm också fick se märkvärdigheten. 

Lilla plutten. De är kvar hon mormor och morfar, kusiner och moster i Östersund. Det är mycket finare väder där än här, och stannar till på onsdag istället för att komma hem idag. Jag har uppmanat dem att packa mycket mat till Mio och dem själva ifall tåget stannar på hemresan. Det ska bli 28 grader i Östersund på onsdag. Vet inte hur långt söderut den värmen går. Läste om en mamma med en bebis som satt fast i 7 timmar på ett svinvarmt tåg igår, det måste ha varit förfärligt. 

Sent igår fick jag till sist tummen ur, och till den utmärkta filmen Mamma Mia strök jag alla kläder samt plockade fram det jag ska ha med som underkläder, badkläder och sånt. Jag blev klar när sluttonen ljöd ut. Stöket blev förstås ännu värre, men tänker att jag redan nu kan packa ned det i resväskan. Just nu ligger eller hänger det överallt. 

Idag ska jag jobba, handla hundmat och åka till sopsorteringen eftersom det inte finns i mitt område utan kräver en biltur. Det var oehört praktiskt i min förra lägenhet eftersom Familjebostäder höll med ett soprum. Samma sak hos Jonathan, det finns möjlighet att sortera utanför dörren. 

Det här är verkligen ett glömt område. Allt kräver bil. Jag ser ju att de få som inte har en, släpar sina sopsäckar utmed vägen och backen ned till den pyttelilla civilisation som finns här: sopsortering, skola, pizzeria, bensinmack och kyrka (Ingarö kyrka, där många många vill gifta sig). Därifrån går också bussar, men det går inte att långtidsparkera, så att ställa bilen där och ta bussen till Slussen kan man bara göra om man är borta max 18 timmar. 

JAJA, jag älskar lägenheten, det har inte gått över. Om jag kan hitta en ny bostad att älska (för jag har älskat alla mina hem när jag har fixat till dem) OCH kan älska utsidan, så drar jag härifrån. Tjohej. Men mest är jag ju inomhus, och som jag har sagt tidigare, det går absolut ingen nöd på mig, verkligen inte. Jag har det så himla bra!

Jag tar mest ledigt idag,

 jag ska kolla var jag är, skriva pyttelite för att ha kontakt med manuset, men sedan ägna mig åt packning, som i att skriva listor på vad som måste göras, stryka, och städa lite. Mest städa undan. Det är leksaker överallt, Selma älskar varje sak och så fort jag städar ihop allt, river hon ut det igen. 

Och hon placerar grejer i sofforna, fönstren och bär runt på dem där hon vill ha dem just då. Men idag ska det läggas tillbaka där det ska ligga, i hennes första, och sista hundsäng eftersom hon kissat i de gamla. Den här är så full att hon inte kommer i den. Annars skulle hon nog kanske kissa i den också. Hon är rumsren, men har aldrig förstått att hundsängar inte är kissplatser. Förra sommaren köpte vi kylbäddar, dem kissade hon också på. 

Men det är inte bara hon som är stökig. Eftersom jag har börjat plocka fram inför resan ligger också mina grejer lite överallt. 

Så kan vi inte ha det!

Nu ska jag äta frukost, har varit vaken sedan 5, det verkar just nu vara omöjligt att sova längre än så.

Där har vi det, denna mammas 86e födelsedag.

Jag har inte ett enda minne av mina egna födelsedagar under min uppväxt, inte ett enda. Men mammas minns jag, inte alla men många.

De enda födelsedagar jag tycker om att fira är Jonathans. Hur många av dem han minns vet jag inte, det ska jag fråga honom om någon gång.

Idag är Mio fem månader och på torsdag när jag lämnar Selma får jag äntligen träffa honom igen. Just nu är de i Östersund och firar mormors 60-års dag.

Hejhej.

Igår hörde mäklaren av sig och frågade om mitt fortsatta intresse.

Jag fick förstås säga tack och hej till den om den säljs nu, men har ändå en positiv känsla när det gäller andra senare i år. 

När jag kommer hem från min resa ska jag ha en digitalt möte med min bank, pratade med någon där igår som sa att det verkligen inte är kört med bolån. De har ju koll på hela min ekonomi eftersom mitt företag ligger där, så nya tummar behöver hållas för att det till sist går att lösa. 

Just den lägenheten hinner nog säljas, och jag vet inte ens om jag kan låna så mycket som just den kostar, men det finns andra och nya kommer ju hela tiden ut. Jag är ju fortfarande inne på Farsta eller i närheten av Jonathan. 

Det enda jag funderar på om jag flyttar närmare hans familj är hur det kommer att kännas om de sedan flyttar därifrån. Jag måste hitta något som jag kan stanna i oavsett vart de än tar vägen. 

Där har vi morgonens rapport. Vi har kissat och bajsat, ätit frukost och när den äldre av oss har duschat och tvättat håret ska hon jobba. 

Än så länge är det fint väder men det ska gå över innan solen kommer till min balkong vid 11.30. Jag tror inte att vi kommer att få en enda fin dag på Ingarö innan jag åker nästa vecka. Mitt sedvanliga solpreppande går därför åt fanders den här gången. Jag brukar sola solarium i några dagar innan jag reser, men det gör jag ju inte nu när jag har Selma. 

En av mina många fuskiga gröna växter. Jag har två som kommer att behöva ställas i vatten, men det är allt. 

Jag har i alla fall strax tvättat klart, ska i veckan stryka en hel del (även t-shirts som blir såååå fina av ett strykjärn) och ta fram duttidutter, ni vet pass, elkontakter (minns inte vad det heter), Euro om jag har några. Det enda man behöver kontanter till är om man ska hyra solstol och parasoll. Cypern är billigt. 5 euro. Så några sådana sedlar vore bra att ha. 

Typ så. Bra dag så här långt!

Jag fick blommor från förlaget igår. IGEN!

Minsann. Jag brukar få blommer vid release, men har aldrig någonsin förrän nu fått "det går bra nu"-blommor. 

Antingen går det riktigt bra eller så har Forum en ny taktik. Oavsett, så är jag glad för min bukett som är så fin! 

Idag börjar jag redigera, tjohoo, men jag har inte kommit igång än. Jag har ätit frukost, bokat tid för att lämna tillbaka Forden (den 13e augusti) och har ev hittat en ny bil, en Hyundai Tuscon, min bästa bil någonsin. Då köpte jag en ny, den här gången en begagnad. Tänker kontakta den firman idag. Vi får se hur det går. 

Vi har varit ute två gånger, men andra gången, som skulle bli vår längre promenad, avbröt jag när jag såg hur svart himlen var. Vi får ta en längre promis i eftermiddag istället.

Sen har jag tvättat två tvättar, tagit fram lite kläder (skrivklänningar som behöver sköljas upp) och NU är jag redo att börja jobba. Det blir ingen sol här idag vilket är skönt. 

Typ så!

Fredag. Bra dag, så här långt!