Jag funderar väldigt mycket just nu.

Dels på praktikaliteter som böcker som ska skrivas och redigeras, men också på mig själv och på vad som är viktigt för mig framöver.
53 år. Jag måste skriva det ibland för att förstå att andra halvan definitivt har börjat. Hur vill jag ha det? Vilka vill jag umgås med? Vad är viktigt för mig att strida för och vad är inte.
Sådana där små funderingar.

Igår hade jag en ledsendag och fick gråta ut medan någon lyssnade, och efteråt kände jag mig lätt igen.

Gud, vad det är viktigt att bli lyssnad på, att få en möjlighet att sätta ord på sina känslor utan dömanden från den som sitter mitt emot.
Om man möts av "men snälla rara", eller "så ska du inte känna", så blir det i alla fall för mig kaos i knoppen.
Stora öron, stängd mun, det är egentligen inte svårare än så, ändå misslyckas vi med det där hela tiden (jag också, trots all träning.)

Idag ska jag lyckas, för jag ska fika med en kompis i Farsta centrum.
Hurra.
Farsta är så långt jag tar mig till för ögonblicket och hon råkar åka förbi varje dag.
Perfekt, eller hur?

Och så måste jag skaffa en minneskort till mobilen. Den ständiga popup-rutan som påminner mig om det, och som inte går att stänga av (vad jag vet), gör mig galen.
Smart, Sony, väry smart.