Jag tänker att

om jag tvingades välja mellan att bo i ett tältläger, på flykt undan krig eller annan galenskap, och att bo här där kanske inte allt är på plats direkt (som eget boende och jobb) men där jag och min familj är skyddade, så skulle jag vilja komma hit.
Skyddet måste komma först, integrationen sen.
Jag tycker debatten handlar om två helt olika saker.

Det var den morgontanken.

Senare idag ska jag åka till stan och prata PR med förlaget.
Det är snart dags att lansera en ny bok!
Visst är det helt galet att det redan - nästan - har gått ett år sedan förra kom ut.
I alla fall nio månader.
När julen och nyår är över är det bara två månader kvar.
Iiii.

Det är nervöst.
På riktigt.
Jag är fortfarande mer bekväm med skrivandet än lanserandet,
älskar att åka runt och prata med läsare men är livrädd för att ingen ska tycka om min berättelse.
Det är verkligen, verkligen tudelat.

Nu ska jag skriva.
Min favvis.
Min hörna.
Min hjärna.
Ingen har insyn och me like a lot.