För ett ögonblick tänkte jag att det inte var en bra bok,

den där första delen av Flanagans. Men nu har jag ändrat mig.
Väldigt bra bok. Och kul att skriva om annat är 50plusare den här gången.
Persongalleriet är brett, vi får väl se vad min förläggare tycker om det. Hon är vanligtvis inte särskilt förtjust i det.

Frågan är hur många perspektiv jag kan ha. Hittills har jag fyra, men det känns som om fler skulle behöva komma till tals här. I så fall måste jag ge dem det tidigare i berättelsen, men det kan jag göra i redigeringen i så fall.
Ibland blir det så mycket bättre om man kan ge en karaktär en egen röst, istället för att den ska tecknas genom någon annans öga.

I senaste Sonjan hade jag sex perspektiv. Susanne, Rebecka, Maggan, Paul, Michael och Sonja själv i sin himmel.
Och i Ett oväntat besök har jag lika många ungefär, tror jag. Ibland bara i något kapitel.
I den är Nikki huvudrollsinnehavare. I Sonjan är det ju alla tre tjejer (fyra inkl Sonja) som har lika stort utrymme.
Det är lite olika sätt att skriva på.

Nikki skrev jag ju innan tredje Sonjan och jag har inte riktigt haft en känsla för om någon annan än jag själv skulle gilla den, hehe. Men de små recensioner om ljudboken som hittills dykt upp ser tack och lov bra ut

Snart dags för visning igen.
I morgons ska jag promenera till posten och köpa kuvert. Jag har en massa böcker som ska skickas hit och dit och jag glömde köpa kuvert när jag var i Farsta igår.
En mulen helg är precis vad jag vill ha för på måndag kommer solen igen och med det min oro i kroppen.

Tjohej.
Hoppas att ni får en fin helg, vad ni är gör/inte gör.
Ibland är ju inte gör det allra bästa!