Idag släpps den.

Och jag kan inte recensera en av mina bästa vänner.
Av flera skäl, inte minst för att jag nog är den allra sämsta recensent som världen har skådat. Alltså håller jag oftast truten, möjligtvis kan jag säga något snällt om det är så att jag har läst en utländsk författare. 

(Att såga en kollega, var än i världen hen befinner sig, skulle inte falla mig in när jag vet vilket extremt hårt arbete som ligger bakom en bokproduktion. Och det handlar ju bara om tycke och smak, det vet jag själv efter att ha fått både femmor och ettor i betyg för samma bok.)

Med det sagt. Jag vill i alla fall berätta att jag har läst En enda hemlighet av Simona Ahrnstedt. Hon skriver romantik (för er som inte vet det) och det gör jag också, även om vi landar i olika genres.
Det här är den andra delen i hennes serie som utspelas i nutid, den första heter En enda natt.
Jag har legat sömnlös i min säng på Cypern för att jag måste läsa vidare.
Det här är så bra.

Jag fullkomligen älskar hennes nya huvudkaraktär Isobel Sörensen.; läkaren som försöker rädda biståndsorganisationen Medpax som startades av hennes morfar för massor av år sedan. Det behövs mycket pengar och när en av de största givarna drar sig ur drabbar det organisationen hårt.

Simona brukar säga att utan kärlekshistorien så återstår inte mycket i en romancebok, men jag vill bestämt hävda att det gör det visst det.
Särskilt i den här, kanske.
Vi får följa med läkaren ut i världen på uppdrag och det är så väl beskrivet.
Dessutom tycker jag att Simona använder sin bakgrund som psykolog - och därmed kunskapen om hur människor faktiskt funkar - mer än vanligt. Det finns hur mycket klokskap som helst smidigt insprängt i sidorna (alltså, det måste vara smidigt för att funka, annars blir det skriva på näsan men det är Simona alldeles för skicklig för att göra.)

Och ja, såklart finns det en man också. Alexander De la Grip. Brorsa till Natalia från förra boken.
Det är han som råkar sitta på bidraget som har dragits tillbaka från Medpax.

Själv inspirerar den här boken mig att brodera ut min egen text lite (alltså bara lite). När det görs så här skickligt är det en ren fröjd att läsa.

Hurra!
Grattis, Simona. Femman. Shit, vad roligt.