Underbara moln täcker solen idag,

och möjligtvis är det därför som arbetet har gått som en dans just idag.

Jag läste några recensioner av Ett oväntat besök på Storytel. Egentligen försöker jag undvika det eftersom man kan vara så elak där, men jag tordes i alla fall idag.

Fina omdömen blandas med sämre, men det är jag van vid.

En kommentar jag fäste mig vid var i alla fall att boken var förutsägbar.

Då kan jag berätta att det är det minst förutsägbara jag någonsin har skrivit, tror jag.

Så här är det ju med den här genren: vi vet vem som får vem. Vi författare har liksom lovat läsarna tidigt i berättelsen att just de där två ska få varandra till slut.

Alltså måste man jobba med vägen dit så att den fylls av svårigheter. Ju fler tvära kast desto bättre. Det ska allra helst vara guppigt och svårt hela vägen till slutet och det ska kännas nästan helt omöjligt även om man, likt i en feelgoodfilm, innerst inne kan lita på ett lyckligt slut.

Och jag vill bestämt påstå att just det har jag lyckats med i den här boken.

Mycket annat kan man säkert klaga på, men inte att den är förutsägbar.

Antingen har man inte lyssnat eller så kan man inte genren om man gör ett sådant påstående.

Och så kan det ju vara såklart.

Jaja. 

Jag blev inte ett dugg nedstämd. 

Ville bara förklara hur det går till.

Men ni är ju extremt begåvade och fattar det redan.

Tjohej!

Vaknar tidigt,

läser instakonton och inser att tystnaden bland män fortfarande är så stor. Om det inte gäller fotboll, förstås, då kan man ge support och stöd till någon som råkat ut för hat och hot (som är bra, det ska man göra). Men det är bara då empatin och orden kommer. De finns andra tillfällen när de också behövs.
För att:
Det är inte män som delar om barn som far illa,
om kvinnomisshandel eller
om flyktingar som kommer hit för att det är elände i deras länder.

Ändå är det oftast män som är pedofiler, misshandlar kvinnor och har antingen startat krig eller låtit bli att föda sin befolkning.

Män håller käften och det blir så tröstlöst för om vi ska komma någonstans så måste ju männen förihelvete på tåget och visa var de står.

Det går ju när det gäller fotboll.

För ett ögonblick tänkte jag att det inte var en bra bok,

den där första delen av Flanagans. Men nu har jag ändrat mig.
Väldigt bra bok. Och kul att skriva om annat är 50plusare den här gången.
Persongalleriet är brett, vi får väl se vad min förläggare tycker om det. Hon är vanligtvis inte särskilt förtjust i det.

Frågan är hur många perspektiv jag kan ha. Hittills har jag fyra, men det känns som om fler skulle behöva komma till tals här. I så fall måste jag ge dem det tidigare i berättelsen, men det kan jag göra i redigeringen i så fall.
Ibland blir det så mycket bättre om man kan ge en karaktär en egen röst, istället för att den ska tecknas genom någon annans öga.

I senaste Sonjan hade jag sex perspektiv. Susanne, Rebecka, Maggan, Paul, Michael och Sonja själv i sin himmel.
Och i Ett oväntat besök har jag lika många ungefär, tror jag. Ibland bara i något kapitel.
I den är Nikki huvudrollsinnehavare. I Sonjan är det ju alla tre tjejer (fyra inkl Sonja) som har lika stort utrymme.
Det är lite olika sätt att skriva på.

Nikki skrev jag ju innan tredje Sonjan och jag har inte riktigt haft en känsla för om någon annan än jag själv skulle gilla den, hehe. Men de små recensioner om ljudboken som hittills dykt upp ser tack och lov bra ut

Snart dags för visning igen.
I morgons ska jag promenera till posten och köpa kuvert. Jag har en massa böcker som ska skickas hit och dit och jag glömde köpa kuvert när jag var i Farsta igår.
En mulen helg är precis vad jag vill ha för på måndag kommer solen igen och med det min oro i kroppen.

Tjohej.
Hoppas att ni får en fin helg, vad ni är gör/inte gör.
Ibland är ju inte gör det allra bästa!

Då var det skrivtajm.

Men jag startar som alltid med att kolla runt på nätet. Ungefär samma rutin varje dag. Jag är ju en människa som trivs med sådant.
Det gör nog de flesta, tror jag,  för även om jag känner mig lite rastlös just nu så gör jag på samma sätt varje dag. Ett enahanda men behagligt liv.
Idag består livet av jobb och visning av lägenhet. I morgon ska jag själv titta på en, men jag är ju väldigt förtjust i den jag såg häromdagen så det ska mycket till för att slå den.

Sedan fajtas jag med det första hotellet jag bodde på i New York.
De har debiterat mitt konto 1850 kr typ (tre dagar efter checkout) och jag vet inte varför eftersom hotellet var förbetalt.
Jag har fått tag på någon på FB som hjälper mig men vi kan väl säga att det gick lättare att boka hotellet än att få klarhet i det här.

Igår morse sas det att jag skulle få mejl från någon, well, det har fortfarande inte kommit.
Kvittot jag fick när jag checkade ut var på en av tre sidor såg jag först när jag kom hem, så den här summan (och ett par mindre) finns inte med.

Så lite varning för Park Lane Hotel New York i nuläget. Jag återkommer när och om de har gjort rätt för sig.
Annars blir det en allmän varning på alla sociala medier, banne mig.

Jaha, vänner. Det var väl det.
Bra fredag så här långt!

Då har jag bokat en skrivresa.

Tillbaka till Cypern.

Helt ärligt vet jag inte ens vad jag har bokat mer än platsen och vilket hotell. Jag kollade så att det fanns någonstans att sitta och skriva, och utöver det så löser det sig väl.
Det fanns ett pentry och det är bra.

Det är nästan skönt att det inte ska bli så fint väder de kommande dagarna här för det stressar mig när jag inte har någonstans att ta vägen när jag vill gå ut. Idag åkte jag till Farsta igen, besökte bokhandeln och på H&M tog de bort ett larm som jag fått med mig hem från USA på en klänning. Hurra för det!

Annars fick jag en bra skrivdag idag och jag har en PLAN för resten av manuset.  Absolut inte på detaljnivå men på konflikterna som trappas upp allt mer.
Hurra för det också!

Det var det.
I morgon 15 grader och MOLN!

Så. Jag var på lägenhetsvisning igår,

och den var så fiiiin.
Störtmysig 2,5 rummare i mitt första Farstaområde Hökarängen. Vi bodde där i andra hand tills Jonathan var ett år, då vi fick ett förstahandskontrakt i Farsta strand.

Helt okej närhet till Farsta centrum (OCH FRISKIS som jag inte har varit på sedan flytten trots höga ambitioner) och promenadavstånd till ett av Farstas två bad.
Gud, vad jag saknar strandbad här. Nu kör jag ju till Farsta  när det är fint väder (som igår).
Bryggorna på Liljeholmskajen är superfina, det är bara det att jag passar bättre på en filt i Farsta.

Sedan är hyran betydligt lägre – vilket skulle kännas tryggare framöver. Man vet ju aldrig hur det här författariet går (trots att bok 8 är ute och jag har försörjt mig, emellanåt knappt, på det här sedan 2013).
Man tappar förstås i modernitet, men det känns helt okej.  Den jag tittade på igår hade ett avdelat litet matrum som jag skulle kunna ha som kontor. Det vore helt suveränt!

Jaja.
Håll en tumme.
Det här är en kedja på tre som ska bestämma sig. Jag törs inte vara för entusiastisk.
Då vet jag i alla fall att det här området är perfekt för mig och kan söka en annan lägenhet där vad det lider.

Jag funderar på att åka bort i slutspurten av Flanagans nu. Sätta mig ensam på ett charterhotell de två sista veckorna i juli. Det funkade så jäkla bra på Cypern, trots att jag var där med mamma då. Nu skulle jag kunna öka takten. Jag räknar mina pengar och får se hur det går.
Det känns som om jag kan koppla bort allt här hemma om jag är borta. Ingen tv, inga mathandling, ingen ÅKA till solen (bara kliva rakt ut), jobba morgon och eftermiddag och resten läsa och ta några dopp som ju verkar vara min nya grej.

Tidigt uppe idag i alla fall, och nu börjar jag jobba!

Jag ska visa min lägenhet idag,

men gör ingen stor grej av det. Främst måste jag faktiskt jobba. Det gick bra igår, och jag la av på rätt ställe hoppas jag.
Så: ett par timmars jobb nu, sedan visning, sol, och gå på visning själv.
En halvdag här, men så får det bli ibland.

Tjohej!

Jag vaknade klockan 8, tjohej

efter att ha sovit tungt ännu en hel natt.

Jag är van vid att vakna (och gå på toa), men inte den senaste tiden. Wohoo på det.

Nu kaffe, lite googling och sedan jobb. Det ska bli fint väder idag och då vill jag gärna ut och sola ... men det blir inget av med det om jag inte gör det jag ska först!

Tisdag morgon.

Bra dag, så här långt!

Jag har satt in en bytesannons om min lägenhet,

och blir alldeles svettig av alla uppdateringar, lägenheter och ja och nej överallt.
Och inte hör folk av sig eller svarar trots att vi alla har sagt ja till ett intresse (mer triangel än direktbyten). Nu ska jag i alla fall på en visning onsdag kväll i Hökarängen. Och på något sätt måste ju den tredje delen i kedjan också komma hit och titta. Sedan ska det ju stämma för alla.
Puh.

Jaja.
Jag har ingen panik.
Så länge skriver jag på min bok. Idag gick det bra och intrigen tätnar (nä, kanske inte men vi anar konflikt av stora mått. Gott så).
Fortsättning följer i morgon!
Då MÅSTE jag försöka gå upp tidigare. Det enda jag har känt av sedan jag kom hem från NY är att jag vill vara uppe en timma till= sova en timma till på morgonen. Än har jag inte lyckats rubba det, men gör ett nytt försök i kväll/morgon bitti.

Det var det denna måndag.
Hoppas att ni har det bra!

Det här är minen på någon som funderar.

Alltid med en massa glasögon överallt.

Idag handlar allt om manus och next step. Vi får se om jag klurade ut något. Jag har precis just nu en känsla av att jag kom på något igår kväll som jag skulle minnas idag ... vilket betyder att jag måste ha min anteckningsbok i sängen, det har jag inte haft på ett tag.

Jaja. Var det tillräckligt bra så hoppas jag att det kommer tillbaka.

Tjingeling!

Först bus och skratt, sedan en kram

Jag har inte skrivit  på mitt manus sedan jag kom hem från New York, det betyder att jag har tagit LEDIGT i TRE hela dagar. Det är ju inte klokt.
Men idag är jag sugen som tusan och kommer att sätta igång nu direkt.

Igår var störtmysigt med Jonathan och Linnea på Kolmården. Det kom häftiga skurar men det gjorde inte ett dugg. Jag hade med mig två regnrockar som jag köpte när jag skulle till Dalarna på Carmen för ett par år sedan, och de låg oanvända i garderoben. Tips: Typ 10 spänn styck på Rusta.
Och sedan köpte vi ytterligare en i djurparken, alltså klarade vi oss finfint.

Bäst igår: Schimpanserna. De som lekte med sina föräldrar och skrattade, det var fint att se. Och Elefanterna eftersom en djurskötare var pratsam och berättade om allt vi ville veta.
Det finns en 50pluselefant där som inte riktigt förstår att hon är elefant. Hon har troligtvis (det vet man inte riktigt) vuxit upp med bara människor och elefanter begriper hon sig inte riktigt på. Det gör att de andra är lite elaka mot henne, så på dagarna får hon gå med hannen (tjuren?) och på nätterna vara själv. Det är bäst för henne eftersom de andra två honorna är taskiga.
Pluttan.
En elefant kan bli 60 år typ, så hon är gammal, hör lite illa och ser också sämre nu. Hon älskar fortfarande människor.

Kvällen avslutades här hos mig med film och jordgubbar och glass, innan de unga tu tog en taxi till stan för att kolla läget.
Själv såg jag några avsnitt av Will & Grace innan jag somnade och sov till halv 10.
Lite väl länge men det är ju LÖRDAG idag!

Hoppas att ni också har har en fin helg!

Nästan där igen. Fortsätter fixa i morgon Puh, jag blev rädd att allt var borta!

jag skulle göra något.

Det gick som ni ser ÅT HELVETE.
Tänk om allt mitt trix och fix med bilder är borta!
Suck.
Jag ber att få återkomma ...

Jag har inte kommit igång på två dagar.

Men har gett mig fram till på måndag, för då måste jag skriva. Då är det ungefär fem veckor kvar till min deadline och jag har halva manuset kvar att skriva. Det är en bra press.
Det går om jag bara får jobba hela den tiden utan avbrott mer än en dag här och där.

Jag har faktiskt ingen jetlag.
Har somnat sent och uppe vid halv tio, men ändå. Det funkar ju när det är sommar och jag är ledig. Jag ska pressa den tiden nedåt nu. I morgon ska jag hämta Jonathan och Linnea före 9, så ikväll kan jag inte titta på tv till klockan ett.
Det är bra det.

Annars då?
Tävling på  FB och Insta om ni vill vara med!
Det är ungefär det jag har pysslat med idag, jobbmässigt. Annars har jag mest ägnat dagen åt att titta på lägenheter på lagenhetsbyte.se. Jag vill ju tillbaka till Farsta så småningom. Frågan är väl om någon Farstabo kan tänka sig att flytta hit.
Jag har inte lagt in någon egen annons än.

Jaha, det var det.
Jag har precis packat ned regnrockar till i morgon. Det verkar behövas även på Kolmården.

Hoppas att ni får en fin midsommar!

Taxichauffören som körde mig från Newark till hotellet

sa: "Ingen vill lämna sitt hem. Ingen. Man gör det för att man måste."
Han var från Liberia. Kom till USA när inbördeskriget bröt ut i hans land.
Sonen, som var liten när familjen flydde, bodde nu i Brooklyn. "Skulle jag själv aldrig ha råd med", sa pappan stolt.
När jag sa att jag var från Skandinavien och berättade vilja länder som ingick, utropade han: "Min son är i Danmark just nu. Han jobbar där för sitt företag i en vecka."

Det som sker i USA nu när man separerar barn från sina föräldrar vid gränsen är så hjärtskärande att det är svårt att se bilderna som kablas ut.

Det här är min treåring.
Att han skulle fått lämna sitt hem, utan sina saker (sina gitarrer), sitt dagis, sin fröken, sin trygghet som var hela hans liv. Det vore stort nog för en treåring.
Att han sedan skulle slitits ur mina armar och sättas i stora burar tillsammans med andra barn han inte känner ...

Jag följer många amerikanska stjärnor på Insta. Alla säger samma sak: ring din kongressman och säg ifrån. Det är tydligen så man gör där. Man pratar om att det här inte längre är partipolitiskt, att det inte spelar någon roll just nu. Bara stoppa det som sker. Nu.

Camilla Läckberg skrev om det på Insta (hon är i NY ) och i kommentarsfältet ser man de 20% som kommer att rösta på nazistpartiet i höst. Det är de som säger: Ja men föräldrarna har väl ett ansvar som tar med barnen till gränsen. De är väl de som är skyldiga. De begår ju en kriminell handling. Punkt. Inget mer. Ingen emapati. Ingen förståelse. Inget mänskligt. Iskallt, som om Camilla pratar om leksaker utan liv.

Nazistpartiet, de som kallar sig svenska och demokrater, värnar enbart om vita heterosexuella män.
Så tillhör man på något sätt en annan grupp kommer man att få problem om man ger det här partiet utrymme.
Jag önskar att alla som röstar i höst kunde förstå det, att man kan se till historien som partiet kommer ifrån.
Eller så gör man det och tycker att det är rätt väg att gå.
Man dricker sin öl, eller sitt glas vin, på sin semesterveranda och säger: "vart är Sverige på väg", innan man lägger sig i sin trygga säng i sin villa i den lilla staden, kvällen innan semesterresan till ett annat land.

"Ingen vill lämna sitt hem. Ingen. Man gör det för att man måste."

HEMMA!

Alltså jag har inte längtat hem ett dugg, men när jag väl är på väg vill jag helst att det ska gå fort. Vilket det ju inte gör. Å andra sidan har allt gått oerhört smidigt så jag har inget alls att klaga på!

Så jag kom hem vid ... halv tolv, tolv kanske? Handlade snabbt (tack gode gud för Ica i huset) och sedan la jag mig och sov fram till fem. Jag sov inte en blund på resan så det fanns inte en möjlighet att jag skulle hålla mig vaken när jag väl kom hem.
Förhoppningsvis kan jag somna igen vid vanlig tid ikväll, hoppas hoppas.
Min kropp är så svullen att tuttarna har dubbel storlek. Bara sömn kan fixa det.

I morgon måste jag försöka rensa i alla bankuttag och reserveringar, det är lätt att tappa kontrollen och inte veta vad som är vad.
Och så ska jag jobba, hurra! Det är verkligen dags nu. På midsommarafton är jag ledig med Jonathan och Linnea, men annars är det bara jobb framöver.

Ännu en fantastisk resa till New York, jag har hur mycket material som helst med mig hem.
ENDA minuset var blåsorna under fötterna som hindrade mig men då var ju själva jobbet gjort. Jävla skit att det blev så. Förra året hade jag ont i fötterna men bara på grund av att jag hade gått så mycket. Jag var barfota i skorna då också. Då hade jag mina Converse. I år superbekväma gympadojjor.
Jaja.
Nu har jag lärt mig. ALLTID strumpor när jag ska gå långt.
Typ på fredag när vi traditionsenligt åker till KOLMÅRDEN!

Tjohej. Nu kaffe!

Att komma in i det här landet tar tiiiid.

En och en halv timma den här gången. Då blev jag flyttad från kö ett (som var enorm), till kö 2 som inte rörde sig alls, till en tredje för oss som hade haft samma Esta (ett slags visa) förra besöket. Den sista kön hade jag gärna blivit tipsad om direkt, så nu gör jag det här:
Har ni varit i USA redan och har en giltig ESTA (man måste ansöka om en ny efter två år), så finns det automater där man kan få sina fingeravtryck kollade, bli fotad och kontrollerad mot föregående gång. Automaten spottar ut en papper som man sedan ska visa fram för en kontrollant (polis tror jag). Den kön, till den polisen, går FORT.

Där har ni det.
Bråttom får man inte ha.
Man måste genom den här kontrollen och hämta sitt bagage även om man ska vidare med ett annat flyg och flera i köerna var desperata för att de missade sina anslutningar.
Men samma regler gäller alla.
Så ska man vidare är det bra att ha några timmar på sig, det skiljer sig inte om man åker till Newark eller JFK. Jag har testat båda.
Jag checkade in på hotellet tre och en halv timma efter att jag landat. Köerna till stan från New Jersey var enorma (jag tog taxi).

Idag ska jag byta hotell till det jag bodde på förra året och som jag älskade.
Att jag inte bokade det direkt berodde på att priserna var så höga då.
Nu är de dumpade och jag får två nätter till priset av en och det är det värt. Jag får väl låta bli att köpa en handväska helt enkelt.

Till frukost idag åt jag Kanelbagels med Philadelphiaost. Och en stor kaffe. Jag köpte med mig ute och tog med till rummet.
Frukost på hotellet kostade 44 dollar. Sedan vill de ha dricks på det.
Hutlöst eftersom de inte ens har det jag gillar.
Nästa hotell har ALLT.
Så värd frukost även om den också är dyr (men inte jämfört med den här).

Mitt enda problem just nu är blåsorna på fötterna. Jag har köpt blåsplåster men det hjälper ju inte egentligen eftersom jag måste gå på blåsorna.
Jävla skit att jag struntade i strumpor i förrgår när jag kom hit och tog en jättepromenad.

Jaja. Jag har inget att välja på, det är bara att gå. Bättre skor kan jag inte ha.


Tjohej från New York.

Huset börjar långt där nere

Än har de inte byggt klart.

Och jag har tagit bilderna från 40e våningen. Helt galet.

Nu frukost.

ÄNTLIGEN.

Klockan är 06.20 här.

Storytelfrukost med den här fina bönan, Anna Fredriksson

Nu är jag hemma, packar, har tvättat av sminket, lunchen står i ugnen och om tre timmar ska jag spela in en podd i en studio på Söder.

Fullt ställ idag alltså.

I morgon åker jag rätt tidigt till Arlanda, även om flyget inte får förrän mitt på dagen. Men USA betyder vara där i Mycket god tid.

Igår fick jag feedback på Ungdomsromanen, och dagen innan på kortromanen. Till NY tar jag bara med mig Flanagans. Innan jag ens tittar åt de andra ska den skrivas klart. Det ska bli mig ett sant nöje, även om jag gör research nu mer än skriver.

Tjohoo.

Vi hörs från New York!

Ute i ljudbok idag!