Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 14 juli 2025

På femmånadersdagen lyckades

 vårt underverk att vända sig från rygg till mage. Jag tror inte att han har gjort det från mage till rygg för han protesterar högljutt när de tvingar honom till magträning så oftast ligger han nog på rygg.



Han är så fin, vår Mio. 

De filmade i alla fall detta stora utvecklingssteg, så att farmor i Stockholm också fick se märkvärdigheten. 

Lilla plutten. De är kvar hon mormor och morfar, kusiner och moster i Östersund. Det är mycket finare väder där än här, och stannar till på onsdag istället för att komma hem idag. Jag har uppmanat dem att packa mycket mat till Mio och dem själva ifall tåget stannar på hemresan. Det ska bli 28 grader i Östersund på onsdag. Vet inte hur långt söderut den värmen går. Läste om en mamma med en bebis som satt fast i 7 timmar på ett svinvarmt tåg igår, det måste ha varit förfärligt. 

Sent igår fick jag till sist tummen ur, och till den utmärkta filmen Mamma Mia strök jag alla kläder samt plockade fram det jag ska ha med som underkläder, badkläder och sånt. Jag blev klar när sluttonen ljöd ut. Stöket blev förstås ännu värre, men tänker att jag redan nu kan packa ned det i resväskan. Just nu ligger eller hänger det överallt. 

Idag ska jag jobba, handla hundmat och åka till sopsorteringen eftersom det inte finns i mitt område utan kräver en biltur. Det var oehört praktiskt i min förra lägenhet eftersom Familjebostäder höll med ett soprum. Samma sak hos Jonathan, det finns möjlighet att sortera utanför dörren. 

Det här är verkligen ett glömt område. Allt kräver bil. Jag ser ju att de få som inte har en, släpar sina sopsäckar utmed vägen och backen ned till den pyttelilla civilisation som finns här: sopsortering, skola, pizzeria, bensinmack och kyrka (Ingarö kyrka, där många många vill gifta sig). Därifrån går också bussar, men det går inte att långtidsparkera, så att ställa bilen där och ta bussen till Slussen kan man bara göra om man är borta max 18 timmar. 

JAJA, jag älskar lägenheten, det har inte gått över. Om jag kan hitta en ny bostad att älska (för jag har älskat alla mina hem när jag har fixat till dem) OCH kan älska utsidan, så drar jag härifrån. Tjohej. Men mest är jag ju inomhus, och som jag har sagt tidigare, det går absolut ingen nöd på mig, verkligen inte. Jag har det så himla bra!




Inga kommentarer: