Lite så var det när jag släppte Sonjorna och de gick bra. De klättrade på listor och ingen hade räknat med det.
Nu börjar det bli lite annorlunda. Det finns förväntningar.
Min son sa till mig, när han gick i typ sexan eller sjuan, att det inte var så lätt att ha en förälder som trodde att man var duktigare än man kände själv att man var.
Jag fattar precis.
Förväntningar är verkligen tudelat.
Det vore förfärligt trist om ingen trodde på en, å andra sidan ...
Jag har två svenska boksläpp inom fyra månader.
I mitten av december en pocket och i mars en ny roman.
Det är galet roligt, men också - numera - lite nervigt.
Jag vill ju så gärna lyckas, så att alla vi som är involverade blir lika glada som vi blev av framgången med Sonjorna 2012.
Egentligen är den här perioden när jag bara skriver på ett nytt manus, den bästa. Jag kan vara i min egen värld, har ingen press och ingen som förväntar sig något alls.
Nu ska jag gå in i min låtsasvärld.
Jag tror att huvudkaraktären ska få äta praliner.
6 kommentarer:
Om det är nutid - så blir det ingen trillingnöt - då'ra :)
:)
Precis!
Vet precis hur det känns. Först glädjen över kontraktet och sedan prestationsångesten ... att leva upp till andras förväntningar.
Lycka till!
Välj goda praliner, typ Lindts mörka kulor :) Den bruna påsen ;)
Precis mina känslor bridgen ni för tiden. Förväntningar. Men om ingen väntar sig något av en måste tidigare framgångar bara varit tur.
Min fd jobbarkompis är klok som få. Hon säger att tur inte är en faktor för framgång.
Men så klart skadar det inte?
Skicka en kommentar