och möjligtvis är det därför som arbetet har gått som en dans just idag.
Jag läste några recensioner av Ett oväntat besök på Storytel. Egentligen försöker jag undvika det eftersom man kan vara så elak där, men jag tordes i alla fall idag.
Fina omdömen blandas med sämre, men det är jag van vid.
En kommentar jag fäste mig vid var i alla fall att boken var förutsägbar.
Då kan jag berätta att det är det minst förutsägbara jag någonsin har skrivit, tror jag.
Så här är det ju med den här genren: vi vet vem som får vem. Vi författare har liksom lovat läsarna tidigt i berättelsen att just de där två ska få varandra till slut.
Alltså måste man jobba med vägen dit så att den fylls av svårigheter. Ju fler tvära kast desto bättre. Det ska allra helst vara guppigt och svårt hela vägen till slutet och det ska kännas nästan helt omöjligt även om man, likt i en feelgoodfilm, innerst inne kan lita på ett lyckligt slut.
Och jag vill bestämt påstå att just det har jag lyckats med i den här boken.
Mycket annat kan man säkert klaga på, men inte att den är förutsägbar.
Antingen har man inte lyssnat eller så kan man inte genren om man gör ett sådant påstående.
Och så kan det ju vara såklart.
Jaja.
Jag blev inte ett dugg nedstämd.
Ville bara förklara hur det går till.
Men ni är ju extremt begåvade och fattar det redan.
Tjohej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar