och den här gången påverkar den mig fysiskt, inbillar jag mig.
Det är inte första gången jag är här i juli, det har jag varit flera gånger, men det inte är en vindfläkt någonstans så blir det brutalt. Tänk då hur de har det på andra sidan Medelhavet. Ungefär 40 mil rakt över, ligger Gaza där svälten breder ut sig, inget vatten och så den här värmen på det. Tidigare år när jag har varit här har det varit strider i Syrien, som ligger i närheten. Libanon också. Det är en region som har det så svårt. Inte Israel, förstås, utan grannländerna.
Jag har haft lite huvudvärk i ett par dagar, bara lite, men tillräckligt för mig som aldrig har det. Så igår var det svårt att ens stå ut den lilla stunden jag var i solen (jämfört med alla andra som ligger där timma ut och timma in), en stund klarade jag och sedan lite till under ett parasoll. Men jag är så klar med solen. När jag kommer hem önskar jag mig bara regn regn och höstkyla.
Vilket ynnest det är att kunna önska något så futtigt. Jag kan gå inomhus, har A/C, en dator, mat, en säng, min familj mår bra. Jag har till och med huvudvärkstabletter.
Så här säger Google och det gör mig glad. Cypern är ett fint och humanistiskt land:
The Republic of Cyprus recognized the State of Palestine in 1988 and actively demonstrates its solidarity towards the Palestinian people and their struggle for independence.
___________________________
Nu är kl drygt 7 och jag ska börja jobba i en av mina skrivklänningar.
Hemma är den 6. Om fem timmar skriver Jonathan på kontraktet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar